Bildts ständiga motvind


Carl Bildt har inte hamnat i blåsväder, han har hamnat i en konstant storm, ingenstans, någonsin lämnas han ifred.

De borgerliga ledare och debattsidorna har inte varit nådiga mot Bildt, det är väl bara PJ Anders Linder på Svenska Dagbladet som varit genomgående förlåtande mot vår nya utrikesminister. Och att Bildt bloggar har han inget att invända mot av lätt insedda skäl. Han gör det själv liksom hela ledarredaktionen på tidningen. Men det gör inte Bertil Torekull, SvD:s gamle chefredaktör, han skriver debattartiklar i DN i stället.

DN Debatt: ”Statsminister Fredrik Reinfeldt bör reagera mot Carl Bildts privata tyckanden på bloggen, anser Bertil Torekull, före detta chefredaktör för moderata Svenska Dagbladet. En utrikesministers ord har en specifik tyngd. Vad vederbörande säger och gör uttrycker vad regeringen står för. Ord från UD ska noga vägas på våg. Carl Bildts utrymme för privat tyckande är minst lika begränsat som statsministerns eller kungens. Men Bildt använder sin blogg till en blandning av halvpompösa uppkast, saklig UD-information och egna uppgörelser med kritiska medier. Bildts dubbelroll som minister och pratig bloggare för tankarna till Venezuelas talträngde president Hugo Chávez, skriver Bertil Torekull”.

Jag tycker att termen ”halvpompös” är en underdrift. För oavsett vad Carl Bildt gör så tror jag att de flesta upplever honom som pompös i överkant och därtill omnipotent som få. Det handlar inte bara om hans aktieaffärer, deltagande i lobbygrupp för Irakkriget, hans ständiga – som många upplever – inställsamma attityder mot Vita Huset. Det handlar om en man som upplever sig själv som världens nav, det navet omkring allt annat snurrar.

Torekull avslutar sin debattartikel väldigt målande: ”Det är märkligt att inte statsministern själv känner att hans utrikesminister med sina självupptagna fasoner gör narr av hela den allians som, i ett uttryck för behovet av ett nytt icke-
patronärt ledarskap, av en majoritet fördes till makten för bara drygt ett halvår sedan.”


– Varför skäller folk så ofta på mig för – arrogans?

Fredrik Reinfeldt själv har förvandlats till en politikens teskedsgumma, han blev så liten att ingen längre ser honom eller ens vet var han är. Medborgarna i landet minns att han vann valet på att bli mer sosse än Persson men alla undrar vart han tog vägen sedan. Sist jag hörde något så satt han insnöad ute på någon kylig ö i atlanten. Han kanske blev kvar där?

Men SvD:s nuvarande ledarskribenter, de försvarar Bildt så gott de kan i vått och torrt..

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

[tags]Carl Bildt, Moderaterna, Arrogans, Omnipotens, Pompös, Lobbyist, Aktieaffärer, Jäv, Politik[/tags]


16 svar till “Bildts ständiga motvind”

  1. I DN gör ju också Göran Rosenberg en mycket bra jämförelse mellan Carl Bildt och Björn Rosengren. Båda sålde ut sitt politiska kapital till högstbjudande. Men av någon konstig anledning tror Carl Bildt att det går att sälja ett förtroende och ändå ha det kvar. Det där med ekonomi verkar ju inte vara hans starka sida.

  2. Om man analyserar kritiken mot Bildt framträder en delvis överraskande bild. Bildt har varit kritisk mot Israel, och det är detta hans kritiker reagerar mot. Istället för att redogöra öppet för sina skäl, försöker Bildts kritiker svärta ned honom med andra argument. Man vet att man inte kan vinna en diskussion med dom verkliga argumenten och försöker därför hitta andra. Man vill helt enkelt inte ha en utrikesminister som är kritisk mot Israels politik i Palestinafrågan.

  3. Bertil Torekull frågar i sin debattartikel i SvD: ”Hur skulle det se ut om varje minister med regeringschefen i täten diskuterade och bemötte och bedömde sina egna tillkortakommanden och felsteg i var sin av dem själva utgiven och kontrollerad tidning eller på en personlig hemsida?

    Har karln tappat koncepterna helt? Är han rädd när drakarna som SvD där han själv tidigare varit diktator förlorar den jornalistiska ensamrätten?

    I bästa fall kan man kalla Torekull för passé och beskylla honom för att i motsats till Carl Bildt inte har greppat vad bloggosfären är, som trend och som utvidgning av demokratin.

    I sämsta fall kan man läsa Torekulls debattinlägg som ett angrepp på den grundlagsskyddade press- och yttrandefriheten – något som ter sig minst sagt uppseendeväckande när dte kommer från en gammal journalisträv. Torekulls skjuter dessutom in sig på att han inte gillar vad Bildt skriver och försöker bedrägligt använda detta som argument mot skrivandet och rätten att skriva i sig. Det är riktigt usel retorik, fullt i klass med tysklands förslag i EU att införa överstatlig censur mot optinionsbildare vars budskap vi inte gillar.

    Man kan också fråga sig om det inte är betydligt mer tveksamt när en före detta chefsredaktör utnyttjar sina kontkater för att få in en artikel om ett ickeproblem han retr sig över på bästa debattsideutrymme i SvD, än när en utrikesminister för dagbok på sin egen blogg.

    Starta en blogg själv i stället Torekull, var inte så missunsam mot dem som representerar, omfamnar och lyckas bra i den nya journalistiska verkligheten.

  4. Läs mellan raderna vad hans kritiker tycker. Ingen säger det öppet, bara mellan skål och vägg.

  5. Per Ahlmark retar sig säkert på Carl Bildts (frånvarande) mellanösternpolitik. Men det kan man ju inte beskylla Bertil Torekull, Göran Rosenberg, P M Nilsson, Per Svensson eller Åke Wredén för.

  6. Det är väl bara att konstatera att på den tiden då Göran Perssom mfl. bevistade konserten med Dr. Alban i Sydafrika,i syfte att sälja JAS, ja då var det inte så aktuellt med bloggar.
    Så visst har det i alla tider förekommit både det ena och det andra som har varit kontroveriellt?

  7. Nej Guardian. Det är Ryssland och EU-landet Frankrike som driver frågan om att häva blockaden mot Hamas. Inte Carl Bildt, har går alltid i första hand USA:s ärenden..

  8. Jag har läst detta! :)

    Jag har hela tiden ansett att grundbulten för om Bildt ska avgå, eller inte, var om han misskötte sitt jobb som Utrikesminister, inte för att hela Expressen använder Carl Bildt som piltavla!