|
Det är en vidrig upplevelse att känna att man plötsligt håller på att dö. En sanslöst vidrig upplevelse.. Söndagen den 3:e oktober 1999 var som andra söndagar fram till tidiga kvällen. Jag minns inte vad jag gjorde eller vad det var för väder, bara att det inte regnade. Senare på kvällen kände jag att jag fick svårt att få luft. Jag kunde helt enkelt inte dra djupa andetag vilket kändes både konstigt och oroande. Enbart korta och snabba andetag blev det, en sorts flämtande. Jag gick ut på balkongen för att få luft, men det hjälpte inte som jag hade hoppats. Efter en tämligen kort stund förvärrades situationen och jag ringde efter ambulans. Jag förklarade noga för larmoperatören att jag var orolig för hjärtat eftersom min puls hade gått upp kraftigt. Ambulansen kom och de inväntade en akutbil eftersom de också trodde att det var hjärtat. De envisades med att jag skulle ha syrgasmask men jag hade en så stor syreskuld (dåligt syresatt) att det kändes svårt att ha en mask framför ansiktet så jag slet av mig den flera gånger. Färden in till Södersjukhuset gick på 13-14 minuter med ambulansen först och akutbilen bakom. Jag mådde faktiskt lite bättre när jag kom till SöS eftersom jag då fått upp syrehalten något och den Nitromex (Nitroglycerin) de gett mig hunnit verka. Väl inne på sjukhuset utsattes jag för stor och omedelbar uppmärksamhet. Man satte s.k. “tillfarter” vilket betyder kanyler in i venerna. Man tog EKG och gav mig vätske-drivande medicin intravenöst. Eftersom allt detta skedde samtidigt med att jag fick syrgas så kände jag mig hyfsat mycket bättre efter ytterligare någon timme. |
Läkare hade tittat till mig ett antal gånger och nu hävdade akutläkaren att jag hade:
1) förmaksflimmer 2) led av ngn sorts allergisk reaktion.
Sådant kan ju hända och jag blev utskriven efter 12 timmar med ett recept på mycket starka kortison-tabletter. En standardåtgärd för de som drabbas av allergi. Jag fick också Waran (Warofarin = aktiva beståndsdelen i råttgift) för att man planerade att göra en “el-konvertering” för att åtgärda mitt förmaksflimmer. Exakt samma sak upprepades efter ytterligare 5 dagar. Ambulans med blåljus och sirener och misstänkt infarkt. Samma läkare hade jour och min puls låg på 200 enligt EKG. De frågade givetvis om jag hade ätit medicinen vilket jag bara kunde bekräfta. Nya kanyler i kroppen och ny dos vätskedrivande. Får man det dessutom intravenöst så blir det till att springa på muggen var 5:e minut.. Att inte få luft är något av det absolut otäckaste jag kan tänka mig. De som har nyttjat cigaretter i sådan utsträckning att de får emfysem har verkligen ett veritabelt helvete. Fortsättning följer… |
4 svar till “Mitt hjärtas jubileum, IV”
Emfysem är något jag kommer att drabbas av när jag blir äldre, storrökare som jag är. Kanske dags att sluta? Att de sände hem dig efter 12 timmar? Visade inte EKG något?
Annica
DET är alltid dags att sluta röka. Efysem innebär att lungorna kan ta upp mindre och mindre syre gradvis. PÅ slutet får man ansiktsmask med syreförstärkning och sedan kvävs man långsamt.
EKG visade att jag haft infarkt men att det ej var akut. I nästa avsnitt berättar jag vad det var jag drabbats av.. :D
Bra och intressant läsning, Jinge! När jag läser din berättelse känner jag igen min egen upplevelse av dödsångest och rädsla från när jag blev inlagd akut för högt blodtryck för lite drygt två år sen nu.
Sitter och läser igenom mina egna och andras redogörelser för vad som hände då, och nu med lite distans till det hela så fattar jag inte hur jag kunde vara så arrogant mot min kropp som jag var. Nå, jag hade inte något fel på hjärtat visade det sig efter många och långa undersökningar, men jag fick helt klart för mig att ett blodtryck på 240/140 ska man inte ha. :-) Jag tror jag blev lite klokare av det där skrämskottet (för jag hade definitivt en sabla tur), och jag har full förståelse för hur effektivt du lyckades förtränga och blockera ut de dåliga nyheterna… tills din kropp kom på ännu bättre sätt att säga åt dig att göra något åt saken.
Det här är ett bra ämne för mig att ta upp när jag får tummen ur och ger mig själv en egen blogg också. :-)
/Benny
Ja det är läbbigt hur ignorant man kan vara mot den egna hälsans signaleringar. Nu är sambandet med högt blodtryck klart och tydligt och man anser sig veta att det SKA behandlas. Det är en tämligen ny kunskap för tidigare har läkare sagt till mig: ”- Mmm, det är lite högt men det är onödigt att behandla..” Den inställningen har de frångått nu. Men fortfarande så vet de inte VARFÖR många har högt blodtryck. Så det finns mycket att ta reda på fortfarande.