Michael Moore är som bekant i Cannes och gör reklam för sin nya film ”Sicko”. Och som vanligt när det gäller den mannen så blir det
SvD: ”Nu går den amerikanske filmaren Michael Moore till attack mot regeringen Reinfeldt. det är under filmfestivalen i Cannes som han yttrar sitt missnöje med den svenska regeringen. – Jag blir oerhört ledsen när jag hör att man säljer ut sjukvården. Allt som är bra med allmän sjukvård hade sitt upphov i Skandinavien, säger Moore till TT Spektra. – Men jag tror inte svenska folket kommer tolerera detta. Ni kommer att rösta bort dem.” Tänk jag är fullständigt övertygad om att han har rätt på den punkten. Det finns idag absolut ingenting som tyder på att nuvarande regering sitter kvar efter valet 2010. Tvärtom, det är nog inte särskilt troligt att de klarar sig så länge. Jag minns att jag såg på valduellen mellan Persson och Reinfeldt då den sistnämnda förklarade att det var ”– helt uteslutet” att akutsjukvården skulle säljas ut. Idag vet vi att Reinfeldt ljög. Något som bekant gäller det mesta av det som högerregeringen säger. Opinionssiffrorna går nedåt och personligen tror jag att det kommer att startas visselpipsdemonstrationer utanför Rosenbad precis som det gjort i andra städer runt om i världen. Och den dagen som 30-40 människor samlas med sina visselpipor så kommer de att få ett massivt medialt genomslag. Gruppen kan utökas till flera tusen bara inom ett par dygn. Och nej, det är faktiskt inte bara önsketänkande från min sida. Jag är övertygad om att spontana |
opinionsyttringar får ett massivt genomslag i media när de börjar. Frågan är bara om det tar en vecka eller halva sommaren? Michael Moore berättar för DN att USA har femtio miljoner oförsäkrade medborgare. Får Fredrik Reinfeldt och de andra i den nyliberala högerregeringen råda så kommer snart förslagen om en slopad allmän sjukförsäkring. I dagarna har det blivit klart att de tar bort AMS, och än så länge har de bara suttit ett drygt halvår. Så om några år kan vi ta hit Moore så han får göra en film om vad den svenska högern ställt till med. De främlingsfientliga brukar ha en dekal bak på bilen med texten ”Siste man tar ner flaggan!”, eller något i den stilen. Nu är det dags att vi börjar fundera på en slogan som vi kan använda nu när högerregeringen håller på att sälja ut välfärden. En slogan som kan användas både på bilar, hemsidor och på knappar… Andra bloggar om: Michael Moore, Fredrik Reinfeldt, Välfärdsamhället, Sicko, Högerregeringen, Dokumentärfilm, Politik [tags]Michael Moore, Fredrik Reinfeldt, Välfärdsamhället, Sicko, Högerregeringen, Dokumentärfilm, Politik[/tags] |
26 svar till “Michael Moore bråkar på Reinfeldt”
Regeringen har ju många kompisar som vill passa på att få endel av den statliga kakan när man nu för en gångs skull har makten. Mats Odell skänkte bort 2 miljarder när Telia posten såldes ut. När sjukvården börjar säljas ut kommer Mats Odell tillhöra de som tjänar stora pengar på det.
Frågan är förstås om alla de som är missnöjda kan komma till tals. Vem eller vilka är redo konfrontera regeringen med alla lagliga medel som finns? Var finns oppostionspartierna? Jag tror knappast det hade varit några problem att få ihop folk till kontinuerliga demonstrationer utanför rosenbad men hur organiserar man detta?
Det gick ju för det borgerliga att skapa en folkrörelse mot löntagarfonder. Hur gör den vänster majoritet av svenska folket som inte vill ha de förändringar som regeringen nu genomför.
Protestdag 18/9
Fortsatt lönekamp ger också en chans att förbereda en verklig opposition mot regeringen.
