Medelinkomstlandet Indien framställs vanligen som en nyliberal framgångssaga. Men det skrivs sällan om Indien i våra tidningar förutom på ekonomisidorna, och rapporteringen är ensidig. Detta är ett första blogginlägg om Indien här. Rekommenderar Indiensolidaritets hemsida (se länkarna). Enligt en rapport från “Human Rights on India” låg tillväxten i Indien på drygt 8 %/år 2007-2011, medan fattigdomen minskade med bara 0,8 %. Indien är nu ett lägre medelinkomstland med BNP som motsvarar knappt 10 000 svenska kronor per år.
Men fattigdom är enorm. Enligt Världsbanken var 76 % av invånarna fattiga 2005, då de hade mindre än motsvarande 2 US Dollar att leva på per dag. År 2010 var 33 % extremt fattiga (disponerade mindre än motsvarande 1,25 US Dollar/dag efter köpkraftsjustering). Andelen fattiga har minskat, men hur antalet ändrats beror bland på vilket mått som används. Enligt det nya Multidimensional Poverty som används av FN och som mäter flera aspekter än ekonomisk nivå är 55 % av Indiens drygt 1 200 miljoner invånare år 2010.
Enligt en rapport från The Hindu har andelen som lever under svältgränsen på landsbygden ökat med 20 % landsbygden mellan 1993-94 och 2009-2010. Den kända ekonomisiten Bloomberg rapporterar mer än 3 av 4 indier äter mindre än den indiska regeringens hälsomål.
Och någon avgörande förbättring har inte skett för adivasierna och daliterna sedan Indien blev självständigt för 65 år sedan.

Snabb ökning av miljardärer i Indien
Samtidigt har antalet miljardärer och mångmiljonärer ökat kraftigt. I Indien äger de 8 200 rikaste (0,006 %) av landets invånare 70 % av landets tillgångar. Indien är ett av flera länder där en kraftig ökning av BNP går hand i hand med oförändrad eller ökad fattigdom (andelen svältande på landsbygden).

Indien och Maos Kina. Under Maos tid utvecklades Kina betydligt bättre än Indien. 1960 var medellivslängden i Kina 36 år medan den var 44 år i Indien. Tjugo år senare var medellivslängden i Kina 70 år, medan den var 63 år i Indien (World Bank, World Developments Indicators Online). Tillväxten i Kina var omkring 10 % per år, lika mycket eller mer än idag. Medan fattigdomen var mycket utbredd och iögonenfallande i Indien såg man inte alls sådan skriande fattigdom i Kina, vars barfotaläkare lyftes fram som ett föredöme av WHO. Genom att nämna dessa siffror har jag förstås inte gjort någon allsidig analys av utvecklingen i Kina och Indien. Men uppgifterna är tankeväckande eller hur?

Hänsynslös exploatering?
Allt talar för att det sker en tämligen hänsynslös exploatering av naturtillgångar, inte minst i områden som bebos av ursprungsbefolkningen adivasierna och av daliterna, de kastlösa. Där finns rika mineraltillgångar som storbolag vill åt. Samtidigt pågår motståndsrörelser mot detta, där bland andra naxaliterna och organisationen ”Revolutionary Democratic Front”. Det är väl känt att polisen går fram mycket hårt och att motståndsmän då och då dödas av polisen i s.k. ”encounters”. Regeringen har ibland yppat planer på att sätta in upp emot 200 000 soldater mot motståndsmännen (”Green Hunt”), men är också känslig för kritik utifrån. Deras politik har stöd av USA, som ser den som en del av kampen mot terrorism. USA:s storbolag vill också ha del av rikedomarna.

En intressant och omdiskuterad bok ”Röd stjärna över Kina” av Jan Myrdal kom ut 2010. I denna beskriver Myrdal bland annat ett färskt besök hos naxaliterna.

i fred, politik, naxaliter, USA, Indien, krig, kriser, information, ekonomi, kapitalism, socialism,

The Hindu Bloomberg Multidimensional Poverty Index DN SvD Indiensolidaritet