Min f.d. granne


Idag har SvD en liten lustig artikel om grannskvaller. Det är en lokalpolitiker i Solna som lagt märke till att det förekommer skvaller om grannar – på nätet.

Det är lustigt, sådant har inte jag sett, men jag är givetvis beredd att ögonaböj bidra med lite skvaller. Men till att börja med ska jag berätta att mina grannar är trevliga och rara och jag tror inte att någon av dem beter sig så att man kan berätta om dem för andra för att få deras ögonbryn att lyftas. Men så har det inte alltid varit.

När jag flyttade hit så bodde det en folkilsken kvinna i huset. Hon hade den lilla egenenheten att hon tog vartenda reklamblad, samhällsinformation, broschyr, hämtpizza-
erbjudande, extrapriserbjudande eller annan skrift som hon inte ansåg sig ha beställt, rev dem i bitar och kastade ut dem i trapphuset. Hon försvarade sig med att hon hade en lapp på dörren där det stod ”Reklam Nej Tack” och i nästa andetag deklarerade hon att det i alla fall inte var hon som slängt skräpet utanför sin dörr.

En så påfrestande människa har jag aldrig stött på någonsin tidigare.

Jag kan inte påstå att varje sak här hemma ligger där den borde ligga, men jag kan utan vidare säga att – det händer. Då efter att jag drabbats av städmani, och det är lyckligtvis inte alltför ofta. Jag ogillar att knalla omkring i saker som ligger utspridda på golvet, oavsett om det är reklambroschyrer eller tidningar. På samma sätt tycker jag att trapphus ska vara fritt från skräp.

I mitt fall avlöpte det väl. Hon flyttade och jag ser henne ibland på bussen. Hon tål mig inte sedan jag uttryckt åsikter om hennes sätt att agera, och sitter hon bakom mig på bussen kan jag känna hur hennes blickar fräter i nacken. Jag kan inte heller låta bli att undra hur det ser ut i trapp-
uppgången där hon nu bor.. Källa: SvD

Andra bloggar om: , , , , ,

[tags]Grannskvaller, Skvaller, Bloggar, Hemsidor, Grannsämja, Grannar[/tags]


Ett svar till “Min f.d. granne”

  1. Jag hade inte pratat med min granne på ca 6 månader när jag tröttnade på deras fasoner. Tog ner ljudet av en fiskmås och brände den på en CD skiva. Drog på stereon allt som gick och grannarna fick total härdsmälta i hjärnkontoret. De skrek att de skulle sätta dit mig för förtal.

    :-)

    Men jag lyssnar väl på vilken musik jag vill? Associationerna är ju upp till lyssnaren…