I torsdags publicerade jag ett inlägg om kamp för yttrandefriheten i Karlskrona år 2010. I december hade vi anledning att diskutera det abrupta beslutet från ABF:s talesman att inställa ett inprogrammerat möte vid Socialistiskt Forum 1/12. Reduktionen av demokratin i USA har vi också presenterat här. Den antiimperialistiska rörelsen har fått kämpa för yttrandefriheten förr. Jag har av Åke Kilander fått förmånen att publicera erfarenheterna från Täby FNL-grupps arbete 42 år tidigare, år 1968 Åke är tidigare aktivist i FNL-grupperna och har skrivit den även i våra dagar mycket intressanta boken “Vietnam var nära – En berättelse om FNL-rörelsen och solidaritetsarbetet i Sverige 1965-1975” (Leopard 2007). Han är numera pensionerad ingenjör från Ericsson och frilansskribent. Detta är ursprungligen en artikel i FiB-Kulturfront nr 12/2001
Inlägget.
”Någon gång på våren 1967 lämnade min far Einar i vredesmod mitt studentrum i Solna. Långt senare fick jag veta att han betraktade sig närmast som utkörd. En tribunal med en rad internationella auktoriteter som Bertrand Russel, Jean Paul Sartre, Simone de Beauvoir, Vladimir Dedijer, Isaac Deutscher med flera planerades äga rum i maj i Stockholm för att ställa Förenta Staterna till svars för folkmord i Vietnam. Einar var gråsosse och höll med statsminister Erlander. En sådan propagandatillställning skulle inte få äga rum i Sverige. (Anders Romelsjö: Jag var på detta oförglömliga möte, en av mina första kontakter med en internationell solidaritetsrörelse).
Mina föräldrar hade nyligen flyttat till en lägenhet intill det nybyggda Täby Centrum. Där byggdes ett nytt köpcentrum med allt vad man kunde önska sig. Affärer av alla slag och kommunal service förstås men det skulle även kunna användas för utställningar, konserter och fester enligt Fastighetsbolaget AB Täby, det konsortium av företagare som ägde marken och administrerade. Och över alltihopa ett tak till skydd mot regn och rusk.
Och där började min mor, Armida, efter 40 års hemarbete, förvärvsarbeta i Pressbyrån.
I oktober 1968 sökte Täby FNL-grupp polistillstånd för bössinsamling i centrum. Ansökan avslogs med motivering att detta inte var allmän plats; den tillhörde Fastighetsbolaget. Då ställdes ansökan till Fastighetsbolaget i stället – bössinsamling varje lördag i ett år framåt som brukligt var. Avslag igen – platsen var upptagen för andra ändamål under den tiden. Ett uppenbart svepskäl. Lions och Röda Korset hade till exempel inga problem att få tillstånd.
Den 17 november demonstrerade i Täby Centrum ett 50-tal personer från den närliggande kyrkbyn mot föroreningar i dricksvattnet och dålig kommunal service. De hade fått tillstånd på villkor att Fastighetsbolaget i förväg fick godkänna banderollerna. Det var givetvis oacceptabelt. De demonstrerade ändå men blev bryskt utkörda av Fastighetsbolagets vakter.
Den 30 november ordnade Dagens Nyheter en miljödebatt i centrum. Med tanke på arrangören och den sympati som Täbyborna visat med demonstranterna två veckor tidigare, räknade FNL-gruppen med att fastighetsbolagets vakter inte skulle våga ingripa. Det var riktigt – de fick stå ostörda med sin banderoll i sex timmar. Under tiden delade FNL-gruppen, SSU och VUF (Vänsterns ungdomsförbund) ut flygblad som förklarade situationen.
Täby Centrum hade alla kännetecken för en allmän plats, bland annat måste många gå dit för att komma till olika kommunala serviceinrättningar. Det var inte acceptabelt att yttrandefrihetens gränser bestämdes av ett privat företagarkonsortium. DN:s debatt kom också att till stor del handla om yttrandefriheten och mindre om miljön.
