Anders Romelsjö på jinge.se

Federley – en spindoctor

Nu har Tok- och Timbrohögern sedan en längre tid ojat sig och lidit med den flicka i Göteborg som har salladsbaren Wild´n Fresh.


Trots att facket räknat ut att Sofia Appelgren, som hon heter, vare sig betalar avtalsenliga löner eller har de försäkringar som krävs så anser Stureplanscentern att det är ett oskick att kräva att en arbetsgivare ska följa de lagar och regler som finns i Sverige. Det är givetvis extra intressant utifrån att vi nu har en högerregering och vi därigenom drabbas av åtskilliga försämringar, inte bara på arbetsrättens område.

Sofia Appelgren är nu återigen föremål för ett oförsvarligt antal rubriker i media. Skälet är att hon nu gått ut och hävdat att hon säljer sin lilla butik – för att facket varit så elaka. Det är en ny variant eftersom hon hela tiden hävdat att hon inom kort haft för avsikt att sälja sin lilla salladsbod. Men den vinkeln är uppenbarligen inte alls intressant eftersom tidningarna skriver att det är – fackets fel att hon säljer.

Idag skriver fackets folk en debattartikel på SvD Brännpunkt, det är Erland Olausson, Ella Niia och Kjell Dahlström som anlägger mycket tänkvärda synpunkter på sakernas tillstånd.


Såhär resonerar Sofia Appelgren…


SvD Brännpunkt: ”Normalt börjar vi med att organisera de anställda på en arbetsplats och därefter träffa avtal med arbetsgivaren. Men vi kan inte avstå från kollektivavtal bara för att de anställda inte vill eller vågar bli medlemmar i facket. Om vi skulle göra det så skulle den osunda konkurrensen som då uppstår till slut hota våra medlemmars anställningar och villkor hos andra arbetsgivare. Kollektivavtalsmodellen måste gälla för alla. För unga och gamla, för troende och icke troende, för små och stora företag, i Göteborg och i Småland. Annars väntar fler konflikter och det tror vi ingen, vare sig löntagare eller företagare, är betjänta av.”


Konst av Sofia Appelgren

Egentligen kan jag tycka att man lagstiftningsvägen borde se till att alla företag är tvingade att följa det kollektivavtal som facket kommit överens om med respektive arbetsgivareorganisation. Vi skulle på det sättet slippa mycket av det tjafs som nu varit, och Stureplanshögern, eller vad det är de kallar sig, skulle därmed tvingas att ägna sig åt faktisk politik i stället för att hitta på en massa spinn bara för att få uppmärksamhet.

Sofia Appelgren då? Hon kan säkert fortsätta att ägna sig åt konst precis som tidigare. För även om hon låtit sig utnyttjas av mörkrets högerkrafter så ser hennes konst intressant ut, och den är fylld av varma färger, se själv!

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

[tags]Wild´n Fresh, Sofia Appelgren, Salladsbar, Spin, Federley, Stureplanscentern, Timbrohögern, Facket, Kollektivavtal, Politik[/tags]

Nyligen.se

Jinge

21 svar till “Federley – en spindoctor”

  2. Nej det här är ju verkligen en ickefråga. Vad jag vet så står också alla partier i riksdagen (möjligen med undantag av (mp)?), bakom dagens regler. Och både arbetsmarknadsministern och statsministern har ju tydligt uttalat stöd för kollektivavtalen, och fackets rätt till sympatiåtgärder. Men det finns ju så många extremister på yttersta högerkanten, och endel av centerpartisterna i riksdagen verkar ju snarare representera (sd).

