Många av sidans besökare vet att jag uppskattar fulväder. Åska, storm och driv-is passar rätt bra som rubrik för det väder jag gillar bäst.

Jag har många gånger funderat vad det är för sorts mekanismer inuti mig själv som attraheras av direktkontakt med väder och vind, och de flesta gångerna så kommer jag fram till att det är – generna som styr. Människan som art betraktad är knappast konfigurerad för att bo i hus uppvärmda med fjärrvärme, att ha elektricitet som ordnar ljus inomhus, att ha telefon, radio och TV. För att inte tala om Internet…

Nej vi är konfigurerade för en helt annan tillvaro, en annorlunda kosthållning, och mycket av den fetma som blir ett allt större problem i världen orsakas av detta. Vi äter oss helt enkelt mätta, vi äter dessutom helt annorlunda idag än för bara 100 år sedan. Vi är inställda på att äta så mycket vi kan när det finns föda, och vår kropp och hjärna är övertygade om att födotillgång inte är något givet.

Det innebär att vi blir fetare för varje år som går, vi utvecklar allehanda ”välfärdssjukdomar” och somliga av oss, liksom undertecknad, målar upp en bild av en annan tillvaro, en tillvaro närmare vårt ursprung. Jag får en känsla av att många liksom en annan saknar kontinuerlig närkontakt med naturen, och därmed vädrets makter.

Ibland drabbas jag av längtan att göra som Per Sørflaten, som jag skrivit om förut ((Länk till vad jag skrev om Per Sørflaten)) ett par gånger. Att bosätta sig i ett egentillverkat timmerhus mitt ute i ödemarken. En annan av mina dagdrömmar är förstås att bo i en båt. Drömbåten är en Nordhavn 62-fotare (närmare 17 meter lång), ett fartyg tillräckligt stort för att kunna bebos av en familj.

Visserligen skulle en sådan båt ha alla moderna bekvämligheter inklusive bredband, kyla, frys, och diverse andra faciliteter, men man skulle i alla fall bo väldigt nära naturen. Havet är så nära naturkrafterna man kan komma. För jag drömmer definitivt inte om att ligga förtöjd vid en kaj i Stockholm, snarare att tillbringa somrarna i Östersjön och vintrarna i Medelhavet.

De som tycker sig ha förstått min motvilja mot jakt som något slags generell uppfattning måste jag härmed göra besvikna. Jag skulle inte alls ha något emot att skjuta djur för att äta upp om jag bodde som en eremit på en fjällsluttning. Inte heller skulle jag avstå från att fiska för att på det sättet få tillgång till färskt kött. Och till skillnad från många usla skyttar i jägarkåren så är jag tillräckligt säker för att inte orsaka mitt byte onödigt lidande.

Men nu är och förblir alla dessa drömmar just – drömmar. Och väl är väl det, för hur sjutton beter man sig efter att man förverkligat drömmar? Kan man beställa nya på Internet?

När det gäller en Nordhavn 62 så är risken obefintlig. Det fartyget kostar närmare 15 miljoner att köpa så där räcker det inte med EN lottovinst. Men att bosätta sig i obygden är förhållandevis billigt. Man behöver knappast köpa marken eftersom det blir dyrare för kommunen att vräka eremiten och riva än att låta vederbörande bo kvar. Plus att kommunen knappast vill ha en folkilsken bloggare boende på ålderdomshemmet… :-)

Det är tur att drömmar i alla fall är gratis. Men tipsa nu inte Anders Borg och hans anhang om det…

Andra bloggar om: Driv-Is, Storm, Åska, Nordhavn, Eremit, Gener, Natur, Matvanor, Drömmar

intressant.se