Det här inlägget är författat av Björn Nilsson. Han har genomgått forskningsförberedande kurs i historia, var tidigare industritjänsteman, på senare år politices magister, bloggare, med mera. Hans huvudblogg heter Björnbrum, http://bjornbrum.blogspot.se/. Han har bidragit med andra gästblogginlägg, om copyright, om MMT, om arbetslinjen, om poeten Stig Sjödin. Denna gång handlar det om källkritik. Det är ett positivt honnörsord. I länkningen till tidningar etc. finns andra exempel på hur ordet används. Ett exempel är Magnus Ladulås gravplats.

En viktig del av historikerns arbete är att undersöka källor. Med ”källa” menas ofta en text (på papper eller skrivet på annat sätt) som inte bör vara beroende av något tidigare dokument. Ett brev skrivet av Gustav Vasa själv är en källa. Om någon senare berättar om brevet är det inte en källa utan en andrahandsuppgift. Även bild- och ljudupptagningar kan vara källor, eller manipulerade på olika sätt i efterhand.
Historikern försöker med hjälp av några kriterier hitta fällor som kan finnas i materialet.
De källkritiska kriterierna är: äkthet, rimlighet, närhet, tendens, beroende.
Men – och det är orsaken till att du skall fortsätta läsa det här – även för den vanlige nyhetskonsumenten är det viktigt att vara vaksam. Se dig som nutidshistoriker när du läser tidningen eller tittar på TV!

Åter till vår historiker som kanske studerar hur folk beskrev Andra världskriget i sina dagböcker. Vi hittar några dagböcker och kör igång med källkritiken.

Äkthet? Är dessa texter verkligen äkta? De kanske är falska! Om Hitlers dagböcker vet vi att de var förfalskningar och därmed oanvändbara, medan däremot Goebbels’ dagböcker är äkta, liksom den svenske diplomaten Grafströms dagböcker från samma tid.
(Enligt Wikipedia var Sven Grafströms ”antinazism omtalat intensiv, vilket med Gunnar Hägglöfs ord innebar att han ”försummade sällan något tillfälle att säga tyskarna obehagliga sanningar”. 1944 utsågs Grafström till chef för UD:s politiska avdelning och året därefter, vid sidan av detta, till utrikesråd, varvid han arbetade fram regeringens kommentarer till FN-stadgan, och deltog i arbetet att bereda Sverige för ett inträde i FN. Sven Grafström efterträdde 1948 Gunnar Hägglöf som FN-ambassadör och innehade tjänsten till 1952. Under denna tid skaffade sig Grafström mycket goda förbindelser och en stark personlig ställning i utrikespolitiken).

Rimlighet? Är det som berättas trovärdigt? Tankar och känslor som beskrivs i dagböckerna kanske stämmer, liksom mycket av sakuppgifterna. När Grafström diskuterar den svenska utrikesförvaltningen är det hans syn på olika problem, inte en opartisk diskussion av problemen. Man måste använda andra källor för att försöka utröna om hans tankar verkar rimliga. Sovjetforskningen under den tid Sovjetunionen ännu existerade led också av att grova felaktigheter släpptes igenom genom att man inte tog ordentlig hänsyn till rimligheten i vissa påståenden.

Närhet? Är dokumenten författade i anslutning till beskrivna händelser eller nedtecknade i efterhand? Oftast anses källor som är samtida med händelsen vara mer pålitliga, men det behöver inte alltid stämma. Goebbels och Grafströms dagböcker följer utvecklingen nära i tiden. De bör därför vara rätt fräscha och opåverkade av efterrekonstruktioner. Men de bör kontrolleras mot andra källor.

Tendens? Goebbels var klart nazistisk, Grafström klart antinazistisk, men det finns dokument där det kan vara svårare att veta i vilken grad författaren har styrts av den ena eller andra uppfattningen. Ta vår tids ’oppositionskällor’ på olika håll, kan man lita på dem?

Beroende? Har författaren självständigt kunnat skriva ner sina iakttagelser och tankar eller skedde det på uppdrag eller mot bakgrund av någon sorts påtryckningar? Goebbels och Grafström skrev på eget initiativ och kan ur den synpunkten vara självständiga källor. En krönikör hos Gustav Vasa hade nog snävare tyglar!
Nyhetsuppläsaren i radio som meddelar att ’oppositionskällor i Syrien’ sagt det ena eller andra får betraktas som helt i händerna på yttre krafter.

Inom naturvetenskap brukar man hävda att en teori är vetenskaplig bara om den är möjlig att motbevisa (falsifiera, för att använda ett finare ord). Alla delar i teorin måste vara möjliga att undersöka för vem som helst som har rätt kunskaper. Om man i teorin inför övernaturliga krafter som kan ändra naturlagar efter behov (= Gud) är det inte vetenskap utan religion, eftersom det inte finns någon rimlig opartisk möjlighet att testa gudshypotesen.

Inom lärofält som historia bör det finnas en liknande princip. Vi kan bara med säkerhet tala om förhållanden där vi har pålitlig dokumentation. Ju sämre dokumentation desto osäkrare blir våra utsagor. Vi får inte förvandla antaganden om hur det skulle kunna vara till bestämda utsagor om hur något är, när dokumenten inte ger underlag för detta.

Det är ett problem som varje släktforskare har stött på. När man jobbar sig bakåt i sitt släktträd tappar man tråden eftersom källorna blir osäkrare och tar slut, och då är det inte rimligt att gå vidare. Om jag säger att ”jag härstammar från Gustav Vasa för att jag tycker att det bör vara så” är det ett påstående som kan vara sant, men utan pålitliga dokument om det är vi inte på vetenskaplig mark.

Ett tillägg bör göras om ett otyg som kallas ’hyperkritik’. Vi vet att uppgifter ibland avslöjas som felaktiga. Folk har ljugit, helt enkelt. Personer har hittat på historier om sin tid som offer för nazismen. Skälen kan variera, men frågan är om man kan underkänna ett helt historiskt skede på grund av enstaka lögner eller oavsiktliga felaktigheter? Det är tråkigt och störande, men kan man av den anledningen påstå att det aldrig funnits några koncentrations- eller förintelseläger? Somliga gör verkligen det. De kallas Förintelseförnekare och betraktas som paria bland riktiga historiker.

Avslutningsvis: nästa gång du tittar på ett tvålfagert nyhetsankare i TV, ställ den här frågan: hur är det med äkthet, rimlighet, närhet, tendens, beroende!?

i källkritik, politik, Gustav Vasa, Goebbels,Sven Grafström, historia, kultur, Robin Hood, Magnus Ladulås,