Det är nu 10 år sedan utrikesminister (1998-2003) Anna Lindh mördades. Hon får överlag positiva omdömen i olika krönikor. Utrikesdepartementet och Anna Lindhs Minnesfond anordnade ett seminarium till Anna Lindhs minne i riksdagen. Temat var EU:s roll som global aktör för fred, demokrati och frihet. I panelen satt en rad internationella politiker med minnen och erfarenheter av att jobba med Lindh, till exempel tidigare grekiske premiärministern Giorgos Papandreou, Finlands utrikesminister Erkki Tuomioja och förra EU-kommissionären Margot Wallström. Förmodligen diskuterades inte EU:s generella krigspolitik, i strid med FN-stadgan och internationell rätt. Inte heller EU:s beslut att låta enskilda medlemsstater stödja rebeller i Syrien, som innebär ett direkt eller indirekt stöd till al-Qaidaanknutna organisationer som al-Nusra-fronten.
Detta blogginlägg har fokus på priset till Madeline Albright, och handlar bara litet om Anna Lindh. Såg förstås Tom Alandhs fina film på TV igår kväll. En gång i tiden stödde hon som ordförande i SSU ett arbete på en vetenskapligt baserad bra alkoholpolitik då jag ringde henne. Ett par exempel innan vi granskar mottagaren av ett pris som utdelas till hennes minne.
Anna Lindh var i sin ungdom aktiv anti-imperialist och socialist. Hon sålde Vietman-bulletinen (som jag), och talade om det klasslösa samhället (som jag). Som utrikesminister var tydligt mot NATO och hade alltså en helt annan uppfattning än dagens ledande socialdemokrater. Hon talade med indignation om de första attackerna med drönare. Minns att Obama varje vecka utan insyn beslutar om vilka människor USA ska mörda med drönare. Hon hade ungefär samma uppfattning som den förträfflige Pierre Schori. De samarbetade och hon hade att strida mot den mer högerintikade statsministerna Göran Person, under vars tid socialism togs bort ur SAP:s program. Och hon var tydligt emot Israels bosättningar på palestinskt område.
Jugoslavien på 1990-talet.
Om hon egentligen stödde NATO:s bombningar i Jugoslavien, som på delvis falska premisser bombade Serbien som ville hålla samman delar av Jugoslavien vet jag inte Detta bidrog till en splittring av landet i små stater, som inte bara var ett utslag för frihessträvanden utan än mer en framgångsrik splittring som gynnas USA och andra rika västmakter. Men hon lär ha bidragit till att motverka krig genom förhandlingar i den makedoniska konflikten 2001. Splittringen av Jugoslavien har diskuterats i blogginlägg här 25/8 och 26/8, liksom i boken ”Lagen mot krig” 30/8. Detta brott mot FN-stadgan har tagits fram som ett argument som skulle kunna motivera ett anfall på Syrien, vid sidan av FN:s godkännande. Begreppet ”Resonsibility to Protect” (R2P) lanserades.
Jag vill påminna om att i boken så R2P sammanfattar författarna efter en ingående analys ”Men varken så kallad humanitär intervention eller R2P har brutit igenom FN-stadgans generella våldsförbud eller vidgat säkerhetsrådets mandat.”Främst USA:s och NATO:s praktiska tillämpningar har fått många ledande folkrättsjurister att sätta klackarna i backen”. Jag hörde själv i radion 26/8 hur FN:s förre rättschef Hans Corell och Rolf Ekéus, tidigare chef för vapeninspektörerna i Irak och ambassadör i USA klart informerade att ett eventuellt anfall på Syrien är ett brott mot FN-systemet.
Egypten.
