Dagens gästbloggare är författaren John Lapidus. Han debuterade 2004 med romanen ”Missionärerna” som utspelar sig i Zimbabwe där han arbetat som biståndsarbetare och frilansjournalist. 2009 kom romanen ”De modlösa” efter två år i Nicaragua som koordinatör för Vänskapsförbundet Sverige-Nicaragua. Hans tredje roman, ”Sverige 2017”, handlar om den nystartade Rörelsen som ställer ett annat samhälle på dagordningen. Vill du ha ngn bild på romanen eller så finns det på http://www.lapidusforlag.se/ under fliken ”press”…
Här följer ett avkortat utdrag från boken ”Sverige 2017” som en intervu med Mia:
”Hej och god morgon Mia, hur mår du?
Bara fint tack.
Det var väl det jag trodde. Måste kännas bra att leda en tidning som Klasskampen i dessa tider.
Ja, det gör det. Något av det bästa som hänt vänstern i det här landet att facket bestämde sig för att finansiera Klasskampen i enlighet med den norska modellen. Och vi kan med stolthet säga att vår tidning bidragit till vänsterns uppsving i allmänhet, och Rörelsens framgångar i synnerhet.
Onekligen stora framgångar vi talar om. Enligt senaste opinionsmätningen hela tjugosex procent som ger sitt stöd åt Rörelsen. Vad är det som hänt, tror du?
Det kan låta egendomligt men faktum är att det inte hänt något särskilt. Vilket naturligtvis inte är sant. Det finns en rad politiska händelser och omständigheter som hjälpt till att påskynda förloppet, och givetvis har vi mycket att tacka personligheter som Kommunalarbetareförbundets Lotta Landelius. Men framför allt verkar det handla om att tiden är mogen, både här hemma och i andra europeiska länder. Det har gått väldigt fort och varit oväntat enkelt. Det tycks vara en självklarhet för fler och fler att på ett eller annat sätt ansluta sig till Rörelsen.
Som alltså kräver total inkomstutjämning
Självklart inte över en natt. Men det ska inte vara allt för långt borta heller, det är vår poäng och vårt budskap. Framtiden är möjlig redan nu. Vi har just i detta ögonblick alla förutsättningar att skapa ett solidariskt samhälle, ett som krävs inte bara för vår egen utan för hela planetens överlevnad.
Och det ska alltså ske genom jämlikhet… Låter inte det lite tråkigt? Lite beigt?
Jämlikhet är färg och glädje. Den europeiska vänstern har blivit skrämd att tro motsatsen, skrämd av gråtrista försök i outvecklade, realsocialistiska länder, skrämd inte bara av högern utan också av sina egna.
Hur då sina egna?
Ett problem är att frågan om ekonomisk rättvisa har dödförklarats av vänsterns företrädare. Något som i sin tur har att göra med att de själva ansett sig värda mycket mer än de människor de företräder. Se på LO:s ordförande. Eller se på Löfven vad han tjänar. Det är fullt naturligt att man inte vill ha allas lika värde när man åtnjuter sådana privilegier.
Du har själv jämfört med Djurfarmen…
Ja, med all rätt. Vi har länge haft en vänsterelit som berikat sig och ändrat ståndpunkt precis som grisarna i Orwells klassiker. Jag minns när Johan Ehrenberg försökte få politikerna att prata jämlikhet i början av 2000-talet. Under en intervju med dåvarande oppositionsledarna ville han veta om det var ett problem att de tillhörde de två mest välbetalda procenten i Sverige. Maria Wetterstrand låtsades inte förstå frågan. Mona Sahlin började yra om att jämlikhet inte har med pengar att göra, och satte igång att sprida VD-mässiga myter om sin omänskliga arbetsbörda. Som Marx sa: vi är framför allt en produkt av vårt sociala vara.
Men nu har griseriet gått för långt… Är det därför Rörelsen lyckas just nu?
Det har vi inte gjort ännu. I några länder är vi nära men i de flesta, även här i Sverige, har vi en bra bit kvar till makten. Nu är det socialdemokraterna som regerar. Och i kulisserna finns som vanligt högern.
En allt mer aggressiv höger…
En mer och mer desperat och mer och mer aggressiv höger. En höger som ger sitt stöd åt USA:s interventioner i Latinamerika. En höger som ropar på förbud mot Rörelsen. En höger som flörtar med fascistiska krafter även om det, hur konstigt det än kan låta, snarare är vänsterns fel att främlingsfientligheten ökar. Den del av vänstern som glömt bort sina ideal. Den del av vänstern som blivit en del av etablissemanget, den del som har accepterat privatiseringar och ökade klyftor. På sätt och vis är det facket och socialdemokratin som har lagt grunden för högerextremismen.
En ökad polarisering kan man säga… Är det en utveckling som gynnar Rörelsen
På ett sätt är det så. Rörelsen har delvis vuxit fram genom protesterna mot USA:s anfallskrig mot Venezuela, mot nedskärningarna i socialförsäkringssystemen, mot den rekordhöga arbetslösheten. Men det är bara en del av sanningen. Det nya med Rörelsen är att vi är en vänster som har något att komma med, en offensiv kraft i oss själva.
