Ett svar till “Syriens president populär enligt NATO”

1. Föga oväntat att Assads stöd ökar när sanningen börjar krypa fram om vilka den huvudsakliga delen av den stridande oppositionen utgörs av. Al-Quaida sponsrade jihadister i den numera ökända sunnitiska terrorgruppen Al-Nusra har gått oerhört hårt fram i de områden som ’befriats’ och vad som skulle hända om de når områden där kristna och shiitiska muslimer återfinns behöver man inte vara ett geni för att förstå.

   Dessutom tror jag många i Syrien ser Irak som ett varnande exempel på vad som kan hända om man väpnad makt och utan någon samlad opposition störtar en förvisso hårdför men ändå sekulärt sinnad diktator. I Irak har vi nu ett läge med extremt sekteristiskt våld där den shiadominerade regimen inte kan eller vill göra något för att skydda den sunnitiska minoriteten som tidigare skyddades av det faktum att Hussein tillhörde deras religiösa gren. Kurderna har tack vare sin relativa autonomi, i praktiken verkar de styra över ’sitt’ område i norr, lyckats hålla sig utanför det värsta våldet men vem vet hur länge det håller.

   Nu säger sig den syriska regimen vilja förhandla och föga förvånande är det den splittrade oppositionen, vilka säkert känner av den vikande folkopinionen, som sätter sig på tvären då de upplever att deras förhandlingsläge är ’sämre än någonsin’. Även den stora majoriteten av sunnimuslimerna i Syrien föredrar en sekulär shiitisk ledare vid makten än alternativet som i bästa fall blir en marionett som kommer vara i händerna på Al-Nusra och i värsta fall en bindgalen islamist som för landet rakt till avgrunden.