FNL-gruppen tog detta som ett prejudikat men fick åter sin ansökan avslagen utan motivering och blev åter bortkörda. Den 14 december blev de första aktivisterna gripna av polisen som nu kallats in för att förstärka vakterna. Det blev kalabalik när polisen rev ner banderollerna. Täbybor hjälpte demonstranterna och uppgav sig som vittnen. Polisen vägrade anteckna dem och blev JO-anmäld. Men det fanns även en del poliser som vägrade köra ut FNL:are från centrum och allt fler av dem var vänliga och tillmötesgående.
Efter jul sattes polishundar in. ”HÅLL KÄFTEN om du inte vill bli HUNDMAT” stod det på ett plakat. Flera aktivister blev bitna, bland andra en flicka som våldsamt övermannades av poliser mitt framför Armidas Pressbyråkiosk. Aldrig har jag sett min mor så förbannad.
Flera vakter och hundskötare begick brott under denna tid men anmäldes aldrig. FNL-gruppen menade med goda skäl att detta skulle kunna leda till att enskilda vakter och poliser blev dömda medan de verkligt ansvariga på Fastighetsbolaget gick fria.
Kulmen ägde rum den 22 februari 1969. Då arrangerade FNL-gruppen, SSU och VUF en demonstration för yttrandefriheten i Täby Centrum. Ytterligare organisationer stod då bakom uppropet, bland andra Centerns och Folkpartiets ungdomsförbund. Varje ny aktion hade förklarats i flygblad som delats ut vid ingångarna till centrum eller i brevlådor. FNL:are från Stockholmstrakten hade åkt till Täby på lördagarna för att hjälpa till. Täbyborna stod till stor del på demonstranternas sida. Men återigen – 40 poliser med hundar och vakter körde hårdhänt ut demonstranterna.
Nu började det tålmodiga arbetet ge resultat. Debatten fördes i Aftonbladet och i lokalpress. Bland Täbyborna förbereddes en köpbojkott och insändare skrevs i massor. Fastighetsföreningen annonserade för dyra pengar och fick massivt mothugg.
FNL-gruppen delade ut 15 000 flygblad till.
Och från början av mars kunde bössinsamling och tidningsförsäljning bedrivas ostört i Täby Centrum. Vakterna ingrep inte längre.
Och senare, julen 1972, gick Einar omkring i Täby Centrum och samlade namn för kravet ”Omedelbart stopp för bombningarna i Vietnam – underteckna fredsavtalet”
Kampen för yttrandefrihet på innetorget i Täby Centrum dokumenterades 1971 i en trebetygsuppsats på Pedagogiska institutionen vid Stockholms Universitet. Den omarbetades och gavs även ut i större upplaga som en 35-sidig broschyr.
i Andra om: imperialism, desinformation, Politik, massmedia infiltration köpcentrum, grundlagen juridik yttrandefrihet opposition, tidningar, tidningsförsäljning, varuhus,Täby, demokrati,fred,
Åke Kilanders artikel i FIB-Kulturfront Aftonbladet 30/11 Anders Svenssons blogg Ulf Gudmundsson ledare i SvD 1/12 Hogrelius tankar Erik Weimans blogg DN 1/12Bilderblogg M Omars blogg Ingemar Folke om Tryyckfrihetsförordningen 2010 Åtta dagar. Stefan Lindgren Röda Malmö USA-bloggen Björnbrum SvT om al-Qaida-svenskar
Nyhetsbanken Sunday Express 19/11 New York Times 16/11
Konflikt 27/10 S Hersh i The New Yorker 2007 Aftonbladet – Bildts strategiråd FolkrättsbevakningenDN 12/10Anförande av Rysslands ambassadör
5 svar till “Kampen för yttrandefriheten i Täby Centrum”
Alternativ Stad drev en kampanj 2007-2008 i en del gallerior i Stockholm. Vi hade en som sjöng och resten delade ut flygblad om just yttrandefriheten i köpcentra. Flygbladet hade lagstiftningen tryckt på baksidan – och i början var det samma reaktion varje gång. Vakterna kom rusande för att köra bort oss, men när dom hade läst att vi kunde lagen bad de om ursäkt och drog sig tillbaka.