Offensiv kraft i oss själva säger du…
Svårt att uttrycka det på annat sätt. Såväl den svenska som den europeiska vänstern har länge varit inriktad på försvar. Ett försvar mot nyliberalismen. Ett försvar av det som kallades folkhemmet. Nu skapar vi en rörelse som vill mer än bara slå vakt om det som varit. En rörelse som offensivt går ut och kräver jämlikhet och det vi kallar Självplanerad Ekonomi. Nu satsar vi på att bygga socialismen här och nu.
Här och nu! Och tillsammans?
Ja, tillsammans. Inte bara partivänstern och de vänsterfackliga grenarna, utan alla radikala människor och grupperingar i det här landet.
i klasskamp, socialism, politik, kapitalism, Sverige, USA, Latinamerika, Venezuela, bistånd, ekonomi, jämlikhet,
Klassekampen socialism.nu Socialdemokraterna Vänsterpartiet Komunistiska Partiet Socialistiska partiet Sveriges Kommustiska Parti ETC Socialistiska Läkare
Jämlikhetsandens hemsida
15 svar till “”Sverige 2017 – ett socialistiskt framtidsperspektiv?””
Även om jag räknar mig till vänster i skalan så är det här en fråga som jag inte håller med i. Jag anser att personer som är villiga att lägga ett större arbete eller ansvar för gemenskapens bästa är värda en belöning för detta.
Tyvärr har jag noterat under mina år att denna fråga drivs hårdast av de som inte är villiga att bidra genom arbete.
Håller med om att den som arbetar hårt och mycket förtjänar en belöning. Det kommer alltid finnas behov av incitament av olika slag, så även under socialismen. Mias tanke är dock att det finns andra incitament än pengar. Hon menar att det finns objektiva förutsättningar – ett samhälle så utvecklat att alla kan ha det bra – för att göra pengar ganska ointressanta i framtiden.
Det är nog många som tänker i liknande riktning, men det är ju långt till ett sådant samhälle om nu inte Rörelsen lyckas, som man hoppas. Och frågan hur det ska gå till konkret i ett kapitalistiskt samhälle.
I Läkartidningen pågår sedan ett par veckor en slags debatt i frågan. En distriksläkare noterar att Tidningarna Telegrambyrå 8 maj rapporterade att den tiondel som tjänat mest har ökat sin inkomst med 76 % på 20 år, medan den tiondel som tjänat minst har ökat med 7 % -1/10-del så mycket! Nu föreslår kollegan att läkarna ska ta större samhällsansvar och lägga fram ett nollbud i nästa avtalsrörelse. ”Se det som en chans att visa samhällsansvar, motarbeta girighet och samtidigt frigöra tid och resurser som kan ägna åt viktigare frågor”, skriver kollegan.” En rivig debatt har inletts, och han får enstaka medhåll hittills. Vi behöver ett socialistiskt samhälle med ökad demokrati.
Läkare är ju sjukt överbetalda så det låter som ett bra initiativ. Ett förtydligande om icke-materiella incitament (i betydelsen drivkraft/sporre/lust att göra något): kan vara en vilja att känna glädje över att glädja andra, en vilja att få beröm för ett gott arbete, en vilja att bli respekterad för en bra insats, och belöningen skulle alltså vara glädje, beröm, respekt.
Håller bara delvis med. Visst är (stafett)läkare sjukt överbetalda och då särskilt specialister med ’vanliga’ allmänläkare är knappast överbetalda i min värld då de gör ett j-vligt viktigt jobb. De mest överbetalda är istället börsmäklare och d y l som får groteska ersättningar för att ’leka’ med imaginära pengar som inte tillför ett endaste dugg till samhället i stort. Finanssektorn är överhuvudtaget fylld av överbetalda personer.
Har arbetat som allmänläkare i närmare 10 år under 70- och 80-talet. Då hade vi lön efter tid i yrket. Nåväl, lönenivåerna är nu mycket mer varierande mellan olika husläkare, beroende på om de är landstingsanställda eller arbetar på privat vårdcentral, och beror till rätt stor del på antal besök. En underordnad fråga i diskussionen.
Instämmer om finanssektorn. Många uppgifter styrker detta.
Vi ska inte ge ”börsmäklarna” hela skulden för inkomstskillnaderna i det klassamhälle vi lever i. Här är vänstern märkligt tyst. Vi talar gärna om dem som ska ha högre lön men ogärna om dem som ska ha lägre (med undantag för ”börsmäklare”). Ska en människa kunna vara värd dubbelt så mycket som en annan människa? Ska en läkare (advokat, journalist, professor, ingenjör, pilot etc) kunna vara värd dubbelt (tre ggr? fyra ggr?) så mycket som en undersköterska? Friskt eller sjukt?
