Min nuvarande kattsambo, kattfröken Felin, som likt sina förfäder från MÖ och Afrika gillar värme skarpt…
|
Den som intresserat sig för landets vanligaste husdjur och dessutom läst några böcker om dess historia har inte fått veta något nytt i DN eller i radions Vetandets Värld idag.
DN: ”För ungefär 9.000 år sedan började människor i just den här delen av världen leva som jordbrukare. Forskarna tror att katter och människor då utvecklade ett symbiosförhållande. De jordbrukande människorna började spara säd i stora lager. Dessa lager drog till sig råttor och möss. Råttorna drog i sin tur till sig katter, som levde på att jaga mössen. Katter som var snälla och keliga hade störst framgångar i de mänskliga samhällena. Därför utvecklade tamkatterna under årens lopp ett annat lynne än de normalt aggressiva vildkatterna. Utseendemässigt är däremot en vanlig tamkatt (bondkatt) och en vildkatt nästan likadana.” Katten är i vilt tillstånd en solitärt levande varelse. En av de vanligaste miss- S.k. ladugårdskatter kan i vissa fall leva i grupp. Men då är det rena matriarkat, katt- |
byte i form av möss, och troligen människor som ger katterna mat. Men hankattungar jagas iväg hemifrån så fort de blir könsmogna. Vildkatter (Felis Silvestri), som inte finns i Sverige längre, och förvildade tamkatter (Felis Catus), har normalt ett par-tre hektar stora revir. Storleken beror främst på tillgången av föda och hankatter har större revir än honkatter. Den enda gången de umgås är i samband med parningen. Jag har skrivit lite om katter, bland annat om det grovt överutnyttjade begreppet ”sommarkatt” som knappast finns på andra ställen än i massmedia. Länk nedan… Källor: DN:s artikel idag
Andra bloggar om: Katt, Huskatt, Vildkatt, Falbkatt, Felis Catus, Felis Silvestri, Felis Lybica, Solitär, Sommarkatt [tags]Katt, Huskatt, Vildkatt, Falbkatt, Felis Catus, Felis Silvestri, Felis Lybica, Solitär, Sommarkatt[/tags] |
13 svar till “Kattens historia, nygammal nyhet”
Men HUR har du kunnat få en så vacker katt? Gröna ögon! Min har ju gula. Måns ögon harmonierade med pälsen. Du är väl medveten om att katten och hunden har samma ursprung. Som jag förstått det. Den hemska varelsen delades i två och blev en hund och en katt.
Är man mycket borta – långa dagar – och katten är en innekatt kan katten utveckla depression. Tro mig! Inte för att jag haft något sådant djur själv men jag känner till dem. Min går både ute och inne, hon trivs bäst med hundar och människor. Hon och Sotis, som också är ensamkatt, träffas ute ibland, det räcker för dem. Lever i någon sorts respektfull harmoni.
Att katten i vilt tillstånd lever ensam stämmer väl inte riktigt heller? Finns det inte stora kattflockar? Bild i kattbok: ett antal katter i fjärran land. Gatukatter. Inga ägare.
Malte och Chips levde tills alldeles nyligen som ladugårdskatter i största sämja men när jag tänker efter var det nog far och son. Malte är försvunnen nu. Tolv år gammal.
Jag får ta och studera dina länkar.
Ok, matförklaringen.
Nope, katter härstammar inte från vargen.. :)
Rovdjur visserligen men..
Katten får ibland det du kallar depression pga understimulans. Katter är skapta för timmalånga jakter på möss, fåglar och annat godis.
Jag kompenserar min misse genom att leka med henne 20-30 minuter om dagen, oftast i två pass.
Hon blir rejält trött av det.. :)
Som du såg i min blogg skrev jag att min familj har haft katt under min uppväxt. Som mest fyra stycken, men för det mesta två stycken. De verkade inte plågade, tvärtom var de ofta nära varandra när de var inne samtidigt. Låg och tvättade varandra och så.
