Vi (jag och gästbloggare) har då och då diskuterat demokrati. Jag har pläderat för ökad demokrati, som jag ser som nödvändigt i kommande socialistiska icke-kapitalistiska stater. Andra inlägg har behandlat den tydliga och även av professionella jurister vitsordade minskningen av demokratin i USA. Demokrati betyder folkstyre. Är fria val vart 4:de år det optimala i Sverige, eller tillräckligt? Hur är det med demokratin i arbetslivet i en tid då arbetslösheten och otryggheten ökat? Och inom den kapitalistiska ekonomin finns ingen demokrati, vilket vi flera gånger (till leda tycker säkert någon) framhållit. En kritisk diskussion om demokratin i Indien ”världens största demokrati” finns på hemsidan för Indiensolidaritet (www.indiensolidaritet.org). Och aktuella tragiska händelser i dagarna aktualiserar förhållandena i Indien…

Som ett värdefullt bidrag till den viktiga diskussionen om demokrati följer nedan början av ett föredrag med titeln ”Och vi kallar det för framsteg” av den kända radikala indiska författarinnan Arundhati Roy från konferensen ”Jorden är i fara” 17 december 2012, som översatts Pia Elisabeth Hanzén för Indiensolidaritet (där jag är medlen). Länk till originalartikeln finns nedan.

Arundhati Roy:
”Jag vet inte hur långt tillbaka i historien jag bör gå tillbaka så jag inleder i senare tid. Jag startar i början av 90-talet, inte långt efter att kapitalismen vann sitt krig över Sovjetkommunismen i Afghanistans dystra berg. Den Indiska regeringen som under många år varit en av ledarna för den alliansfria rörelsen, blev plötsligt ett fullständigt allierat land med USA och Israel och började kalla sig en naturliga bundsförvant till dessa. Det öppnade sina skyddade marknader för det globala kapitalet.

De flesta människor talar om miljöstrider, men i själva verket är det ganska svårt att skilja strider för miljön från allt annat: kriget mot terrorismen, till exempel; utarmat uran; missiler; det faktum att det var det militär-industriella komplexet som fick USA ut ur depressionen och sedan dess de ekonomier liknande Amerikas, som många länder i Europa och speciellt Israel har haft intresse av vapentillverkning. Vad är vapen bra för om de inte ska användas i krig? Vapen är ett absolut måste, inte bara för olja eller naturresurser utan också för att det militär-industriella komplexet ska hållas igång behövs det vapen.

Idag är USA och kanske Kina och Indien involverade i en strid om kontrollen över resurserna i Afrika. Tusentals amerikanska trupper liksom dödsskvadroner, skickas till Afrika. ”Yes We Can” presidenten expanderar nu kriget i Afghanistan till Pakistan. Drönarattacker dödar barn regelbundet där.

På 1990-talet, när marknaderna i Indien öppnades, när alla de lagar som skyddade arbetskraften monterades ned, när naturresurserna privatiserades, när hela denna process sattes i rullning, öppnade den Indiska regeringen två lås: ett var låset till marknaderna; det andra låset var till en gammal moské från fjortonhundratalet, en omstridd plats mellan Hinduer och Muslimer. Hinduerna trodde att det var födelseplatsen för Ram, och Muslimerna använde den naturligtvis som en moské. Genom att öppna detta lås satte Indien igång en konflikt mellan samhällets majoritet och samhällets minoritet, ett sätt att konstant dela upp människorna. Att hitta ett sätt att dela upp människorna är den viktigaste tillämpningen för den som har makten.

Amerika har tagit demokratin till sin verkstad och tömt den på sitt innehåll
Öppnandet av de två låsen har släppt loss två typer av totalitarism i Indien: en är den ekonomiska totalitarismen och den andra är hinduisk fundamentalism. Dessa processer framkallar vad regeringen kallar terrorism. Du har de Islamiska terroristerna och du har de regeringen idag kallar Maoisterna, och menar att alla som är emot samhällsprojekt, framsteg, utveckling; alla som motsätter sig överlämnandet av deras mark eller förstöring av floder och skogar är idag Maoister. Maoisterna är den mest militanta delen av en räcka med motståndsrörelser, med gandhisterna i den andra änden av spektrumet. Typen av strategin människorna antar för att stå emot angrepp från den globala kapitalismen är oftast inte ett ideologiskt val, men ett taktiskt val beroende på det landskap där dessa strider utkämpas.

Sedan 1947, ända sedan Indien blev en suverän republik, har armén ställts mot det egna folket. I de stater där dessa trupper härskat kämpar människor gradvis för självbestämmande. De är stater som den Indiska staten avkoloniserade och omedelbart åter koloniserat. Dessa trupper försvarar nu faktiskt regeringens rättigheter att bygga stora dammar, för att bygga maktens boningar för att utföra processerna av privatiseringen. Under de senaste femtio åren har mer än 30 miljoner människor fördrivits av de stora dammbyggena enbart i Indien. De flesta av dem är naturligtvis ursprungsbefolkningar eller människor som lever av vad jorden ger.

Resultatet av tjugo år med denna typ av fri marknad och spöket terrorism har urholkat demokratin. Jag vet att många människor använder ordet demokrati som ett bra ord, men om du tänker efter så är demokrati idag faktiskt inte vad det en gång var. Det fanns en tid då den amerikanska regeringen störtade demokratier i Latinamerika och över allt. Idag för de krig för att installera demokrati. De har tagit demokratin till sin verkstad och tömt den på sitt innehåll.”

i fred, politik, naxaliter, USA, Indien, krig, kriser, information, ekonomi, kapitalism, socialism, övergrepp, adivasi, daliter, kastlösa, maoism, demokrati, terrorism,