Vi minns att Anna Lindh tillsammans med statsministern och justitieminister Thomas Bodström ”höll i yxan” när CIA sände de två egyptierna till tortyr i Egypten i början av 2000-talet. Till och med DN skriver idag om ”den brutala avvisningen av två asylsökande eyptier från Bromma flygplats den 18 december 2001”. Bodström säger idag ”Självklart var det fel att verkställa en avvisning till Egypten.” ”Anna Lindh föredrog ärendet. Det var en miss av oss alla att inte reagera, säger Thomas Boström. ”Idag är egyptierna släppta och har fått tre miljoner var i skadestånd var av den svenska staten.” De som intervjuas i Tom Alandhs film menade alla att utvisningen av egyptierna var fel, och att ingen visste hur brutalt de skulle tas om hand på Bromma av folk från CIA.
”FN:s tortyrkommitté har slagit fast att Sverige bröt mot tortyrkonventionen i och med avvisningen” skriver DN.
Anna Lindh lär ha sagt ”ett krig som förs utan stöd i FN:s stadga är ett stort misslyckande”.
I år får ”Tjejzonen” på Kungsholmen, Stockholm Anna Lindh-stipendiet, vilket verkar välförjänst. Där finns 200 volontärer som försöker på olika sätt stödja unga flickor. Desto värre är det valet av Anna Lindh-pristagare.
2013 års Anna Lindh-pris går till USA:s förre utrikesminister Madeleine Albright (1997-2001). Enligt hemsidan stödjer ”Anna Lindhs Minnesfond kvinnor och unga människor som i Anna Lindhs anda har modet att bekämpa likgiltighet, fördomar, förtryck och orättvisor så att människor kan leva ett gott liv i en miljö där de mänskliga rättigheterna efterlevs.”
Pristagaren Madeleine Albright sa ”En halv miljon döda irakiska barn – ett pris värt att betala”Madeleine Albright var 1996 USA:s FN-ambassadör. Då hon intervjuades i programmet ”60 Minutes” 12 maj 1996 om det embargo USA drev mot Irak, frågade journalisten och författaren Lesley Stahl:” Vi har hört att en halv miljon barn har dött. Jag menar att det är fler barn än som dog i Hiroshima. Är det värt priset?” Albright svarade ”Jag tycker att valet är mycket svårt, men priset – vi tycker att det är värt priset.” Hon kritiserade senare Stahl’s inslag som ett bidrag till irakiskt propaganda och sa att hon fått en ”laddad fråga”.
Redan 6 månader före Albrights uttalande, informerade Sara Zaidi och Mary Smith från Center for Economic and Social Rights och Harvard School of Public Health i den mycket ansedda medicinska tidskriften Lancet att efter bara ett år av sanktioner så hade dödligheten hos barn under fem ökat tre gånger från 43 till 128 per tusen barn. Tidigare fanns det gott om billig mat i Irak. När mödrarna inte fick tillräckligt med mat till följd av sanktionerna, sinade bröstmjölken och spädbarn fick ofta sötat vatten eller te i brist på bröstmjölk och välling. Som en följd av 13 års (1990 – 2003) sanktioner och krig hade Irak störtats ner från ”första till fjärde-världen status”. Således var Irak redan före kriget 2003 ett svårt sargat land.
Scott Ritter, vapeninspektör i Irak, har i boken ”Krig mot Irak”, angett att vapeninspektionerna 1991-98 gjorde att 90-95 % av Iraks kapacitet att tillverka kärnvapen eliminerades. Därmed skulle sanktionerna ha upphört, men USA drev på att de skulle fortsätta.
Hon medverkade naturligtvis mycket aktivt till Jugoslaviens splittring på delvis dåliga grunder och till beslutet att låta NATO bomba Jugoslavien.
Hon är också känd för att förnekat att massmordet på hundratusentals människor i Ruanda var ett massmord tills bevisen var överväldigande.
Hon var pådrivande för Natos utvidgande österut. Trots invändningar från Pentagon och USA:s utrikesdepartement fick hon och hennes meningsfränder sin vilja igenom. Nato närmade sig Rysslands gränser och USA började planera för att i de nya länderna installera anti-missilanläggningar.