När riksdagen öppnar den 18 september har regeringen haft ett års ”smekmånad” för sin omvända Robin Hood-politik. Nu behövs mobilisering i fack och andra organisationer för nya massprotester som kan bli början på slutet för Reinfeldts högerregering. Den 18 september vore en bra dag
Michael Moore uttalar sig gärna om saker han inte har en aning om, så också i detta fall. Sedan när blev monopol och statligt ägande synonymt med bra kvalitet och effektiv organisation? Sveriges sjukvård är inte usel, men den är långt ifrån så bra som många vill göra gällande.
”Nyttiga idioter till vänster,
sända välfärd genom raserande turbulenser”
”Välfärd skjuts i sank,
då nyttig idiot till vänster tömt gemensam bank”
Inte spot on, men nästan! =)
Självfallet dyker omedelbart tyckare upp som utan att själva ha sett filmen, hävdar att Moore inte har en aning om den för de fattiga så urusla amerikanska sjukvården. I SVD:s blogg skrek borgare i raseri mot Moore på liknande sätt – livrädda att privatiseringsfanatismen ska mötas av ett allt bredare motstånd.
En del som Marthin från det reaktionära sk motvärnet, försöker dessutom rimma fram något som ska likna satir – standarden passar nog bäst i sd-kuriren.
Fram för hundra Moore i Sverige!
5o miljoner amerikanare saknar sjukförsäkring. Det är en skam!
Moore har rätt, även denna gång. Liksom han haft rätt gälllande Irak, Dubya och roffarkapitalismen. Märkligt hur insatt han kan vara i svensk politik faktiskt. Inte många här hemma verkar inse vad som faktiskt händer.
PC Jersild skriver i ämnet här: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=578&a=646435
Och Göran Rosenberg än mer upplysande här:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=578&a=625930
Sveriges sjukvård lever på tradition och yrkestolthet hos de som arbetar i sjukvården. Lång tung utbildning, bedrövliga arbetsförhållanden och låg lön, mycket till följd av att bara landstingen har funnits som arbetgivare. Nu börjar lönerna sakta stiga då landstingen måste betala för att få personal… Även om det är billigare att låta patienterna lida (ex. bristen på narkos personal).
Tyvärr är sjukhusen utsatta för en legendariskt dålig ledning. Det är organisationer med miljarder i omsättning som används som reträtt poster och belöningar. Gamla KS var ett utmärkt exempel. Vilken annan organisation skulle kunna behålla sin ledning när 85% av personalen ”inte har förtroende för ledningen”.
Jag tror inte att privatisering är lösningen på alla problem, men det finns mycket välfungerande privata sjukus.
Det viktigaste är att alla får god sjukvård. St . Göran och Danderyd fungera båda utmärkt enligt min erfarenhet.
Men Statstalibanerna ser ju det som ett hot mot sin idiologi att någon (hjälp!) skulle tjäna pengar på att hjälpa någon som är sjuk. Mycket bättre att låta de sjuka malas i landstingens byråkrati. Och billigare. Jag undrar hur länge det dröjer innan det kommer en stopplag mot privat produktion av mat och medicin. För i rättvisans namn skall vi alla ut på åkrarna så att alla blir lika skitiga och alla lika sjuka.
Att få passera kön, det är privatiseringsfanatikernas dröm. Att få vifta med den privata försäkringen och passera den grå massan. Att inte smutsa fingrarna – utan låta andra sköta grovjobbet.
Students uppfattning om en offentlig sjuvård som något slags talibansamhälle är fånig så det förslår.
De flesta av oss drabbas av sjukdomar och behöver vård. Några vill då att pengar ska öppna vägen direkt till operationssalen oavsett medicinska skäl. Själv är jag inte särskilt modig men ställde mig (eller rättare sagt låg svårt sjuk) sist i en nattlig kö för att andra i läkarnas och i mitt tycke borde få gå före. Bland annat ett barn och en allvarlig bilolyckas offer.
