Göran Rosenberg har blivit påhoppad i tidskriften Judisk Krönika, det är sannolikt inte första gången man skäller på honom där.

Att Israels vapendragare i Sverige vanemässigt använder antisemitismstämpeln så fort någon kritiserar landet har väl alla sett antar jag. En lustig sak inom den s.k. ”Bloggosfären” är att varje bloggare som skriver något negativt om landet genast blir påhoppad så stickor och strån ryker. Men man bemöter aldrig det som skrivs i sak, utan man ger sig bara på personen. Exemplen på detta är många. Framhärdar man då i Israelkritik så får man räkna med att israels advokater börjar prenumerera på porrbilder i ens namn, vilket har hänt mig.

En annan sak jag har varit med om är att man helt enkelt har förfalskat citat av det jag skrivit, medvetna förfalskningar. Det är uppenbarligen något som gränsar till det Göran Rosenberg skriver om idag i Dagens Nyheter. Jag har läst flera av hans böcker, framförallt den som handlar om den tiden då Göran Rosenberg bodde i den delen av Palestina som kallar sig själva för Israel. Det har förstås även redaktören på Judisk Krönika gjort innan han utnämnde Rosenberg till ”självhatande jude” något som drabbar alla judiska människor som inte hyser den största beundran för landets politik mot sina egna palestinska innevånare eller grannarna på västbanken och i Gaza.

Göran R: ”Chefredaktören för tidskriften Judisk Krönika har i två nummer i rad påstått att jag ”innerst inne” vill ”Israels utplånande”, respektive drömmer om ”ett Mellanöstern utan en judisk stat”. Att anklaga någon för att ”innerst inne” vilja något annat än vad vederbörande utåt säger och gör, är en fin gammal metod med anor från inkvisitionen. Den användes med framgång i chefredaktörens forna hemland Polen, när den dåvarande kommunistregimen påstod att landets kvarvarande judar innerst inne ville något annat än vad de utåt sade och gjorde. Indicier på att jag innerst inne skulle vilja Israels utplåning är att jag genom åren har skrivit mera om Israels ansvar för konflikten med palestinierna än om palestiniernas, mera om den israeliska ockupationen än om de palestinska självmordsbombarna, mera om judisk-israelisk extremism än om islamistisk antisemitism…

…Jag befarar att artiklarnas avsikt har varit att i judiska sammanhang giftstämpla den syn på Israel och förutsättningarna för dess överlevnad som jag

företräder i den offentliga debatten och därmed ytterligare begränsa utrymmet för vad som i judiska sammanhang ska betraktas som en ”tillåten” syn på Israel.”

Att Israelfödda ungdomar som idag tjänstgör i IDF inte förstår något av den gamla konflikten mellan palestinier och ockupationsmakten är inte så konstigt. De får nämligen inte läsa någonting om saken i skolan, inte ens kartorna de har i skolböckerna visar 1967 års gräns. Gamla palestinska byar där ockupanterna fördrivit den ursprungliga befolkningen har antingen jämnats med marken eller gjorts om till ”judiska” byar.

Det blir, med tanke på att de flesta israeler är födda efter andra världskriget, inte så svårt att förstå den oerhörda cynism som präglar det israeliska samhället.

Läs Göran Rosenbergs artikel, se särskilt på slutklämmen..

Andra bloggar om: Göran Rosenberg, Antisemitism, Israel, Mellanösternkonflikten, Palestina, Politik

[tags]Göran Rosenberg, Antisemitism, Israel, Mellanösternkonflikten, Palestina, Politik[/tags]