Den erfarenheten har jag oxo Magnus. Men kikar du i Bonniers stora kattlexikon så ser du att veterinärer hävdar att när en katt avlivas, så mår den kvarvarande missen bättre.
Tvärt emot ett socialt djurs reaktion, inkl människan.
SKA man ha två katter så bör det vara honan och hennes unge som oxo ska vara en hona. Men trots det så uppstår ibland konflikter.
Jag säger inte att detta är ett stort problem, men ska man ha en katt som trivs så är det avgjort bättre med ett sällskapsdjur som inte konkurrerar med misse om födan. T.ex. en hund.
Och det råder ingen tvekan om att misse trivs bäst utan felint sällskap. Söker du på ”katter” på min blogg så hittar du ett flertal poster med länkar till auktoriteter på området som säger samma sak.
Att katter ”tvättar” varandra är ett inlärt beteende från när de själva var ungar. Mamman tvättade dem nästan jämt, och ser du två katter som ska sova på samma plats så är det en ritual som de går igenom. Det beror antagligen på minnet av mamma (prägling) men oxo deras inbyggda beteende för att ta hand om den egna avkomman.
T.o.m. hankatten tvättar kattungar som han nästan försökt MÖRDA innan de ska sova. :-)
Magnus! Felet du gör är att du ”förmänskligar” kattens beteende eftersom du själv är ett socialt djur. För oss är ”att slicka någon ren” ett tecken på stor ömhet, kanske med erotiska övertoner.
För misse kan det handla om ett sätt att -överleva- och ingenting annat…
Du är uppenbarligen mer beläst än jag på det här området, så jag kan inte annat än envist hävda att all min erfarenhet av katter som lever tillsammans, i vår familj eller i kompisars familjer har sett ut att trivas alldeles utmärkt. Men det kanske är som du säger. Och du skriver också att det inte är nåt stort problem. Jag skulle vilja säga att det verkar vara ett nästintill obefintligt problem.
Förresten, min pappa har två katter och en hund och är det nån som konkurrerar med katterna om maten så är det hunden. Hon älskar kattmat :)
Ja, men från allra första början! Inte vargen. Det är någon specialvariant… Äh, jag vet inte. Fast jag vet att jag vet att någon annan vet. Jag har sett varelsen. Med mina egna ögon. Tecknad bild. Ett urdjur!
Invändning: De som säger att man ska ta två katter om man nu nödvändigtvis ska ha dem inne – fast det brukar kattexperterna gilla, så att de inte blir överkörda – säger också att det idealiska är två kattungar och eftersom alla vuxna katter stannar i kattungestadiet (i förhållande till oss) så kanske de förblir som syskon (i förhållande till varandra)? Jag hade en vuxen hankatt och en hankattunge ett tag, de var som bröder.
Mina katter får alltid gå ute så jag slipper bekymra mig. Hon mår bäst i ensamt majestät.
Utekatter har alltid mindre problem att anpassa sig till varandra än innekatter.
Här är den: Miacis, den trädboende föregångaren till alla hundar och katter som levde för 40 miljoner år sedan. Det du!
http://www.tinyurl.se/6e6e
Va Jinge? kallar du mig för snorvalp`??
Katten följer ofta mig på morgonen när jag hämtar tidnigen i brevlådan. Inte som en hund, det går med många utvikningar och det lönar sig inte att kalla på henne som en hund. Men hon är klok nog att aldrig gå över vägen.
Den solitära naturen är grundläggande för att förstå sig på katten – mycket återstår ändå när det gäller det mystiska hos denna varelse. Det sägs och verkar ibland stämma att hund och husse eller matte efter många år liknar varandra. Så är det väl inte med katter – varför?
Såg inte att Jinge i referenserna hade med Gunnar Brobergs Kattens historia, Atlantis 2004 på över 500 sidor!