Privatisten vill blunda för sådana val och glida före utan några moraliska reflektioner.
Offentlig sjukvård är idag inget himmelrike – men Moores bild av alternativet – är sju resor värre för oss som tror på en rättvisa.
Några garantier för att (s) ordnar en lysande hälsovård och avprivatisera, finns inte – det beror på oss.
Har ännu inte sett Moores film, men ser frame mot det.
Jag tvivlar dock inte på det är 50 millioner i USA som är utan sjukförsäkring, dock innebär inte det att dessa saknar vård. För dom som inte kan betala ges den nödvändigaste vården, men knappast förebyggande vård.
Det pågår i CA just nu en diskussion, med Arnold och demokraterna i spetsen för att hitta en lösning på detta. Den ser jag fram emot.
Argumentet är ungefär att vi via skatten trots allt betalar vården för de oförsäkrade, men att de då kommer in akut, vilket är den absolut dyraste vården. Så får räknenissarna hålla på lite kanske det inte blir så dyr reform, kanske det är gratis?
Svensk sjukvård anser jag vara absolut toppklass när man väl kommer in. Finns ingenstans vänligare och kunnigare personal enligt min erfarenhet. Problemet är att komma in och de väntetider som finns. Jämför jag med Tyskland eller Österrike så kom man in omgående och fick hjälp, medans väntetiden i Sverige kunde vara 6 månader. Om våra politiker hade varit nöjda med systemet hade dom knappast betalt privata sjukförsäkringar.
Så skulle Michael Moore göra en film om svensk sjukvård, skulle den visa att alla har en sjukförsäkring, trots det får alla inte den vård dom behöver i tid. Politiker och dom rika köper privata försäkringar.
Läste något om att man snart kan begära för vård överallt inom EU. Stämmer det?
Jag betalar gärna ännu mer skatt för att Tant Greta på Odengatan ska få sin höftledsoperation, men inte hjälper det! Hon får vänta till sist p.g.a. urusel planering inom den offentliga vården. Jag är otroligt positiv till det gemensamma samhällsägandet av all infrastruktur, men ingen kan väl i sanningens namn säga att det sjukvårdssystem vi har idag fungerar? Då skulle tant Greta haft sin nya höft!
Alla de onödiga led inom vården som kostar pengar i massor är ett resultat av centralstyrt tänkande som vi måste komma ifrån! Att kräva ansvar av enskilda beslutsfattare/chefer etc är något vi måste göra och det är t.o.m. möjligt att det görs bättre om vi privatiserar mer. Och allt är inte svart eller vitt. Vårt välfärdssamhälle klarade inte volymen – strukturen fungerade bara till en viss gräns. Och de s.k. socialdemokraterna drabbades av Noveau riche-syndrom, vilket är mycket värre än privatisering. Solidaritet lika med gemensamt blev lika med utan ansvar.
Och jag tror inte att det finns någon politiker i Sverige som vill ha det som i USA. Det finns ingen ”privatiseringsfanatikernas dröm” som innebär det som ST Just beskriver.
Vänsterns sammanblanding av tre ”problem” är ganska rolig. Särskilt som St Just illustrerar alla tre.
Problem 1: Någon kan få betala för att få vård snabbare. Här visar sig den vanliga retoriken om att alla skall ha det lika dåligt. Tyvärr så har vi lite olika prioriterinar i livet. Jag väntar gärna lite längre på en billig tandläkare, medans andra vill betala för att få vård direkt. Om grunden är att vården är fri, varför skall inte de som vill betala för att få icke akut vård snabbt göra det. Landstinget slipper betala och alla är nöjda. Vi som har tid kan vänta en vecka extra med att få vaccinationerna.
