|
Äntligen en positiv nyhet från Mellanöstern, låt vara troligen en bräcklig vapenvila men ändå.
Frågan man måste ställa sig är också varför israelerna plötsligt uppvisar den minsta vilja att samarbeta? Kan det vara så att situationen i Libanon påverkar? Är det Bushs alltmer försvagade ställning? Jag vet inte, men jag tvivlar på att det är den internationella kritiken i alla fall. För mycket kan man säga om israels |
regering, men att påstå att de bryr sig om vad omvärlden tycker och tänker ska man inte göra. Men det spelar ingen större roll i nuläget. Det väsentliga är att dödandet upphör och att situationen kan stabiliseras så att palestinierna slipper svälta. Men nu gäller det för båda sidor att hålla tillbaka alla vildhjärnor, säkerligen ingen lätt uppgift. (Jag lämnar ingen länk i nuläget, det kommer mer uppgifter i media inom kort..)
Andra bloggar om: Israel, Palestina, Gaza, Mellanösternkonflikten, Vapenvila, Politik [tags]Israel, Palestina, Gaza, Mellanösternkonflikten, Vapenvila, Politik[/tags] |
6 svar till “Israeler och palestinier överens om vapenvila i Gaza”
Eftersom de riktade morden av palestinier och belägringen av Gaza hur som helst kommer att fortsätta så tror jag tyvärr inte att vi kan dra några växlar på en vapenvila.
En trolig förklaring till varför den israeliska regeringen valt att samarbeta och försöka lugna ner situationen kan bero på att palestinierna den senaste veckan visat sig någorlunda beredda att konfrontera den israeliska ockupatioen på flera plan. Dels har raketattackerna ökat mot den israeliska staden Sderot, som svar på den israeliska militärens konstanta artilleribombardemang över Gaza. Dessutom verkar folket vara mer aktivt i form av motstånd. En kvinnlig självmordsbombare slog till mot en israelisk armepostering i Gaza häromdagen. Dessutom talar Hamasledare i Damaskus om möjligheten för en tredje intifada om israelerna inte upphör agressionen och upprättandet av en palestinsk stat sker inom 6 månader.
Detta i takt med att Sderotborna flockar ut ur staden i busskolonner mot exempelvis Eilat (Umm Al Rashrash) vilket försvagar ekonomin ännu mer, tyder på att den israeliska regeringen nu inser att de faktiskt har att förlora på deras egna agressioner också.
Ses förhållandena från den palestinska sidan kan enkelt konstateras att de inte har något att förlora längre. De har de senaste veckorna tagit mer drastiska metoder i sitt motstånd, jag refererar givetvis till;
1. Kvinnoupproret i Beit Hanun där ett tusental kvinnor marscherade rakt mot den israeliska militären, för att försöka befria sina söner, män eller fädrar som var belägrade i en lokal moské.
2. Händelsen då hundratals civila människor marscherade mot en tre-vånings byggnad och satte sig på taket och runtomkring, då den israeliska militären 30 minuter tidigare varnat för att byggnaden skulle bombas.
Det militära agressionerna mot Gaza har varit fortgående enda sedan kriget i Libanon. Bombardemang från land, hav och luft har blivit en vanlig förteelse och människor har i viss mån blivit en aning me resistanta mot det. Ekonomin i Gaza är sedan länge nu kollapsad. Förhållande har nått botten. Det går inte att komma längre ner. Därför kan endast försök göras för att ta sig uppåt. Försök, i form av motstånd. Motstånd mot ockupationen. I alla former. Detta motstånd har nu dessutom börjat skada Israel. Fortsätter det, och bryter ut till en tredje intifada kan det vara ett mardröms scenario också för israelerna. Livet är redan et mardröms scenario för palestinierna.
Efter fiaskot och förlusten i Libanon, tål inte den israeliska regeringen med Ehud Olmert i spetsen ännu ett fiasko och uppblossande av konflikten. För första gången på länge, har Israel börjat skadas av sina egna agressioner.
Detta, bland annat, har fått mig att börja hoppas och tro på att fred i min livstid är möjlig. Inshallah.
Vapenvilan kommer nog inte att hålla sig så länge tror jag.
Tja, vi får väl se vad som händer.
Om man vill vara pessimist, så finns det ju alltid åtskilligt att peka på gällande Israelisk-palestinska vapenvilor.
Dock tror jag att Olmert är mera pragmatisk än sin föregångare Ariel Sharon, som konsekvent saboterade alla försök till något konstruktivt.
Jag hoppas att Olmert har insett att även han har mycket att vinna på ett lugn, än vad Sharon ansåg att han hade i motsvarande position.
Man kan ju även hoppas att herrarna Peretz & Olmert har övergett militärismen, eftersom den bara har skadat dom själva, mer än vad armén har vunnit i kampen mot militanta.
Det är ju ändå så att någon gång så måste även insikten att det inte finns någon militär lösning på denna konflikt, även drabba Israels ledare, efter si sådär 60 år av misslyckanden…
”Detta i takt med att Sderotborna flockar ut ur staden i busskolonner mot exempelvis Eilat” – just det. Men det är inte den ekonomiska situationen som bekymrar Olmert och Peretz, det är faktum att de båda har rasat fullständigt i alla opinionsundersökningar och har ca 3% av rösterna och inte är kapabla till att skydda Sderots befolkning..och de är helt enkelt i behov av litet lugn och ro ett tag.
Generellt så tror jag att israeliska regeringar är väldigt tjockhudade angående kritik utifrån, men enormt känsliga för internt tryck. Så det mesta de gör har inrikespolitiska och inte utrikespolitiska orsaker.
Tjockhudade är israeliska politikers förnamn.. :-) Men än så länge så blir jag lite imponerad om det de facto är så att vapenvilan hålls. Det kunde man ju ge sig faan på att några palestinier skulle bränna iväg några raketer, just för ögonblicket är jag inte uppdaterad men håller det sig lugnt nu så har bägge parter gjort sig förtjänta av en lätt klapp på axeln. Kruxet är att jag sitter och skriver och det var ett par timmar sedan jag kollade några nyheter. Det är väl fullt krig där i MÖ kan jag tänka mig..