I ceremonin vid prisutdelningen medverkar Jack Straw, utrikesminister i Tony Blairs regering som tillsammans med USA invaderade och ockuperade Irak 2003, samt Carl Bildt, som var med i ”Kommittén för Iraks befrielse”, som aktivt verkade för den folkrättsstridiga invasionen och ockupationen av Irak. Invasionen och ockupationen av Irak var en krigsförbrytelse. De ansvariga för brott mot folkrätten bör straffas för dessa brott – inte hyllas som fredsvänner och demokrater.
Det finns inget land i världen som stött tillnärmelsevis så många militärkupper i demokratiska länder som USA. Man kan kritisera och angripa diktaturer som står självständiga i förhållande till USA, som Irak, Libyen och Syrien men inte andra (Egypten, Tunisien, Bahrain, Saudiarabien, Pinochets Chile och alla de militärdiktaturer som USA stött/etablerat i Sydamerika och även i Sydostasien.) Några demokratiskt valda regeringar som USA störtat i statskupper.
-Mossadeq i Iran 1953;
-Arbenz i Guatemala 1954;
-Sukarno i Indonesien 1965;
-Allende i Chile 1973;
-Sihanouk i Kambodja 1970
-USA invaderar militärt och störtar den demokratiska Bishopregeringen i Grenada 1983;
-USA understödjer statskupp en i Venezuela 2002, och erkänner, omedelbart och officiellt, kuppmakarna som de nya representanterna för landet. Problemet för USA var att kuppen misslyckades;
-Den folkvalde presidenten Aristide kidnappas i Haitia av USA 2004 och skickas till Afrika. En statskupp genomförs, med USA:s stöd och många Aristide-anhängare mördas eller fängslas.
-Zelaya i Honduras 2009 (?)
Beslutet att ge ett pris till krigshetsaren Albright är ett hån mot offren för USA:s krigspolitik och mot de principer som Anna Lindhs Minnesfond påstår sig verka för. Fondens vision sägs vara att visa ”att våldet inte får övervinna tron på att man genom fredliga medel och demokratiska kanaler kan påverka.”
Valet av pristagare drar skam över det positiva som ändå finns till Anna Lindhs minne!
i Andra om: Egypten, imperialism,Irak, Jugoslavien, Anna Lindh, USA, politik, Madeleine Albright, demokrati, tortyr/a>, statskupp, CIA, barn, kapitalism val> militär sanktioner
SvD 11/9 DN 11/9 Anna Lindhs minnesfondDN 11/7 Globalresearch William Engdahl 4/7 Globalresearch Michel Chossudovsky 4/7 Bilderblogg 7/7 Björnbrum Iraksolidaritet Intervjun med Dr TarpleyIMF del 1 blogginlägg DN 3/7DN ledare 3/7DN 28/1 DN 27/1 SvD 28/1 Abu Dhai AftonbladetDN 29/1 Expressen Humanistbloggen Anders Svensson 9/12 Dagens Arena DN 7/12Bilderblogg 7/12 Annarkia 26/11 DN ledare 27/11Anders Svenssons blogg DN 6/12 Lars Linders bloggGlobal Research 27/11Samir Amins artikelMR youtube Annarkia DN 26/11SvD 26/11 AB 26/11 DN 25/11 SvD 25/11 AB 25/11 Expressen 24/11 Globalresearch SVT 25/11
9 svar till “Madeline Albright får Anna-Lindhpris – en imperialist hedras av ett pris från en ung antiimperialist”
Mona Sahlin är ordförande och i styrelsen sitter tveksamma personer som Mikael Wolf från Swedbank och Wanja Lundby-Wedin (ni vet, hon som vägrade ställa upp på de europeiska fackens demonstrationer mot åtstramningspolitiken med motiveringen att hon hellre satt med vid bordet). Albright är nog en naturlig pristagare för dem.
Men vi kan ju mejlbomba dem!
Ja, dessvärre. Jag är osäker över Anna Lindhs ställningstagande inför Irak-kriget och i Jugoslavienfrågan i stort. Du kanske vet mer?