  3. Ska svenska löntagare vara de enda som inte har något skydd?
    Ska svenska löntagare vara de enda i EU som inte har något skydd för sina löner, försäkringar i anställningen och andra anställningsvillkor? Frågan måste ställas till dem som i ovanligt hätska ordalag fördömer svenska fackföreningars grundlagsskyddade rätt att agera för att få teckna avtal. Dessa angrepp hotar den svenska modellen för arbetsmarknaden, och riskerar att leda till att de starka reallöneökningar vi har haft i Sverige byts ut mot en utpräglad låglönelinje.
    Från en del borgerliga debattörer och näringslivsföreträdare heter det nu att företagen själva ska får välja om de vill garantera sina anställda schysta löner och villkor genom kollektivavtal. Vad skulle bli konsekvenserna?
    Läs mer
    http://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/7632ECF150BBE57AC125727C0034D495

  4. Facket har gjort en fantastisk insats för demokratin under 1900-talets första hälft. Men nu är läge att modernisera monopolen på utbudssidan. Sofia är inte = MacDonalds eller Volvo. Vi lever på 2000-talet. Till och med nygamla Mona Sahlin tycks ha förstått det. Globaliseringen och kineserna knackar på dörren och tar över delar av tunga industrin. Vi behöver småföretagen och fackena tar i dag fel strid. Led moderniseringen i stället för att sura! Vi sitter alla i samma båt.

  5. Man kan ju fråga sig varför hon absolut inte kunde tänka sig att skriva på, när hon ändå säger sig uppfylla allt som står i avtalet…. bara ett spel för galleriet?!

  6. Lars! Begär du att jag ska visa respekt för Timbro- och tokhögerns representanter så gapar du efter för mycket.

  7. Hej Jinge… rätten till att teckna kollektivavtal, regleras redan av de civilrättsliga lagarna. Ett brott mot ett avtal, är lika illa som ett lagbrott.
    Stureplanscentern är ute och fiskar i tidigt nittonhundratals arbetsmarknad, där vi fick stå med mössan i hand inför storpatron. Skillnaden nu är inte så stor. Facket och arbetarrörelsen är den enda motkraften vi har mot de nyliberala TimbroFederleyideerna.

  9. Om nu Appelgren anser sig ha bättre villkor än de i kollektivavtalet, så finns det väl absolut ingen som helst anledning för henne att inte skriva under? Hela argumentet från diverse högertomtar är att de anställda skulle få ett sämre avtal om företaget anslöt sig till kollektivavtal, men om jag har förstått saken rätt så finns det väl ingenting som säger att man inte får ha villkor som är bättre än de som står i avtalet, men däremot inte tvärtom?

    Så vad är problemet?

  10. Olydig,
    Det mycket enkla och för rättsmedvetna människor självklara svaret är att man inte skriver på under hot. Och kom inte och säg att det inte var ett hot. En blockad med en massa lata ombudsmän i oranga jackor som stör kundtillströmningen är naturligtvis ett hot och ett gravt trakasseri mot en liten småföretagare. För ombudsmännen på HRF var det en principsak. Sofia gjorde inte som de ville. Därför skulle Sofia klämmas åt. Det finns bara ett relevant ord för sånt och det är MAFFIAFASONER.

  11. […] Träffade även pÃ¥ Marie, sÃ¥g FPs kommunalrÃ¥d M.Hjalmarsson, samt att jag tror, men inte är helt säker pÃ¥ att jag sÃ¥g den trevliga damen frÃ¥n BTs ledarsida som jag aldrig hÃ¥ller med beträffande politiska spörsmÃ¥l; Katarina Larsson. Hon skrev denna artikel beträffande wild & fresh, naturligvis instämmer jag inte i, restaurantbranschen är ett jäkla snÃ¥rigt helsike med konstiga anställningsformer, schackrande, fifflande med timmar och vanligen sÃ¥ är det knegarn som förlorar pÃ¥ det, jag anser att det är ett mycket gott initiativ att försöka skaffa goda villkor i form av kollektivavtal, eller snarare garantier för goda villkor. Jinge skriver riktigt bra om W&F här […]

  12. pyrrhusseger…just det. Och det är nog det som var ett av syftena med denna tjurskalliga vägran att följa det system som gäller på arbetsmarknaden i Sverige.

    Hon hade planer på att sälja redan tidigare och passade på att agera som hon gjorde med baktanken att det skulle ge facket dålig image som ”maffiajätten som tog kål på en stackars oskyldig företagare”.

