Jan Mosander på Ekot har nu två dagar i rad berättat om ett biståndsprojekt som Sida och UD varit inblandade i, och frågetecknen bara växer. Det har rört en inventering av antalet anställda i offentlig verksamhet i Kongo-Kinshasa år 2005. Först är kostnaden väldigt hög, 22 miljoner kronor, sedan visar det sig att 15 miljoner av dessa pengar är – konsultarvoden. Ekot: ”Biståndsmyndigheten Sida har på ett oklart sätt betalat ut 22 miljoner kronor av skattemedel till ett folkräkningsprojekt i Kongo-Kinshasa. Två socialdemokratiska ministrar, den förra utrikesministern Laila Freivalds och den dåvarande biståndsministern Carin Jämtin, var med och godkände biståndet. Den 28 januari 2005 skrev den dåvarande svenska utrikesministern Laila Freivalds ett brev till Sydafrikas utrikesminister Dlamini Zuma. I brevet skrev Freivalds, efter att ha talat med sin ministerkollega biståndsminister Carin Jämtin, att hon hade nöjet att berätta att Sverige kommer att medverka med omkring tre miljoner dollar, alltså omkring 22 miljoner kronor, i det tänkta biståndsprojektet. Projektet, som gick ut på att räkna antalet offentliganställda i provinsen Kinshasa i Kongo-Kinshasa” Samma dag brevet från Freivalds skickades till Sydafrika så aktualiserades ärendet på Sida vilket – minst sagt – tyder på ministerstyre. Att sedan inte projektet redovisats tillbaka till svenska myndigheter eller att kostnaderna specificerats är ytterligare en försvårande omständighet. Vilka var konsulterna frågar jag mig, dessutom varför handlades ärendet på det här märkliga sättet? Det låter som om Sverige var något slags bananrepublik och/eller att våra ministrar var inblandade i något mycket märkligt. |
Lyssna på Jan Mosanders reportage i Ekot, han är värd att lyssna till.
Andra bloggar om: Laila Freivalds, Carin Jämtin, Kongo-Kinshasa, Sida, Sydafrika, Ministerstyre, Bistånd, Konsultarvoden, Ekot, Politik [tags]Laila Freivalds, Carin Jämtin, Kongo-Kinshasa, Sida, Sydafrika, Ministerstyre, Bistånd, Konsultarvoden, Ekot, Politik[/tags] |
5 svar till “Freivalds & Jämtin inblandade i underligheter?”
Mossander missleder lyssnarna när det gäller tidpunkter. Låt oss utgå från att utrikesministern faktiskt hade ett underhandsbesked från SIDA när hon skrev sitt brev den 28 januari 2005. Just på utrikespolitikens område är det vanligt att ministrar ger besked och kommunicerar sådant som egentligen emanerar från myndigheters ansvarsområden. Detta kommer sig av att vi i Sverige är rätt unika när det gäller regeringens gränsdragning till förvaltningsmyndigheter. Rent konstitutionellt kan man säga att statsråden får agera budbärarare för förvaltningsmyndigheter men inte heller sällan för företag som kommer överens om affärer med en annan stat.
Mossander säger sedan, för att insinuera ministerstyre, att ärendet registreras som inkommet till Sida, samma dag som ministern ger sitt besked till kollegan i Sydafrika, d.v.s. den 28 januari 2005.
Jag tror inte att ärende registrerats som inkommet och om så vore fallet är det inget bevis på att man sedn länga handlagt ärendet på SIDA.
Jag skulle kunna tänka mig att det snarare är en handling som registreras som upprättad den aktuella dagen.
En allmän handling tillkommer då den inkommit eller upprättats. En myndighet kan alltså bereda ett ärendet långt innan handlingar upprättas rent tekniskt enligt offentlighetsprincipens regler. Däremot blir en handling allmän och därmed registreras om den inkommer till myndigheten.
Mossander är i högst grad otydlig på denna punkt. Och till dess annat är sagt anser jag att han insinuerar ministerstyre.
Att sedan detta biståndsprojekt känns skakigt är en helt annan sak. Men det gäller att veta vem man ska skylla på. Ministrar är inte alltid ansvariga för myndigheters brister.
Det blev lite mycket teknikalitet med offentlighetsprincipen men jag kan trösta läsaren med att jag själv tror mig begripa vad jag skriver. Tråkigt att jag då har så svårt att förklara det.
Fortsättning följer.
Laila Freivalds förlorar nog ganska lite på den här historien. Hon har ingen ministerpost att avgå från den här gången, så media lär snart släppa henne. Som värst blir det lite kackel i KU.
Men om Ekot har rätt, så kan det bli besvärligt för Carin Jämtin. Hon ses ju fortfarande av vissa som en möjlig sossebas, vilket kan få media att vädra blod. I min cynism undrar jag om nyhetens tajming kan tänkas ha med det att göra.
Förra gången sossarna vaskade partiledare så dök det också upp skandaler mycket lägligt…
mvh /Janne Garefelt
Men tänk om nyhetens tajmning hänger samman med att MUF:s orförande vill lägga ned SIDA och i stället satsa på väpnad trupp som en del i Sveriges biståndspolitik.
Nej Carin Jämtin har nog skött sina uppdrag bra. Både som biståndsminister och under en kort tid även utrikesminister.
Jag uppfattar inte att Mossander jagar statsråd. Han jagar brister i en myndighets beslutsstrukturer.
Per Westberg skrev bland annat:
”Men tänk om nyhetens tajmning hänger samman med att MUF:s orförande vill lägga ned SIDA och i stället satsa på väpnad trupp som en del i Sveriges biståndspolitik.”
Poäng Westberg, helt klart.
Fast om det här nu är en riktig skandal så gissar jag att den smetar mer på personerna än på Sida. Det verkar handla mer om missar i handläggningen än att projektet skulle vara dåligt som sådant.
Fast vad vet väl jag – det är ju inte min konspiration… :-)
mvh /Jan Garefelt
Jag behagade nog raljera en del när jag kopplade till MUF-ordförandens tokartikel. Men man vet aldrig.