Ja. Ett av vänsterns problem är att man tänker för gott om människor. Visst finns det en massa goda människor, men det finns en massa elaka också. Och långt ifrån all elakhet har inte sin orsak i en hemsk barndom, och procenten elaka typer är lika stor hos låginkomsttagare som hos de välsituerade.
Datorrevolutionen har knappt börjat än. När den verkligen slagit igenom, vad finns det då för anledning till så kallade incitament för att folk skall arbeta mera? Vi ser ju redan den stora arbetslösheten närma sig när yrke efter yrke rationaliseras (och ibland rationaliseras bort helt och hållet). Det är snarare arbetstidsförkortning och arbetsdelning det handlar om, samt se till att de sektorer där det verkligen är underbemanning (bland annat vård-skola-omsorg) får den påfyllning av levande människor som behövs. Och nej, pengar är inget problem om någon tror det – fast det får jag förklara en annan gång. Jag vill bara avsluta med den förmodligen kontroversiella ståndpunkten att det är skandal att vänstern, som Vänsterpartiet, är mer intresserad av HBTQ-parader än de här framtidsfrågorna. Ett parti som uppträder så är inte vänster.
Vill minnas att en gång i tiden, i industrialismens början, var rädslan för att de nya automatiserade maskinerna skulle göra folk arbetslösa så stor att franska arbetare kastade träskor i vävstolarna för att sabotera dem. Kan inte påstå att de fick rätt.
Men framtiden är ibland skrämmande. Eftersom jag numera har större delen av mitt liv bakom mig vet jag att jag om 20-30 år kommer att börja sörja över att jag inte får veta vad som ”händer se´n”. Men att folk kommer att ha något att göra är jag säker på, frågan är bara vad och hur.
Om ”vänsterpartiskandalen”. Att Vänsterpartiet står upp för ALLA människors lika rätt har jag inte några problem med, däremot att de ser sig över axeln för att skåda framtiden. Konservativt så det förslår, även om de inte skådar så långt tillbaka som Jimmie Å & Co som drömmer om det gångna trettiotalet.
Jag har hört andra nämna likheter med industrialismen men jag tror du har fel. Den automatisering som pågår nu är betydligt kraftfullare än då och i teorin kan vi om 30-50 år automatisera allt. Visst kan en del saker övergå till service/tjänster men alla kan inte jobba i kaféer samtidigt som en kafé ägare antagligen inte behöver ha anställda längre. De bråkar, ställer krav och kommer sent till jobbet.
Jag tror du kommer att se en ökad arbetslöshet de närmsta 5-20 åren som säkerligen kommer att uppgå till 10-20%. Jag tror inte vår ekonomiska modell klarar av detta. I förlängningen då vi alla är ”onödig” kommer självklart inget behov finnas av ett ekonomiskt system som vi har idag. Detta kräver att vi överlever omställningsperioden.
Så, problemet är inte jämlika löner utan att en stor massa av befolkningen snart inte kommer att behövas.
P.s Varför har vi tunnelbaneförare i Stockholm? Om tio år har vi antagligen inga busschaufförer heller.
Det är hundratals miljoner arbetslösa eller undersysselsatta i världen. Monthly Review har behandlat detta för några månader sedan. Och inom vården är det för få sysselsatta. I en vettig, mänsklig och demokratisk värld skulle det ju inte vara där. Säkert bidrar data-revolutionen till arbetslöshet och till sannolikt ökade ekonomiska differenser.
Utveckla gärna det där med pengar!
Ja, varför har landets löntagare inte betalt sommarlov hela sommaren? Det har man ju i riksdagen. Och varför har landets massarbetslösa inte medborgarlöner på hög nivå jmft med arbetare? Det systemet har dom ju i riksdagen. Man t om motiverar det sistnämnda med att de annars inte hittar någon försörjning, då inga jobb finns! Jag tror inte man ska fråga nya ”(s)” om ovanstående. Risken är att man får det trista, anti-intellektuella svaret: ”-Det går inte, begriper du väl?”..
Nej, så dumma är de inte att de säger så där rakt på sak. De säger ”jag välkomnar den här diskussionen”, men tänker naturligtvis ”det går ju inte, begriper du väl!”
Varför nämner ingen produktionsexporten till låglöneländer? Det är ju framförallt jakten på låga arbetskostnader som gjort västvärlden arbetslös. Ända sen slavhandlarnas tid har det bedrivits auktion på arbetskraft. Det är bara formerna som har förändrats. Om något är en mänsklig rättighet så är det att äga rätten till sitt eget arbete. Jag förstår precis vad Lapidus menar när han skriver om glädjen att arbeta. Det är inte mycket som slår tillfredsställelsen av att se resultatet av ett väl utfört eget arbete, oavsett vad det är. Att använda lönen som den enda värdemätare på oss själva är att ha missförstått något väldigt centralt hos oss själva. Att jämna ut lönerna borde vara en självklarhet, inte bara för vår egen skull utan för hela planeten.