  13. Jan E. det är du som har fel på en massa punkter.
    For att kunna argumentera om saker och tig måste man känna till bakgrunden och fakta, det gör tyvärr inte folk i allmänhet i dag, och i synnerhet inte nyliberaler som endast har blivit indoktrinerade med Timbro och svenskt näringslivs uppfattning av värkligheten.
    Det är inte möjligt tex att teckna lika bra försäkringar som kollektivavtalets
    Och facket är inte bara till för medlemmen på det enskilda företaget, det är för hela branschen och arbetsmarknaden.
    Här är fakta om försäkringar och en förklaring till alla vad det fackliga löftet går ut på.
    Det borde barnen lära sig redan på sammhälskunskapen i skolan.

    Kollektivavtal ger bättre skydd

    Alla anställda, även de som inte är med i facket, omfattas av försäkringen när kollektivavtal tecknas. Det viktigaste är att arbetsgivaren inte bestämmer om den anställde ska vara försäkrad eller ej, det är alltid garanterat, skriver arbetsrättsexperten Kurt Junesjö.
    En infekterad debatt om rätten att teckna kollektivavtal har blossat upp på grund av den blockad som Hotell- och restaurangfacket (HRF) inlett mot en salladsbar i Göteborg. Som så ofta när facket begär kollektivatal, säger arbetsgivaren att de anställda redan har det bättre. Det stämmer i princip aldrig, eftersom avtalet endast skyddar mot sämre förmåner, inte förhindrar bättre. Har de anställda bättre än avtalets miniminivå så skyddar avtalet även denna högre nivå. Nästan alltid glöms dessutom bort att kollektivavtalet innehåller av Svenskt Näringsliv och LO garanterade försäkringar som ger unikt skydd. Jag ska ge ett praktiskt exempel.
    Ingela jobbade 1998 på en pub. Hon halkade på utspillt öl och skar handleden på ett trasigt ölglas. Hon fick bestående 20-procentiga skador och kunde inte jobba vidare. Arbetsgivaren saknade kollektivatal. Han saboterade anmälan till sitt försäkringsbolag. ”Det var inte hans fel.” När han gick i konkurs anmälde konkursförvaltaren skadan. Men försäkringsbolaget If vägrade ersätta Ingela. Hon hade orsakat skadan genom eget slarv, ansåg man. Anmälan var dessutom till följd av arbetsgivarens vägran, för sen, mer än 6 månader från kännedom. Att facket anmält skadan till If godkändes inte. Ingelas fack hjälpte henne ända upp till Högsta domstolen, men domstolarna gav If rätt. Ingela fick ingen ersättning. Ingelas namn är utbytt, annars är allt ur verkligheten.
    Det mesta hade varit annorlunda om arbetsgivaren haft kollektivatal. Anmälan av skadan kan ske av den anställde upp till tio år efter skadan. Trygghetsförsäkring för arbetsskada, TFA, ger full ersättning för skada som har samband med arbetet. Ingela skulle fått ersättning för inkomstförlust resten av livet – hon var 20 när hon skadades – och dessutom 100 000-tals kronor för att kompensera handikappet.
    Försumlighet svårt att bevisa
    Den vanliga ansvarsförsäkringen för företag, alltså utan kollektivatal, kräver oftast att arbetsgivaren varit försumlig. Det var ju ett av skälen till att If vägrade ersätta Ingela. TFA-försäkringen utfaller så snart den anställdes skada har samband med anställningen, till och med då den anställde varit slarvig. Just det att arbetstagaren måste visa att arbetsgivaren varit försumlig var ett av skälen till att LO-facken på 1970-talet krävde TFF-försäkringen (namnet ändrades senare till TFA). Fackens jurister tvingades fara land och rike runt i lokala domstolar för att processa mot försäkringsbolag som vägrade betalning. LO krävde att TFF skulle ersätta arbetsskadan även om arbetsgivaren inte slarvat. Nu behöver man bara processa i de få fall då arbetsgivaren saknar kollektivatal.
    I företagsansvarsförsäkringar, vilket är det vanligaste skyddet för anställda i kollektivavtalslösa företag, är försäkringsidén att arbetstagaren ersätts då arbetsgivaren är ansvarig. Därför måste den anställde bevisa slarv för att få ersättning. Försäkringarna har dessutom ofta självrisk och högsta försäkringsbelopp. Om arbetsgivaren saknar betalningsförmåga får den anställde inte full ersättning.
    Den kollektivtavtalade försäkringen har mot marknadsförsäkringar överlägsna villkor, eftersom facket genom den förhandlingsstyrka strejkrätten ger, effektivt kan bevaka den anställdes intresse. Det har inte en enskild försäkringstagare mot mäktiga försäkringsbolag.
    AFA Försäkringar, som försäkringspaket heter vid kollektivavtal, är utan vinstsyfte. Paketet innehåller förutom fullt skydd vid arbetsskada, ekonomiskt skydd om man blir av med jobbet, vid långtidssjukdom och vid förlust av arbetet på grund av sjukdom. Största delen av den avgift arbetsgivaren betalar går till en ordentlig tilläggspensionsförsäkring.
    Alla anställda, även de som inte är med i facket, omfattas av försäkringen. Genom att försäkringen är kollektiv och enhetlig blir den billig. Men priset är inte det viktigaste med den kollektivavtalade försäkringen. Det är att den är solidarisk. Oberoende av försäkringsrisk får anställda hos rika och fattiga arbetsgivare samma goda försäkringsskydd. Försäkringen betalar dessutom premien om arbetsgivaren inte betalar. Kollektivet täcker upp för försumliga arbetsgivare, för att skydda arbetstagaren. Inget annat försäkringsbolag kan garantera något sådant. Och inget hindrar självfallet att den anställde kommer överens med arbetsgivaren om kompletterande försäkringsskydd.
    Den anställde skall få det bättre
    Det viktigaste för den anställde är att arbetsgivaren inte bestämmer om den anställde ska vara försäkrad eller ej, det är alltid garanterat. Det viktigaste för facket är att försäkringsskyddet alltid är lika gott och tryggt oberoende av arbetsgivarens ekonomi eller inställning. Vill arbetsgivaren också betala ett bättre försäkringsskydd är det självfallet också i fackets intresse, syftet med facklig verksamhet är att den anställde skall få det bättre. Tyvärr finns det inte många sådana arbetsgivare. Försäkringsskyddet för de anställda är ett av skälen – men ett viktigt – för facket att kräva
    kollektivavtal!
    Kurt Junesjö
    Arbetsrättsexpert,
    tidigare för bl a LO och TCO