Problem 2: Prioriteringar inom sjukvården. De kommer alltid att finnas, hur mycket vissa än vill hata dem. Man måste bestämma sig för hur mycket av våra gemensamma medel det är värt att lägga på en sjuk människa. Sjukvården gör de prioriteringarna varje dag. Det påverkas inte av ifall sjukhuset drivs av en stiftelse, ett företag eller landstinget. Det finns klara riktlinjer för hur sjukdommar skall behandlas och vilka resurser skall sättas in.
Problem 3: De rika får bättre vård. Tja. Är detta ett problem? Luktar KSA (kungliga svenska avundsjukan). Är inte viktigare att alla får god vård? Uppen barligen är kvaliten på vården i din värld mindre viktig än att Kalle INTE får bättre vård än Stefan.
jag tycker att alla ska få sjukvård. Inte bara rika som i USA
Vad är så ruskigt med privatizering av sjukvården? Vi har här i Quebec, obs. inte i övriga Canada både privat och offentlig sjukvård.
Jag gick till Statcare i början av April för jag hade ont i kroppen. Väntrummet var 80% fyllt. Det hela tog 1.5 timme. Då fick jag vänta, se en sköterska, se en doktor, ta hiss till 2’a våningen för röntgen, ner igen, se doktorn igen, och fick recept på medicin utskrivet. Hela proceduren tog 1.5 timmar. Statcare Clinic är trots namnet privat och sköts av ett sjukhus på andra sidan gatan, som betalas av Medicare. Medicare betalas av Minister of Health som betalas av skattebetalarna. Med andra ord många cliniker och sjukhus är arrenderade ut för privat administration. Och det är effektivt kan jag påstå.
Något liknande till ett byråkratiskt Landsting har vi inte, utan sjukhusen sköter sig själva offentligt eller privat under mandat från The Minister of Health dvs. Medicare…Ett sådant arrangemang tar bort ett Landstings roll och sänker byråkratiska kostnader som kan läggas på den verkliga vården istället.
Sveriges system är bissart! Ni tillåter en byråkrati att äta upp pengar som borde gå till den verkliga vården.
Många andra Canadensiska provincer med bara offentlig vård studerar Quebecs exempel av two-tier health care.
Sammanfattande för privatiseringsivrarnas argumentation är att vi till vänster 1) anser att vården är bra som den är 2) inte vill förbättra den och 3) som student uttrycker så väl ”De rika får bättre vård. Tja. Är detta ett problem? Luktar KSA (kungliga svenska avundsjukan).” – suck!
När 16 000 döende stockholmare ska få vård under sin sista tid, läggs helt olika summor ut på vården. Den rikaste femtedelens vård kostar 95 000:- , den fattigaste femtedelen kostar 55 000:-. Några medicinska skillnader för denna orättvisa finns inte enligt en färsk undersökning. Orsak? Det klassamhälle som existerar, göds och frodas och som flera vill amerikanisera ytterligare till att likna Moores
Sicko-skildring.
Kan även notera att mängder av oss med anhöriga även behandlats väl och fått snabb och effektiv behandling i den offentliga vården.
Pengar går självfallet bla till en byråkrati (som privatisterna tror är orsaken till all ondska i världen) såväl som till lysande personal såväl som till överbetalda läkare, snyltande och ockrande läkemedelsföretag, sjukdomsskapande varor och taskiga arbetsmiljöer (vilka privatisterna aldrig hostar över).
Jo, jag har läst undersökningen. Har du?
Ett flertal anledningar till att vården för de med högre inkomster finns. Där ibland de faktum att de lever längre, söker vård tidigare, röker mindre, dricker mindre och har större andelar kroniska sjukdomar. Så nog finns medicinska skillnader. Ingen läkare tittar på din deklaration innan du får vård.
Student har rätt. De skillnader du räknar upp är sådant som vi inte får tala högt om och definitivt inte sätta på pränt.
