SvD: ”..han kunde leda den ”väpnade kampen” mot ockupanten och sluta ”the peace of the brave” med sin israeliske ”fredspartner”, som han kallade Israels mördade premiärminister Yitzhak Rabin. Och kanske, kanske hade det trots allt varit möjligt att framställa en tulipanaros a lá Arafat.

Men den möjligheten gick i graven med Rabin. När den högerextremistiske mördaren Yigal Amir tömde skotten från sin Baretta i ryggen på Rabin, mördade han inte bara Israels premiärminister. Han satte också punkt för alla planer att lägga undan revolvern och låta fredsduvan lyfta mot skyn som Arafat möjligen kan ha haft. Snyggt jobbat Yigal Amir! som somliga skulle uttrycka det. ”

Läs Cordelia Edvardsons utmärkta artikel i SvD!

Jerusalem Post berättade redan 13.45 på onsdagen att Arafat ska begravas på fredag. Många andra media hänger på och rapporterar om begravningen i Kairo och graven i Ramallah. En del passar på att sprida rykten om att han försnillat 43 miljarder till sig själv. Forbes säger 2 miljarder, men sådant skiter givetvis de mest partiska i.

Själv fylls jag av en olustkänsla. Arafat är långt ifrån någon ängel, men när började det bli ok för media att begrava levande statsmän? För han är faktiskt arabvärldens enda demokratiskt valda ledare.

Om ett europeiskt lands statschef låg för döden i en respirator, skulle då svenska media verkligen tala om på vilken dag han ska begravas?

”X-lands premiärminister ligger i respirator, han ska begravas på lördag..” :-(

Smaklöst av media!