    Det fackliga löftet
    ”Vi lovar och försäkrar att aldrig någonsin
    och under några omständigheter
    arbeta på sämre villkor eller till lägre lön
    än det vi nu lovat varandra.
    Vi lovar varandra detta i den djupa insikten
    om att om vi alla håller detta löfte
    så måste arbetsgivaren uppfylla våra krav?”
    Arbetetsmarknad är den marknad där alla löntagare säljer sittarbete. Om säljarna-löntagarna – tvingas konkurrera med varandra för att få sälja sitt arbete ställs kvinnor mot män, sjuka mot friska, unga mot gamla, invandrare mot svenskar, arbetslösa mot anställda.
    Det fackliga löftet är att löntagarna lovar att inte konkurrera med varandra om jobben med sämre löner och sämre villkor.
    Fackföreningen är det organiserade löftet. Den är en kartell på arbetets marknad där löntagarna inom samma fack – samma yrke – sluter sig samman för att bestämma priset och villkoren på det de säljer.
    Kollektivavtalet är det nedskrivna löftet.
    Solidaritet utgår från en tanke om allas lika värde. Solidaritet är också insikten om den gemensamma nyttan av att hålla löftet. Om så jag – så vinner vi båda. Solidaritet är mellan människor, den är ömsesidig, det är att ge och att få. Solidariteten bygger på gemensamma intressen.
    Uppdraget utgår från medlemmarna. Det är att förhindra att vi tvingas konkurrera med varandra om jobben genom att värna det fackliga löftet.
    Arbete är som smör