Och om jag ska hårddra det lite: Hur länge ska vi vänta på att få diskutera hur det kommer sig att lågutbildade människor generellt har sämre hälsa? Varför röker folk inom industrin i allmänhet så mycket mer än akademiker? Beror det endast på deras arbetarbakgrund? Beror det på att någon hemsk borgare ha tänkt ut det på det viset? Folkbilding har inte varit i ropet på länge i Sverige: Tvärtom går man och inbillar sig att alla har samma ambitioner och om de nu inte har det, så är det de med ambitionerna som ska demoniseras. Varför? Se till att fler nåt en högre bildningsgrad, vetja, inte bara genom formella universitetsstudier, utan genom information och folkbildning. Annars kommer industriarbetarna att fortsätta röka. Och påstå inte att hälsa i alla lägen kostar pengar.
student, undersökningen handlar inte alls om det du pratar om, utan just det faktum att slutskedet i livet ser olika ut beroende på klassbakgrund – två patienter kommer att dö om låt oss säga två månader – inget finns att göra – ändå behandlas de olika.
Galaxa och student – pengar köper hälsa – som den väl avvägda maten, de många avslappnande utlandsresorna, stugan vid havet, det lummiga villaområdet, de fria arbetstiderna, den trevlige instruktören, eftermiddagsmassagen …
Ibland förnekas med upprördhet att vi lever i ett klassamhälle – så plötsligt mitt i en debatt dyker föraktet upp mot den slarviga arbetarklassen som inte ens har vett att sköta ens sin egen hälsa.
Beklämmande.
St Just: Jag förnekar inget klassamhälle! Tvärtom! Men vad klasskillnaderna beror på, det talas det alltför lite om! Du väljer att tolka det som ett angrepp på den slarviga arbetarklassen utan att ha en aning om ur vilket perspektiv jag talar. Det är du som visar förakt för en massa människor genom att generalisera så att alla som inte är den rökande arbetaren har råd med eftermiddagsmassage. Snacka om att blunda för vad klasskillnader verkligen är!
När jag pratar om att hälsa inte kostar pengar så var det i samband med rökning. Hälsa kostar inte i alla lägen pengar! Det kostar inget att låta bli att röka – det kan du väl i alla fall hålla med om? Och – är man inte ganska slarvig när man inte sköter sin hälsa fast man har bättre förutsättningar än förr att göra det? Men vad slarvet beror på? Ja, uppgivenhet kan var en orsak och där har du en klassfråga. Okunskap kan vara en annan – klassfråga igen!
Efter att ha suttit i en ICA-kassa vet jag en del om vad folk handlar. Och tyvärr är det inte de som har dåligt ställt som köper den billigaste och nyttigaste maten. ”Väl avvägd mat” som du ironiserar med är betydligt billigare än rostbiff och potatissallad. Det är där bildning kommer in. Låt oss prata om att höja kompetensen hos folk istället för att demonisera de som redan börjat ta till sig information om hur man skaffar ett bättre liv. Och då pratar jag inte om pengar. För pengar är inte allt.
Det här att sjukvården är så usel i Sverige förstår jag inte. Själv har jag ett par kroniska sjukdomar och behöver besöka läkare då och då. Några längre sjukvårdsköer har jag inte märkt av. Jag tror att det är delvis pressen som skapar den här misstron till svensk läkarvård. Det går inte en vecka utan larm om hur dålig sjukvården är. Jag har noterat att pressen ofta blir mycket alert innan nya reformer ska genomdrivas. Nu är det privatiseringsdags.
George Orwell skildrade i boken ”Vägen till Wigan Pier” 1937, arbetarklassen i England. Men inte bara arbetarklassens läge utan även den radikala delen av medelklassen som talade om hur arbetarna skulle kunna leva på ett bättre sätt. De behövde ju inte äta fet mat, de kunde kanske bli vegetarianer – de borde inte hälla i sig pint efter pint av surt öl och röka som borstbindare – de kunde kanske frisksporta eller bli naturister istället … och framförallt borde de hushålla bättre med de få pengar de hade, lägga upp en budget till exempel.