De kan alltså köra bort okunnigt folk. Det vore onekligen mer tillfredställande om de fick sig en näsbränna som sved så de lät folk vara i fred i fortsättningen.
Vårt lagflygblad sa så här:
Den lagstadgade rätten att uppträda på torget
Demonstrationsrätten slås fast i Regeringsformen, som är grundlag. I andra kapitlet, §1, sägs det:
Varje medborgare är gentemot det allmänna tillförsäkrad
(…)
4. demonstrationsfrihet: frihet att anordna och deltaga i demonstration på allmän plats.
Allmän plats definieras i Ordningslagen (1993:1617), första kapitlet, §1:
Med offentlig plats enligt denna lag avses
1. allmänna vägar,
2. gator, vägar, torg, parker och andra platser som i detaljplan redovisas som allmän plats och som har upplåtits för sitt ändamål,
3. områden som i detaljplan redovisas som kvartersmark för hamn- verksamhet, om de har upplåtits för detta ändamål och är tillgängliga för allmänheten, samt
4. andra landområden och utrymmen inomhus som stadigvarande används för allmän trafik.
Inget sägs att ”utrymmen inomhus som stadigvarande används för allmän trafik” skulle mista sin ställning som allmän plats om fastigheten ägs av en privatperson.
I andra kapitlet regleras rätten att ordna allmänna sammankomster och offentliga tillställningar. Och här är det tydligt att det är helt fritt fram så länge man inte stör trafiken:
§5 En allmän sammankomst som avses i 1 § första stycket 4 behöver inte anmälas, om den med hänsyn till det förväntade antalet deltagare, den utvalda platsen och tiden för sammankomsten samt de anordningar som avses förekomma kan antas äga rum utan fara för ordning och säkerhet eller för trafiken.
Små tillställningar är alltså enbart upp till arrangören.
För större krävs polistillstånd, av skäl som framgår av §10:
Tillstånd till en allmän sammankomst får vägras endast om det är nödvändigt med hänsyn till ordningen eller säkerheten vid sammankomsten eller, som en direkt följd av den, i dess omedelbara omgivning eller med hänsyn till trafiken eller för att motverka epidemi.
Att det skulle störa ägaren av ett inomhustorg och hans politiska preferenser är inte ett giltigt skäl.
I ett helt annat sammanhang, (alkohol förtäring och annan jippoartad verksamhet under studenttiden), var jag inblandad i en liknande diskution. Dvs hurvida inomhustorg/köpcentrum är allmänplats eller inte. Jag vill minnas att endast riktigt stora eller mer torgliknande anläggningar ansågs vara allmänplats. Jag vill minnas att Nordstan (jag studerade i Göteborg) nämdes som typexempel på allmänplats med vilka köpcentrum som inte var det var mer vagt och diffust.
Finns det några riktlinjer? Polisen och organisation som demonstrerar ofta borde veta vid det här laget vilka platser som är off limits, i alla fall i våra större städer.
Intresant, (kanske mest för vargjaktsmotståndare och liknande), är att jag vill minnas att privatägd mark som allmänheten kan ta del av via allmansrätten kan anses som allmänplats. (Kanske mest en ursäkt för polisen att stoppa fester som gått urstyr, även om de är i skogen…)
Tack för mycket trevlig läsning och en liten solskenshistoria när mörkrets makter härjar som värst.
Såna här vardagliga tidsdokument från den miljön och den tiden är inte så lättfunnet men desto intressantare att få ta del av. :)
Denna historia kan ha aktualitet än idag, vilket blogginlägget 10/1 (”Får vi sälja tidningar utanför varuhuset?” Yttrandefrihet i teori och praktik”) med erfarenheter från Karlskrona visar. I detta finns en kommentar från jurist. Det aktualiserades i Stockholm förra veckan då några personer skulle dela ut flygblad i centrala Stockholm.