    Det finns fyra marknader i samhället. Det är marknaderna för varor, tjänster, kapital och arbete. På en marknad bestäms priset på varan genom samspelet mellan efterfrågan på varan och utbudet – hur mycket det finns av varan på marknaden.
    På bilden visar vi exemplet smör. När det finns mycket smör (med samma efterfrågan) på marknaden sjunker priset på smör, när det finns lite smör stiger priset.
    Arbetet köps och säljs på arbetets marknad på samma sätt som en vara. Även på arbetets marknad finns en efterfrågan. Den är uppbyggd av de arbetsgivare som vill köpa arbete. Det finns också ett utbud på arbetsmarknaden. Den skapas av löntagarna som vill sälja sin arbetskraft.
    I samspelet mellan utbud och efterfrågan uppstår ett pris på arbete. Inom arbetsmarknaden finns det delmarknader med olika utbud och efterfrågan till exempel på olika yrken och i olika branscher.
    Taylor och folkhemmet

    Vem som har makten på arbetsmarknaden handlar inte bara om ägande och pengar. Det handlar också om beroende, vem som behöver vem. Arbetsgivarna behöver arbetarna för att utföra produktionen, och arbetarna behöver arbetsgivarna för att trygga sin försörjning.
    Arbetsgivarna har försökt göra sig oberoende av löntagarna genom ett vetenskapligt ledarskap – taylorismen. De och inte löntagarna ska förfoga över kunskapen om arbetet. Då blir de anställda utbytbara. Priset på arbetet blir lägre.
    Då skapade löntagarna iden om folkhemmet, den generella välfärden. Med folkhemmet skulle alla få tillgång till bostäder, skola, sjukvård, a-kassa och pension. Folkhemmet
    skapade inte bara välfärd. Samtidigt skapade det åt löntagaren ett oberoende av den enskilde arbetsgivaren.
    Kunden som Gud
    För att ledarna ska kunna styra, utöva det vetenskapliga ledarskapet, måste folket acceptera att ledarna har rätt att styra. Det brukar kallas maktens eller ledarskapets legitimitet. Förr kunde man styra människor med rena maktmedel, militär, polis och hot om svält.
    Ledningen för olika verksamheter söker ständigt nya argument för sitt i grunden odemokratiska ledarskap. Den nu vanligaste metoden är att hävda att allt är bestämt, på marknaden och av kunden. Det finns inget utrymme för alternativ. Ledningen har inte någon makt. De kan inte heller påverka, de är också offer.
    I den gamla världen var kungens makt av Guds nåde. Det var inte kungen som bestämde, det var Gud. I den nya världen är chefens makt av kundens nåde. Det är inte chefen som bestämmer, det är kunden.
    Konkurrens och kartell
    Konkurrens på en marknad innebär i princip att priset blir lägre. Även på arbetsmarknaden sänker konkurrens priset på arbete. Det är till skada för löntagarna. Till exempel när olika individer konkurrerar med lägre löner för att få ett jobb eller när olika företag i Sverige eller utomlands konkurrerar med varandra med sämre arbetsvillkor och lägre löner.
    Konkurrens på de tre marknaderna för varor, tjänster och kapital, sänker priset och är i princip till fördel både för löntagarna och samhället som helhet. På dessa områden är det också förbjudet att begränsa konkurrensen med monopol och karteller.
    Konkurrens på arbetsmarknaden däremot är till skada för hela samhällsekonomin med risk för sjunkande löner, sjunkande köpkraft och sjunkande priser. För att undvika det är arbetsmarknaden reglerad i alla moderna ekonomier.
    På arbetets marknad är det därför tillåtet att begränsa konkurrensen. På arbetsmarknaden är det fackföreningarna som håller tillbaka lönekonkurrensen mellan sina medlemmar. Utan denna begränsning skulle lönerna sjunka ner till existensminimum för flertalet löntagare.
    Fackföreningarna är en kartell där löntagarna träffas och försöker bestämma priset på det de säljer – sitt arbete.
    För att minska risken för konkurrens och kaos på marknaden har det i alla moderna ekonomier skapats regler och system för att minska riskerna. Vi kallar dem löntagarnas värn mot marknadskrafterna.
    Dessa värn påverkar samhället och allas liv på flera olika sätt. De påverkar var och en av oss, de påverkar samhällets utveckling och de påverkar hur arbetets marknad fungerar.
    Värnen gör att riskerna i livet minskar för varje medborgare – de ger trygghet och vilja att satsa på framtiden. De förhindrar utslagning och social misär. De ger nya livschanser när arbetslivet förändras. De innebär att var och en vet villkoren och lönen för arbetet. De skapar ordning och reda när arbeten försvinner.
    Ur ett samhällsperspektiv bidrar de till ekonomisk stabilitet, utveckling och tillväxt. Efterfrågan blir mer jämn, riskerna för massarbetslöshet minskar och strukturomvandlingen från gamla till nya branscher underlättas.
    Kollektivavtalet – löftet som befriar från utpressning

