|
Gästbloggaren Pontus bor och arbetar i USA sedan många år och har en hel del synpunkter på den nuvarande amerikanska administrationen, bland annat anser han att den nuvarande ”presidenten” bör fara ner till Mississippideltat och ta en spade med sig så att han i alla fall gör något nyttigt..
Att reagera med ilska och hat när något så ofattbart hemskt som 9/11 händer är nog inte mer än mänskligt, särskilt när det händer inpå knuten och effekterna blir påtagliga och kännbara. Lyckligtvis lägger sig ilskan efter ett tag, i alla fall hos oss någorlunda normala människor och man börjar tänka klart igen. Jag själv gick igenom den processen och jag tror att resten av mina nya landsmän har gjort samma resa. Med ett lysande undantag förstås: ”President” George W. Bush. I förra veckan presenterades en rapport från en arbetsgrupp ledd av den politiske veteranen James Baker, topprådgivare åt tre presidenter och mottagare av den prestigefyllda frihetsmedaljen. Baker säger visserligen att ett omedelbart tillbakadragande inte är den bästa lösningen, men han ger likväl Bush-regeringen klart underkänt på hur de har hanterat konflikten. Notera att James Baker är en tvättäkta republikan från Texas och ingen man kan avfärda som en ”knäppgök på vänsterkanten”! Det enda officiella svar vi fått från Bush är hans sedvanliga papegoj-liknande fras ”We will stay the course!”. Och nu kommer folkets dom: TV-bolaget CBS presenterade igår en undersökning som borde komma som katastrofala nyheter för Bush (förutsatt att han tagit del av den, förstås. Man kan ju undra). Hela rapporten finns på länk längst ner till höger. “Höjdpunkterna” (eller bottennappen, beroende på hus man ser det) är dessa: • Bara 21% av befolkningen tycker Bush sköter Irak-frågan bra • 62% tycker att den var en dålig idé att överhuvudtaget gå in i Irak. Detta är en historisk siffra. År 1973, när motståndet mot Vietnam-kriget var som mest massivt, var motsvarande siffra 60%. • Bara 4% anser att man bör fortsätta hantera Irak på samma linje som tidigare. |
Man kan inte låta bli att spekulera i vad dessa siffror kan komma att betyda för Bush. Jag har hittills avfärdat folk som inte tror han kan sitta mandatperioden ut som galenpannor, men jag börjar faktiskt undra. Det har börjat viskas att Tyvärr har USA satt sig i en ordentlig rävsax. Ett omedelbart tillbakadragande skulle utan tvekan leda till totalt kaos och ett blodigt inbördeskrig som USA (med rätta) skulle få skulden för. Att stanna funkar inte heller. Den bistra sanningen är att situationen är så komplicerad att det krävs betydligt briljantare hjärnor än den Bush besitter för att ta sig ur den. Den enda lösning jag tror skulle fungera vore att befria Bush från sitt uppdrag och tillsätta en kommitté av militära och civila experter (gärna med internationella inslag) för att försöka reda ut soppan. Bush behöver inte misströsta. Det finns massor av saker han kan göra för att hjälpa landet även om han inte får vara med och bestämma om Irak. Han skulle t.ex. kunna hjälpa till att röja ibland den stinkande geggamojan som fortfarande täcker stora delar av städerna kring Mississippideltat. Alla problem lösta! Pontus, gästbloggare Andra bloggar om: USA, Irak, Bush, Kriget mot terrorismen, Politik [tags]USA, Irak, Bush, Kriget mot terrorismen, Politik[/tags] |
10 svar till “Bush rasar i opinionen, läget värre än Vietnam”
Om kongressen vidtar den typen av åtgärder så är man rent kontraproduktiv. Det vore väl bättre att agera för riksrätt, det är ett budskap som kanske skulle gå fram?
Såg du tornen rasa live? Var fanns du då?
”Den bistra sanningen är att situationen är så komplicerad att det krävs betydligt briljantare hjärnor än den Bush besitter för att ta sig ur den”
Jag trodde att det var just till detta syfte som Bakerkommissionen tillsattes. Och de har ju levererat en rätt gedigen rapport så vitt jag förstår, inga enkla lösningar där. Vad anser du om den?