Jag ska nog maila Sahlin och gärna övriga. Har sista tiden mailat en del personer om Syrien och fått svar av Carl Bildts pressekreterare, Cecilia Uddén och ledarskribenten Gunnar Jonsson på DN, men ej fått svar av Peter Wolodarski.
Återigen är du helt fel ute i Jugoslavien-frågan. I början på 1990-talet rasade hela det kommunistiska blocket äntligen samman, vilket var en oerhört stor seger för USA. Att USA skulle ha behov att ytterligare försvaga Jugoslavien mot bakgrund av detta är bara löjligt. Knappast så att obetydliga Jugoslavien kunde bjuda något motstånd mot USA när hela det Sovjetiska imperiet inte lyckades.
Vad du återigen ”glömmer” är att Jugoslavien var en imperialistisk statsbildning där Serbien i samband med första världskriget mer eller mindre erövrade de andra delarna av Jugoslavien. Så när Serbien under 1990-talet hindrade Kroatien, Bosnien och Slovenien från att bryta sig ur Jugoslavien så hindrade man dessa folk från att få sin frihet och möjligheten att bestämma själv. Du avslutar oftast dina blogginlägg med orden ”låt det syriska folket bestämma själva” Borde då inte också det Kroatiska, Slovenska och Bosniska folken få bestämma själva?
Du har fel i sakfrågan om Jugoslavien- vg se t.ex. blogginläggen 25/8 och 26/8.
Bristande intresse för lilla Jugoslavien?
Bestickande resonemang om USA:s bristande intresse för mer ”obetydliga” stater , men det håller inte alls. USA förde brutala krig mot lilla fattigare Laos och Kambodja och Vietnamn på 60- och 70-talet, stödde statskupper och diktaturer i små fattiga länder i Syd- och mellenamerika, försökte via Contras omstörta lilla Nicaragua och bedriver sedan 2011 ett angreppskrig via ombud mot Syrien, med drygt 20 miljoner människor. Nu planerar man öppet att anfall landet, helt i strid med FN och internationell rätt. Ja, USA-imperialismen är en mycket konkret och historiskt väl belag realitet.
Av din kommentar kan jag inte utläsa om du tycker att folken i Kroatien, Slovenien och Bosnien har rätt till sitt eget land och rätten att bestämma själva (som du tycker det syriska folket har) eller om de borde ha tvingas med i en imperialistisk statsbildning som Jugoslavien var?
För övrigt måste man skilja på USAs agerande innan 1990 och efter 1990. Innan 1990 bedrev landet ett globalt krig mot kommunismen vilket gjorde alla länder mer eller mindre viktiga. Detta förändrades radikalt när Sovjetunionen föll. Att USA idag skulle offra den typen av resurser på att hjälpa en diktatur slå ner ett uppror som inte på något sätt hotar USA kan nog alla vara överens aldrig skulle inträffa.
Du läser fel. Ingripandet av USA, Tyskland, NATO motverkade en bra process i själbestämmanderättsprocessen. Vg läs t.ex. de nyss nämnda blogginläggen. USA:s intervention i Irak, i Libyen via NATO, i Afghanistan, i Syrien och statskuppsstöd och mordförsök på ledare i Sydamerika 1990- visar tydligt att din beskrivning inte stämmer. USA bara uttalar att landet (Syrien, Nordkorea, Iran etc) hotar deras säkerhet och är sedan berett att slå till. Varför tror du att USA enligt egna definitioner har många hundra militärbaser i många länder? Varför tror du USA rustat upp kraftigt sedan Sovjetunionen kollapsade. Varför la man inte ned NATO, som skulle skydda mot Sovjet & Co, utan utvidgade i stället kraftigt dess uppgifter? Vänligen börja med att besvara de sist nämnda frågorna vid ev. ny kommentar.
Kan vara ett utslag av självbevarelsedrift, medveten eller inte, att ge priset till ett säkert kort som Albright. Andra relevanta skäl lyser ju med sin frånvaro. Nu som förr gäller det för oss människor att hålla oss till rätt ”kung” för att nå framgång och trygga barnens framtid.