    Om det inte fanns kollektivavtal skulle arbetsgivaren tvinga oss att välja mellanjobbet och lönen. Då kommer en del att välja jobbet, sänka priset på arbetet och vi börjar bjuda under varandra. Det blir en utpressning där jobbet ställs mot lön och villkor. För stora grupper skulle det snabbt sänka lönerna ner till existensminimum – den lägsta nivå företagen måste betala för att få någon arbetskraft.
    Därför förbjuder kollektivavtalet arbetsgivaren och de anställda att komma överens om sämre lön och anställningsvillkor. De anställda har förstått att om de själva fick bestämma skulle var och en omedelbart utsättas för påtryckningar från arbetsgivaren att försämra sin lön och sina villkor.
    Men kollektivavtalet är inte bara befrielse från utpressning på den egna arbetsplatsen. Det befriar också en arbetsplats från konkurrens från andra arbetsplatser. Parterna har i avtalet avsagt sig rätten att sänka lönerna lokalt. De centrala avtalen, riksavtalen, fråntar inte bara var och en utan även den lokala fackliga organisationen rätten att försämra villkoren. Det betyder att man på en arbetsplats inte kan komma överens om försämringar för att ”rädda jobben”.
    Kollektivavtalet är värnet som befriar de anställda från utpressning. En utpressning där människor tvingas välja det kortsiktigt nödvändiga framför det långsiktigt önskvärda.
    Kollektivavtalet gäller alla anställda. Det betyder att alla får högre lön, samma ersättningar och samma försäkringar. Det gäller även de som inte är medlemmar och inte betalar medlemsavgift. Det är orättvist men klokt. Det blir svårare att övertyga oorganiserade om att bli medlemmar. Men det är nödvändigt att alla får del av kollektivavtalet, annars skulle icke-medlemmar släpa efter i lön. Då skulle arbetsgivaren tjäna på att anställa oorganiserade, medlemmarna skulle få svårare att få jobb och de oorganiserade bli ännu svårare att övertyga.
    Fem värn för att skydda löftet
    Med fackligt och politiskt arbete har löntagarna byggt fem värn mot marknadskrafterna. I tur och ordning hindrar de marknaden att med full kraft slå sönder löntagarnas löfte. Värnen förhindrar kaos och konkurrens mellan löntagarna på arbetets marknad.
    De fem värnen är:
    • Full sysselsättning
    • Aktiv arbetsmarknadspolitik
    • Hög arbetslöshetskassa
    • Starkt anställningsskydd
    • Rikstäckande kollektivavtal
    1. Full sysselsättning
    Det främsta värnet mot kaos på marknaden är en politik för full sysselsättning. Målet är att bidra till flerjobb så att det blir en balans mellan tillgång och efterfrågan på arbete – lika många som vill köpa, som vill sälja arbete.
    Om alla har jobb finns det ingen risk att arbetslösa ställs mot arbetande. Den som har tryggt jobb med god lön och bra villkor hotar inte löftet.
    De fem värnen

    2. Aktiv arbetsmarknadspolitik
    Ska skydda och stödja arbetslösa att komma tillbaka till jobb. Den arbetslöse erbjuds utbildning, kanske i en annan bransch.
    Då minskar överskottet på säljare och tillgången på arbetskraft kan säkras i andra regioner och yrken. Den som är i utbildning hotar inte löftet. Den som har en bra utbildning för ett jobb som erbjuds på arbetsmarknaden hotar inte heller löftet.

