|
Det pågår en debatt om man ska ge narkotikamissbrukare rätt till fria sprutor i sjukdomsförebyggande syfte. Det är främst Hepatit och Aids som man hoppas förebygga på detta sätt. Själv har jag arbetat med narkotikamissbrukare i 20-25 år och på den tiden skulle jag definitivt ha varit kritisk mot ett sådant förslag. Idag är jag inte riktigt lika säker. Men problematiserar man frågan så kan man börja med att konstatera att narkotikainnehav är förbjudet enligt lag, och att ha narkotika i kroppen är ett lagbrott. Om man i det läget tillhandahåller injektionssprutor och nålar för att missbrukarna ska kunna administrera drogerna så är det dubbla budskap, minst sagt. Hur förklarar man att samhället förbjuder narkotika men erbjuder fria sprutor? Sedan är det givetvis sant att smittorisken minskar högst väsentligt om missbrukarna har tillgång till rena sprutor och slipper låna kamraternas. Men kan man underlätta för brottslingar att begå brottet? |
Andra bloggar om: Fria Sprutor, Narkomaner, Narkotika, Narkomanvård, Socialtjänst, Sjukvård, Politik [tags]Fria Sprutor, Narkomaner, Narkotika, Narkomanvård, Socialtjänst, Sjukvård, Politik[/tags] |
5 svar till “Fria sprutor eller inte?”
Hur länge har sprut-försöket pågått i Lund, och har det dragits några slutsatser av det. Det enda som slår mig är att jag hitintills inte träffat på några människor som jobbar med sprut-försöket, och som har varit kritiska mot det. Här i Skåne är det programmet väldigt okontroversiellt.
Sedan kan man vända på den filosofiska frågan och undra hur det kom sig att man kunde kriminalisera innehav när man samtidigt redan hade försöksprogram med sprut-byte?
Filosofiska frågor i all ära, men för mig så handlar det om ren pragmatism. Vill man minska smitto-spridningen eller inte.
Det enda jag hört om Lund-försöket är att man anser det vara lyckat. En FÖRDEL med ett sprutbytesprogram är väl oxo att man kommer i kontakt med de flesta missbrukarna. Men jag kan inte bara komma förbi frågan om legaliteten. Man borde isf avkriminalisera ”eget bruk”, det känns inte helt seriöst annars.
Men det är väl tidens trend. När jag jobbade med narkomaner hade varje polisdistrikt egna narkotikarotlar, här i Handen var det väl 5-6 poliser på heltid vilket iofs var alldeles för få. Idag är de flesta sådana resurser kraftigt bantade.
Tullen borta.
Poliserna borta.
Narkomanvårdsbaserna borta.
Avgiftningsklinikerna borta.
De flesta benadlingshemmen borta.
Fria sprutor.
Snacka om nedrustning.. :-(
Det finns i Sverige inge smitskyddsrelaterade skäl att behålla det program som funnits i Lund sedan 1987 och utvärderats tre gånger av socialstyrelsen. Men jag är för det ändå.
Sprutbytesprogrammet skapar en kontaktyta mellan grava missbrukare och det samhälle som faktiskt skulle kunna hjälpa dem. Kvinnor får preventivmedelsrådgivning, sår blir omlagda och ett och annat samtal mellan missbrukaren och sjukvårdspersonen som leder till att missbrukaren kanske söker frivillig hjälp.
I övrigt består kontakten mellan missbrukare och myndighetspersoner av polisförhör, fängelsestraff och tvångsvård. Sprutbytesprogrammet kan skapa något bättre än den enfaldiga jakt på knarkare som rått hittills.
Men vad har då behandlingshemmen lyckats med? Det vet vi förhållandevis lite om.
LVM är ett misslyckande. Tvångsomhändertagna heroinister dör i hög grad efteråt.
Och tull och polis kommer heller aldrig lyckats att helt få bort narkotikan. Och på vilket sätt är fler poliser lösningen?
Jag hävdar att samhället i stort måste bli mjukare, mindre liberalkapitalistiskt, och att förebyggande arbete måste börja med att man skapar ett tryggare samhälle från början, där man inte stämplar barn med mera som problembarn, att bostäder och sysselsättning skall finnas för alla, men att man inte ska behöva känna sig oduglig om man misslyckas med något i livet. Liberalerna som ofta predikar individualitet vill ha hårdare tag och verkar inte förstå att människor verkligen är individer, som har olikheter, och hanterar saker och ting olika.
Uffe! Du frågar om på vilket sätt fler poliser är lösningen. Idag bedrivs inte några större spaningsinsatser mot langare, i vart fall inte på samma sätt som förr. Dessutom har Tullen dragit in praktiskt taget all gränskontroll. Det betyder i praktiken att det är riskfritt att till Polen och köpa några kilo amfetamin.
I praktiken är narkotikan släppt fri, något som aldrig skulle ske enligt politikerna innan vi gick med i EU. Har man som jag varit på begravning av f.d. klienter ett antal gånger så blir man garanterat skeptisk mot ett samhälle som överlåter åt den enskilda om hon/han ska knarka eller inte.