Anders Romelsjö på jinge.se

Hur trovärdig är Reinfeldt?

Statsministern och moderatledaren Fredrik Reinfeldt vill se ytterligare skattesänkningar för låg- och medelinkomsttagare, skriver Dagens Nyheter idag.

Att högern vill sänka skatter är knappast något som tidningskolportörerna får sina kiosker välta för, det vill högern alltid. Det unika är att man fortsätter på det inslagna temat och hävdar att det är för låg- och medelinkomsttagarna man vill sänka skatterna. Det har gått ett halvår och de stora sänkningarna har till övervägande den gått till – höginkomsttagarna, fast det hetat att var och en skulle få tusen kronor mer i månaden efter skatt.

Nu blev det inte riktigt så eftersom man drog bort avdragsrätt för fackavgiften, ändringarna i a-kassan samtidigt som man avskaffar förmögenhets- och gåvoskatt. Man har dessutom fördyrat på en massa andra sätt men jag minns inte siffran idag, men jag har för mig att 80 procent av skattesänkningarna har gått till höginkomsttagarna. Jag har skrivit om siffrorna förut men jag ids inte leta efter det varenda gång som högern slår sig för bröstet.

Deras tankar om utförsäljning av akutsjukvården i kombination med ytterligare en karensdag, som de släppte som en försöksballong för några dagar sedan, visar alldeles tydligt vilka de satsar på. Idag är det 1188 dagar kvar till valet (överst i vänstra spalten) och fortsätter de såhär så kan jag inte förstå annat än att det börjar bli folkliga protester snart. En del här har talat om ett torsdagsmöte varje vecka utanför Rosenbad med visselpipor och plakat, jag tror att det kommer att bli verklighet.

Tar bara någon ett initiativ så kommer det inte att dröja några 1188 dagar inte…

DN

Andra bloggar om: , , , , , ,

[tags]Högerregeringen, Skatter, Reinfeldt, Omfördelning, Välfärden, Samhällsomvandling, Politik[/tags]

Jinge

14 svar till “Hur trovärdig är Reinfeldt?”

  2. Det är väl synd att jämföra honom med stormfälld skog, den har i alla fall ett visst ekonomiskt värde.

  3. Han har ju sänkt skatterna som han lovade innan valet och nu fortsätter han på samma linje. Särskilt dålig trovärdighet tycker jag inte han kan beslås med.

  4. I dag tog jag fram Min ekonomiska historia av J K Galbraith.
    Slutet på Kapitel 11, Världen i stort, är en intressant läsning. Följande skrevs:
    ett mindre och såväl politiskt som socialt mycket mer godartad angrepp på depression gjordes i Sverige. Också detta iakttog jag på nära håll när jag träffade en framstående grupp ekonomer – Gunnar Myrdal, Bertil Ohlin, Erik Lindahl, Erik Lundberg och Dag Hammarskjöld – som hade brutit med den äldre konservativa tradition och kommit till slutsatsen att en lindring av depressionens umbäranden och arbetslösheten bara åstadkommas genom pådrivande statliga åtgärder.
    Vad de föreslog, förutom en avsevärd devalvering, var statlig upplåning och offentliga arbeten, samtidigt som man utlovade en mer konservativ finanspolitik efter återhämtningen. De trodde på jordbruksstöd och på en ordentligt utbyggd socialpolitik – ålderspension och arbetslöshetsersättning.
    Deras program genomfördes i början av 1930-talet, innan Keynes hade sagt sitt. Ingen annanstans hade ekonomerna sådant inflyttande över den praktiska politiken. man kan faktiskt säga att de svenska ekonomerna som var verksamma i offentliga sammanhang var de som utformade politiken. På grund av deras insatser var depressionen över i Sverige i slutet på decenniet. Från Keynes kom teorin; från svenskarna fick man den ytterst handfasta – och demokratiska – praktiken.
    Sveriges återhämtning berodde inte heller på upprustning och krig. Min personliga iakttagelse av vad som åstadkoms i detta lilla land under en period var en av de mest lärorika och bildande erfarenhet en ekonom kunde få. Hade det funnits någon rättvisa här i världen skulle man inte tala om den keynesianska revolutionen utan om den svenska.