    3. Hög arbetslöshetskassa
    På arbetsmarknaden är a-kassan en viktig del av den fackliga lönepolitiken.
    De som har arbete betalar till de arbetslösa så att de inte ska tvingas till att ta arbete till lägre lön eller sämre villkor.
    Skillnaden mellan lön och ersättning måste vara liten så att det inte är lönsamt för en arbetsgivare att byta en anställd mot en arbetslös. A-kassan är en försäkring vid arbetslöshet men framför allt en löneförsäkring för alla med arbete.

    4. Ett starkt anställningsskydd
    Las reglerar vilka anställningskontrakt som är tillåtna och när en arbetsgivare får säga upp det. Om arbetsgivaren säger upp det på grund av arbetsbrist stadgar lagen om en turordning vid uppsägning – sist in först ut – och en rätt till återanställning.
    På arbetsmarknaden innebär det ett skydd mot konkurrens mellan löntagarna. Återanställningsrätten i lagen hindrar att arbetsgivaren byter ut en anställd mot en arbetslös som är billigare.

    5. Rikstäckande kollektivavtal
    Ett kollektivavtal innebär att arbetsgivare och anställda samtidigt blir bundna av ett avtal. Arbetsgivare får en fredsplikt som gäller alla samtidigt. Löntagarna kan använda sin gemensamma styrka för att få goda löner och bra villkor.
    Om arbetsgivaren i stället bara skulle träffa avtal med varje anställd för sig är risken stor att en del av de anställda kan strejka med störningar i produktionen som följd och andra tvingas acceptera låga löner och orimliga villkor.

    Medlemskapets värde
    Det är inte ovanligt att det fackliga medlemskapets värde beskrivs som ett utbyte mellan medlemmen och facket. Vad får jag för min medlemsavgift?
    Då blir medlemmen en kund till organisationen. Då blir medlemsförmåner viktiga. Men det synsättet gör att det blir svårt att se och förstå fackets verkliga uppdrag och medlemskapets sanna värde. Att medlemmarna tillsammans hävdar sina intressen mot arbetsgivarna och i samhället.
    Medlemskapets värde består av tre utbyten. Det första är mellan en medlem och organisationen. Ingen står ensam. Organisationens kunskaper och resurser skyddar medlemmen vid tvist med arbetsgivaren. Varje medlem har en lika stor rätt att påverka organisationen. Att delta i beslut, att välja förtroendemän_ Fackföreningen är demokratiskt uppbyggd.
    Men varje medlem har också som löntagare ekonomiska utbyten som han/hon bör värdera medlemskapet mot. Det är mot arbetsgivaren och mot samhället som helhet.
    Det andra utbytet är mellan den anställde och arbetsgivaren. Där är arbetet den anställdes kostnad. I gengäld får den anställde lön och andra anställningsförmåner. I USA är lönerna på arbetsplatser där de anställda är organiserade ungefär 20 procent högre än på oorganiserade arbetsplatser.
    Det tredje utbytet är mellan löntagaren och samhället. Där är skatten löntagarens kostnad. I gengäld får löntagaren olika tjänster och försäkringar från stat, landsting och kommuner. Behovet av stöd och hjälp är olika stort för olika grupper. Risken att bli sjuk, få skador, bli arbetslös är inte jämnt fördelad i befolkningen.
    Arbete med låg lön innebär ofta högre risker. Det lönar sig mest för de lågavlönade med generell välfärd. Den fackliga organisationen ser det därför som sin uppgift att försvara en skattefinansierad generell välfärd.
    Värdet av den generella välfärden för en enskild medlem i facket är några, ibland många, tusen i månaden jämfört med om dessa tjänster skulle betalas av var och en vid behov ur den egna plånboken.

