En av de skribenter som gjort störst intryck på mig, alla kategorier, är den ständigt prisade Cordelia Edvardson.

Jag tänker inte gå in på hennes bakgrund annat än att berätta att den kortfattat finns redogjord för i artikeln som jag länkar till.

Nu har Cordelia fått Axel Liffners stipendium, ett stipendium instiftat till den gamle Aftonbladsmedarbetaren med samma namn. Axel Liffner –skötte– Aftonbladet en massa år men var aldrig dess chefsredaktör. Inom journalistiken är hans namn klassiskt och Cordelia är väl värd detta stipendium.

En av de saker jag imponerats mest av när det gäller Cordelia är att hon – svarar på mail från sina läsare. Skrev man till henne och frågade om något i en av hennes artiklar så fick man alltid svar. Det kunde ta en vecka men svar kom alltid. Från mig har hon alltid fått snälla mail, men såhär svarar hon i intervjun i SvD:

SvD: ”- Å, jag har fått arga brev också, framför allt från judar i Sverige. Men jag tycker själv att mina texter är balanserade. Just för att jag, fortfarande, uppfattar mig som vittne. Då ser man båda sidors lidande och orättfärdigheter, man ser sorgen, smärtan – men också den glädje som finns.”

Att hon, en f.d. koncentrationslägerfånge, får arga mail från judar i Sverige tydliggör den politiska högerextremism som många i den svenska sionistlobbyn ofta omfattas av. Synpunkter kan man alltid ha, att också reagera känslomässigt inför Israel efter förintelsen må väl också vara berörda parter förlåtet, men förtryck och förföljelse av en annan folkgrupp kommer aldrig att förlåtas. Och där har Cordelia gett mig och många andra hopp.

Hon säger i artikeln något om att hon inte kan se sig som en klok gumma men såhär avslutar Karin Thunberg sin artikel om Cordelia:

SvD: ”I händelsernas centrum, med en fladdrande scarf om halsen och anteckningsblocket överst i

(Bilden är från en Cordeliartikel i november 2006)

axelremsväskan, bars hon av hoppet att Oslo-avtalet skulle förverkligas, Nu är hon mer pessimistisk till en fred mellan Israel och Palestina. – Jag har alltid trott på Freud, att ”förnuftets röst är lågmäld men genomträngande”. Men kanske måste vi lära något annat; att alla frågor inte går att lösa. Vi får inskränka vårt hopp till en anständig kompromiss.”

Klokare än så kan man nog inte bli. Läs artikeln du med!

Andra bloggar om: Cordelia Edvardson, Svenska Dagbladet, Israel, Palestina, Mellanösternkonflikten, Journalistik, Politik

[tags]Cordelia Edvardson, Svenska Dagbladet, Israel, Palestina, Mellanösternkonflikten, Journalistik, Politik[/tags]