”- Kungen är mördad, kungen är mördad!” Så vrålade en medresenär på bussen från Trollbäcken till Handen för ett tag sedan. Detta deklamerade han med pipig röst ur, vad som jag uppfattade som ett teaterstycke.

Jag insåg i alla fall att vår nuvarande kung var oskadad.

Eftersom mannen ifråga satt bredvid mig kändes det lätt pinsamt. När han efter fem minuter ströp sig själv och dog hade jag lust att knuffa bort honom. Vem vill sitta bredvid någon som håller på att rossla fram de sista orden ur scenen med den döende svanen, eller vad det nu var..?

Nåå, nu kände jag mig inte direkt hotad av honom. Han hade inte anklagat mig för att vara kungamördare så jag satt lugnt kvar. Men det illustrerar psykiatrireformen på ett bra sätt.

Är personen vare sig farlig för sig själv eller andra så ska han givetvis få leva ute bland oss ”vanliga” människor. Möjligen borde han depåmedicineras, men han kanske inte kan bli vettigare än det jag såg exempel på då.

Ett tag undrade jag om det var inspelning av dolda kameran eller något liknande.

Han lyckades i alla fall skrämma upp ett par kvinnor och deras medhavda illbattingar…

[tags]Psykiatrireformen, Psykvården, Vardagshändelser, Politik[/tags]