  14. Sonny,

    Du vet väl att man kan länka till material? Jinge kan säkert visa hur man gör ;-)

    Nå, ingenting av de fackliga sömnpillerfloskler som du (ombudsman själv?) levererar har med saken att göra. Det är bara ett patetiskt försök att försköna bilden av det moraliskt förkastliga fackliga agerandet mot Sofia.

    Du skriver att facket inte bara är till för medlemmarna på det enskilda förtaget, utan för hela branschen och arbetsmarknaden. Jaså? Vem har bestämt det? Staten? LO? Vilken lagparagraf hänvisar du till? Ursäkta Sonny, men det är struntprat. Det är möjligen din och svenska fackförbunds tolkning av läget efter att under många år ha byggt upp en alldeles för stark ställning på arbetsmarknaden, vilket inte minst visar sig genom benägenheten att ta till oproportionerliga stridsåtgärder. Facket är till för anställda som själva önskar vara med i en facklig organisation. Samhället har ingenting med detta att göra.

    Alla avtal som ingås, oavsett område, är frivilliga överenskommelser som både parter ser ett värde i. Annars kan de inte kallas avtal. Att tvinga någon att skriva på ett avtal under hot kan liknas vid beskyddarverksamhet. När fackets första försök att få Sofia att skriva på ett avtal inte gav önskat resultat så blev man genast kåt på att maktdemonstrera och man såg än en gång chansen att tvinga en svagare part till underkastelse. Och när inte heller detta lyckades så drog man sig inte ens för att ge sig på Sofias grannföretag genom sympatiåtgärder. Företag som inte hade ett piss med saken att göra. Tala om kollektiv bestraffning!

    Det är hög tid att lagstifta mot oproportionerliga fackliga stridsåtgärder!

  16. Bra att få höra vad ägaren till Wild´n fresh själv har att säga utan att det filtrerat av någon annan.

    För alla som har hörseln i behåll så säger hon klart och tydligt att hon inte betalar samma nivå som kollektivavtalet ger samt att hon inte har råd att göra så.

    Det mycket enkla och för rättsmedvetna människor självklara svaret är att man inte skriver på under hot.

    Hon betalar alltså INTE mer än kollektivavtalet.

    Slutledningen är att den höger som engagerar sig i just detta fall inte anser att vi ska ha kollektivavtal.
    I alla fall inga avtal som är bindande.
    Det vore bättre om man drev en öppen kampanj om just det istället för att yra om valfrihet.

  17. Tycker inte att du borde vara så rädd för länkar. De tar ju ingen plats och man behöver ju inte läsa länken, eller hur? I detta fall borde dock Sonny ha förkortat rejält det han ville säga.

  18. Jag förstår av din kommentar att du inte orkade läsa om innebörden och syftet med det fackliga löftet, eller förstod du helt enkelt inte innebörden av vad du läste.
    Alternativet till kollektivavtal är lagstiftning, skall det vara valfritt att följa lagar också?
    Nästan allt är dispositivt i kollektivavtalet, dvs. man kan förhandla bort det med facket, det är definitivt inte lagar.
    Det om något borde tilltala en arbetsgivarkramare som du.

  19. Jan E!

    Det kommer sig av att idioter har lagt in ett harmlöst resonemang och en länk till, visade det sig vid kontroll, Sion Vises protokoll. Andra har i sin tur försökt smyga in läkar till andra ytterst obehagliga webbsidor. Därför säger jag bara ok till länkar till etablerade media. Kända nyhetssiter eller typ Wikin.

    Det är skälet.

  20. Jag tror att hon Sofia fick betalt av tokhögern för att köra det här racet. Hon hade ju i alla fall tänkt sälja restaurangen.

    Nått att gräva i för nån som har tid