Men av någon anledning lyssnade sällan gruvarbetarna i Wigan Pier.
Själv blir jag allergisk mot samma typ av riktad hälsoinformation till de lägre klasserna – ”sluta ät chips så mår ni bättre” – som om inte den mycket skärpta arbetarklassen kände till detta och tusen av andra förnumstiga råd.
Att man tröstäter, äter sig proppmätt eller till och med krökar till – styrs av mekanismer som det tar för lång tid att gå in på här – men de fria marknadskrafterna äger en inte helt oväsentlig del i vårt osunda leverne.Pengar är inte allt Galaxa, men en jäkla väsentlig del för hälsan – precis därför väntar privatiseringsnissarna på en omdirigering av vårdköerna från det offentliga till det privata. Det vankas stålar.
Men Sara G: Du är under 60 år, eller hur? Då är det inte alls konstigt att du inte märkt av vårdköer. Var glad för det! Förhoppningsvis organiserar vi om Landstingsapparaten innan du behöver drabbas av dem.
Speciellt operationsköerna: Jag vet flera som skickats hem både 2 och 3 gånger när de inställt sig för operation p.g.a. personalbrist, inte akuta sjukdomsfall hos patienter. Flera inom vården slutar ju också för att organisationen är så usel och det inte gåt att planera sitt liv med en arbetsgivare som inte planerar bra. Ideliga övertidstimmar och dålig lön har man, fast man har ett stort ansvar för sjuka människor. Jag kan rimligen inte säga att de personerna inbillar isg detta.
Nu kan man se att borgarna har precis samma upplägg som Sverigedemokraterna: Att se ut som ett parti till för alla för att sedan driva den egna politiken, när man väl fått makten.
Folk här är absolut verkligen inte insatta. De borde veta att USA i verkligheten har en mera rättvis sjukvård än sverige. I sverige måste patienterna betala patientavgift, iofs ganska låg, men ändå existerande. I USA är den gratis, för de ungefär 25 miljoner som inte har sjukförsäkring. De 275 miljoner som däremot har sjukförsäkring upplever den i särklass bästa sjukvården i hela världen, korta köer, låg dödlighet m.m. En privatisering av sjukvården kan endast leda till positiva resultat.
Jag blir så rött på människor som Elof som kommer med lösa påståenden som de här ovan. Svensk sjukvård vid internationell jämförelse är väldigt billig men ändå av hög kvalitet. Om man ser till siffror från OECD (2002) så visar de att USA spenderade 13 procent av sin BNP på sjukvård, medan siffran för Sverige var 7,8 procent (idag, eller åtminstone för ett par månader sedan, är siffran 9,2 procent), och ändå så hade man (och har fortfarande) högre förväntad livslängd, lägre spädbarnsdödlighet och fler läkare per person.
Den holländska myndigheten SCP släppte 2004 en rapport (Public Sector Performance, 2004) om sjukvård, där de undersöker EU25, Australien, Kanada, Nya Zeeland och USA. De sammanställer resultat från ett par olika index, bl.a. från WHO, och Sverige ligger i topp på alla index förutom ett: kostnaden.
Angående offentlig finansiering av vården, så visar en stor kanadensisk studie, som omfattade 350 000 patienter och ett genomsnitt av 324 sjukhus, att kostnaderna för ekvivalent vård var högre på privata vinstdrivande sjukhus än på ickevinstdrivande. I samma studie noterade forskarna att den privata sjukvården hade högre dödlighet än den offentliga.
Sverige är verkligen inte perfekt, men det är heller inte den domedagsbild som målas upp av privatiseringsivrarna. Det finns inget land som ligger i topp i alla kategorier i alla undersökningar, och det finns en sak som Sveriga konsekvent får kritik för, nämligen väntetiderna. Men den sammantagna bilden som kommer fram i stort sett varenda undersökning är att Sverige har en väldigt bra vård till ett lågt pris.