Sedan var ju det här rätt uppenbart redan efter något halvår. Precis som när Israel gick in i Libanon 1982 – först har man ”segrat” och allt är frid och fröjd, sedan långsamt kommer baksmällan och till sist vet de inte hur de ska komma därifrån fort nog. Här talar man om att gå ned sig i den libanesiska leran. Vet inte hur mycket lera det finns i Irak, men det är samma fenomen.
Anna: Jag tror som du att Baker-rapporten är rätt gedigen och att den har som mål att hjälpa irakierna att hjälpa sig själva. Det man kan diskutera är huruvida det finns resurser att utföra det Baker rekommenderar. Oavsett vad man tycker om innehållet så framstår en sak viktigare än allt annat: Det håller inte att fortsätta som man gjort hittills.
Problemet är inte Baker-rapporten. Problemet är att det inte verkar som om Bush tänker ta intryck av den. Retoriken de senaste dagarna har varit samma gamla ”Stay the course”-ramsa som tidigare. Med tanke på hur många år det tog Bush att göra sig av med Rumsfeldt efter att denne visat sig oduglig så har Bush inte direkt nåt lysande track-record av att lyssna på kritik och handla därefter.
Pontus!
Trevlig bloggning! :)
Nu är ju i praktiken Baker-rapporten ett, ”räddas, vad som räddas kan” av det amerikanska inflytandet i regionen…
Och att Bush publikt skulle stå och medge att han faktiskt har haft fel, och även agerat ännu värre, är förmodligen en from förhoppning…men man kan ju ändra sitt agerande utan att prata om det förståss…
Som vanligt står och faller USA:s status i arabvärlden med dess mer eller mindre totala stöd till Israels ockupationspolitik.
Idag har vi Syrien och palestinierna som vill få ett slut på ockupationen – och möts av ett blankt nej från Olmert.
Detta ser naturligtvis omvärlden…
Micke: Jag är inte säker på att riksrätt är rätt lösning heller. Ett av de största problemen vi har här är att Bush lyckats splittra nationen. Att kämpa i motvind på slagfältet OCH hemma funkar inte. Riksrätt skulle kanske röra upp för mycket känslor och vara kontraproduktivt det också. Det absolut bästa vore om Bush tog sitt förnuft tillfånga och faktiskt LYSSNADE på tungviktare som James Baker. Hoppas kan man ju alltid…
Guardian: Självklart försöker man behålla så mycket inflytande som möjligt. Allt annat vore ju korkat.
Men… Jag kommer ihåg vad jag sa till min dåvarande chef över en sen fika veckorna efter 9/11. Jag sa nåt i stil med ”Du ska få se. I slutändan kommer det här att få goda konsekvenser. Först kommer man via infiltration och annan ’underground’ verksamhet att oskadliggöra Bin Laden. Sen kommer man att slutligen göra nåt åt det verkliga problemet, nämligen Israel-konfilkten. USA har ett gyllene tillfälle att framstå som The Good Guys och de inser att de måste ta den chansen för att undvika åratal av kaos och våld”.
Ibland har man duktigt fel och ibland gör det extra ont att ha fel…
Det är redan inbördeskrig, med en utländsk part. Konflikten mellan de andra parterna reflekterar även den latenta konflikten mellan Iran och Saudiarabien, där det är våra ekonomiskt allierade som är de mest medeltida fundamentalisterna. Saudi vill inte se ett amerikanskt tillbakadragande.
Ett nyligt tecken på att det finns brett stöd för en omsvängning angående Iran är Robert Gates smått revolutionära konstateranden inför kongressen att a) Iran har viss anledning att själv känna sig hotat och b) Israel har kärnvapen. Inget av det var tidigare hemligheter, men tjänade heller inget syfte att påpeka.
”Ibland har man duktigt fel och ibland gör det extra ont att ha fel…”
Och jag trodde att åtminstone någonting bra skulle komma av Gazautrymningen, kanske en ny början på någonting. Se hur det gick? Jag stödde Osloavtalen också. Ännu bättre.
Funderar på att rösta på Lieberman nästa gång, så kanske vi får en regering som inte bara förhandlar utan även håller sig till avtalen…skämt åsido, ibland gör det extra ont att ha fel.