|
Igår kväll satt jag vid datorn som jag så ofta gör. Hur min bildskärm såg ut syns i bilden ovanför denna text. Samtidigt som jag satt och surrade med ett antal bekanta om Fuglesang & Co via Telnet på en BBS så hade jag Nasas direktsändning från dockningen av Discovery i en ruta till höger. Jag hann dessutom emellan med ett par samtal via Skype, varav ett med USA. Detta i samma veva som Nasa sände livebilder vilket de gör kontinuerligt. Själv minns jag 1957 när jag som 11-åring var uppe i Observatorielunden och tittade på en liten prick som ilade förbi på himlen. Det var Sputnik som någon dag tidigare hade överraskat mig och ett par kamrater när vi var på väg till Engelbrektsskolan. På tidningarnas löpsedlar stod det att ”Sovjet har sänt upp Sputnik”. |
Det var en rätt märkvärdig känsla. Nu sitter jag snart 50 år senare och tittar på min dators bildskärm och ser utsikten från ISS och Discovery Live på nätet och dessutom kommunicerar jag parallellt med detta med ett antal människor runt landet och resten av världen. Detta samtidigt som jag beundrar tre soluppgångar i rad på min dator.. Jämrans vad skoj det skulle vara att få se hur det ser ut om ytterligare 50 år. Men men, en 110 år gammal Jinge tror jag inte att vi får se..
Andra bloggar om: Fuglesang, Discovery, Nasa, Rymden, Rymdfärjan, ISS, ESA, USA, Politik [tags]Fuglesang, Discovery, Nasa, Rymden, Rymdfärjan, ISS, ESA, USA, Politik[/tags] |
5 svar till “Teknikens under får mig att baxna”
Väldigt inspiratoriskt när du säger det på det viset! Om 50 år är jag 69..Fan va skumt det känns, rynklig och allt! Kan inte se mig själv så långt bort.
Tills dess ska vi nog ha fått upp en rymdkoloni på månen, och fått svar på om det funnits liv på Mars i form av bakterier och organismer. Är jag inte helt ute och cyklar borde vi nog också ha besökt Mars, om inte religionfanatikerna förhindrar mänsklig exploration och utveckling, vilket verkar vara deras enda uppgift här på jorden.
Och 90% av utvecklingen kan vi tacka amerikanska vetenskapsmän och lärosäten för. Andelen amerikanska nobelpristagare (inkluderande de utländska pristagare som vid pristillfället var verksammma vid amerikanska universitet) de senaste trettio åren är bedövande. Är det tom så att vi kan tacka marknaden för den snabba utvecklingen? Kan det vara så?
Jag vill tacka livet…
Ska vi tacka USA för alla miljoner de dödat de senaste 40 åren också?
Just vad gäller rymdfart ska vi nog slänga in ett litet tack till ryssarna också, va? Och det där hörde ni från MIG som är låtsasamerikan. :-) När vi ändå är igång tycker jag vi ska ”tacka” det kalla kriget, för utan det hade det aldrig satsats så mycket pengar på att skjuta upp skrot, hundar och människor i rymden.
Tråkigt att bildningsnivån hos amerikanska nobelpristagare som nämndes ovan verkar som bortblåst så fort man närmar sig Vita huset.
Fast nördig intelligens förutsätter inte heller förmåga till empati. Teknik är kul och långt så mycket lättare än kärlek och fred mellan människor.