    När jag läser om boken så inser jag att pojkarna Borg, Littorin och Reinfeldt är i gärsgårsserien och att det är dags att verkligen omvärdera de gamla och döda stötarna, än en gång.

  5. Frågan är förstås vem han sänkt skatterna för. Jag tror inte det var över och medelklassen som nämdes mest i valet. Alla med förmögenhet och fastighet är förstås glada idag.

  6. Ja, äntligen får de utsugna tillbaka en del av de pengar de avtvingats av vänstern. Det är ett litet steg mot rättvisa men fler måste tas.

  7. Christer W,

    Grundorsaken till att depressionen blev kortvarig var i själva verket följande:

    Den ovanligt starka industriella utvecklingspotential som byggts upp under 1920-talets senare hälft (…) bidrog till att svårigheterna inte blev lika långvariga som på de flesta andra håll. Det var dessutom
    väl förberett för utlösning av denna potential eftersom 1920-talets omvandlingstryck utan stora fördröjningar fått resultera i utresning av det föga livsdugliga. Det fanns vid övergången till 1930-talet ovanligt lite av gamla belastningar.

    (Dahmén 1985, sid 39 och 40.)

  8. Trovärdigheten kräver nog att han fortsätter med skattesänkningar för låg- och medelklass. Att avskaffande av skatter som förmögenhetskatt och fastighetsskatt gynnar höginkomsttagare mest känns naturligt, dock påverkar det knappast trovärdigheten då det var bl.a. avskaffande av just de skatterna man gick till val på (och till viss del vann på). Nåja, fortfarande är det långt till en skatterevolution för inkomstskatten och den lär väl inte komma heller, dock har man en del tid på sig.

    Ett dilemma för Alliansen är värnskatten, ger lite pengar och är knappast ens nyttig längre men framför allt otidsenlig. Värnskatten skapades i en kris som inte längre finns och berättigandet är därmed borta. Även Sossarna sa att den skulle avskaffas efter saneringen. Den borde alltså bort, men politiskt är det svårt. Ytterligare gynna höginkomsttagarna? Ska man göra det ska man förmodligen inte vänta till valåret, tänk vilket slagträ för oppositionen. Å andra sidan kan man nog inte göra det innan man först sänkt skatter för låg- och medelinkomsttagare.

    Visselpipsprotester utandför Rosenbad? Vilken härlig lyxprotestaktion.

  11. Galbraith hörde väl till den lilla gruppen av ekonomer som utgick från människor faktiska agerande och inte teoretiska modeller och statistik analys som huvuddelen av dagens ekonomer.

    Nationalekonomin gör ju fortfarande anspråk att presentera forskingsresultat lika självklara som naturlagar.

  13. Christer,

    ”…slutsatsen att en lindring av depressionens umbäranden och arbetslösheten bara åstadkommas genom pådrivande statliga åtgärder.”

    Det där är ju rent önsketänkande. Statliga åtgärder såsom kreditexpansion eller subventioner FÖRDRÖJER ju bara nödvändig strukturomvandling och förlänger därmed depressionens umbäranden. Ta tex varvindustrin som skulle räddas men nu finns den inte längre kvar trots åtgärderna. Att Sverige kunde ställa om snabbare än andra länder kan man ju knappast tacka sossarna för. Deras politik med ”utbyggd socialpolitik – ålderspension och arbetslöshetsersättning” började ju verka först nör depressionen redan var påväg bort.

  14. David, det var kanske intialt var en förhoppning av dessa gubbar en gång i tiden. Galbraith pekar på att deras tanke var riktig.
    Rent reellt har nästa all omvandling i Sverige skett med hjälp av statliga medel, i bland upplånade via obligationer eller från skattemedel. Elektriferingen, järnvägsnätet, industrialiseringe och nu bredbandsuppbyggnaden har haft direkt, indirekt eller subventioner för att kunna genomföras.
    Vårt gigantiska vägnät, inklusive skogsvägbilnätet skulle inte kunna genomföras på privata initiativ, det hade blivit några få stråk genom Sverige.