Men nu tycks vi leva i en tid när väldigt många människor väljer att avstå från köttgrytorna och offra karriärer av oro för barnens framtid här på jorden. Alla vet ju att Madeleine Albright inte skulle sätta något som helst pris på ett enda barns liv, om det vore hennes eget förstås.
Hej Anders!
Varför får Tom Jensen skriva följande:
”Vad du återigen ”glömmer” är att Jugoslavien var en imperialistisk statsbildning där Serbien i samband med första världskriget mer eller mindre erövrade de andra delarna av Jugoslavien. Så när Serbien under 1990-talet hindrade Kroatien, Bosnien och Slovenien från att bryta sig ur Jugoslavien så hindrade man dessa folk från att få sin frihet och möjligheten att bestämma själv. Du avslutar oftast dina blogginlägg med orden ”låt det syriska folket bestämma själva” Borde då inte också det Kroatiska, Slovenska och Bosniska folken få bestämma själva?”
Får jag inte bemöta hans lögner?
Landet hette först Kungadomen av Serber, Kroater och Slovener där de olika folkgrupper frivilligt och med stöd av olika nationella församlingar beslutade om att enas i en stat dels baserat på den tidens starka känsla av gemenskap dels för att man inte ville vara på de förlorades sida dels tillät inte västmakterna att Serbien skulle bilda en egen stat. Denna statsbildning ändrades snart till att heta Kungadomen av Jugoslavien, under kungen fick man sticka upp landet i s.k. banovine där man styckat upp de områden där serberna hade majoritet)
erövrade de andra delarna (se ovan). Det hindrade Kroatien, Bosnien och Slovenien att bryta sig ur (Serbien hade inga problem med Sloveniens självständighet för det var en kompakt territorium där de administrativa gränserna stämde väl överens med de områdena där slovener var i stor majoritet, a:a 90%. Kroater kända under namnet ustashe har begått folkmord mot serber under andra världskriget vilket är väldokumenterat och denna administrativa uppdelning omfattade stora delar med serbisk majoritet där dessutom begick folkmord. Kroatien har bjudit in alla gamla ustashe som var gömda för det mesta i Sydamerika tillen stor samling i huvudstaden Zagreb där man med hitlerhälsningar hälsade den politiska eliten. Man hade valt symboler som var nästan identiska med de som användes under folkmordstiden. Dessa är officiella även idag, det dök upp paramilitära grupper iklädda svarta ustashe-uniformer som började terrorisera och döda serber, i första hand de som var mest kända, eller de som var serbvänliga osv. Allt detta är välkänt och dokumenterat, så klart att Serbien var emot ett sådant självständigt Kroatien; Bosnien var ett land bestående av etniska muslimer-senare bytte namn till bosnier ca. 44%, serber ca. 34%, kroater 14%, resten övriga för det mesta serber som kallade sig själva för jugoslaver. Det fanns en överenskommelse mellan politiska representanter för dessa tre folken som samtliga skrev på s.k. Kutiljeros plan – Jose Kutilliero men som Alija Izetbegovic förkastade efter USA stöd vilket var direkt orsak att det blev krig förutom att muslimer och kroater helt emot författningen utropade självständighet efter en folkomröstning som serber bojkottade, serberna hade en egen omröstning i stället för att stanna kvar i Jugoslavien)
dessa folk (Bosnien har inget ”folk”). De kroatiska, slovenska och bosniska folken fick bestämma själva (det är precis vad de skulle ha fått enligt författningen för det var enbart folkgrupper som var angivna i författningen som hade rätt till självständighet och inte administrativa beståndsdelar som kommunisterna ritade själva)
Det finns mycket mer att säga om detta. Jag kan komplettera med olika källor.
För varje påstående där kan jag ange s.k. oberoende (västerländska) källor till i fall du tvivlar på dess sanning.
Som du ser får du gärna bemöta Tom Jensens kommentar. Du sände in en kommentar som var 2-3 gånger så lång. Jag bad dig korta den, vilket skett. Välkommen med nya synpunkter!