Karl Gerhard:

”Det är den ökända hästen från Troja,
en av demokraterna sadlad och skodd.
En samlingskrake för slott och koja,
med stora skygglappar, rädd att bli beglodd.
Vårt gamla lejon blev fort pensionerat
när ”Hesa Fredrik” för första gång tjöt.”

Karl Gerhards gamla visa handlar om tiden för WW2 men hästen har inte pensionerat trots att den nu måste vara över tre tusen år gammal. Men visan är fortfarande aktuell om vi byter ut vissa begrepp mot de nu aktuella, sådana som vi alla känner igen efter att ha lyssnat och läst om ett drygt års valrörelse.

För hur var det egentligen? Social-
demokraternas ledare och tillika statsminister, Göran Persson, var en maktfullkomlig ledare som bara valde ut jasägare till sin närmaste omgivning. Han kom, tillsammans med Per Nuder och Thomas Bodström och några till, att flytta socialdemokratin ett eller två steg åt höger, långt från den ursprungliga ideologi som varit förhärskande inom det Socialdemokratiska Arbetarpartiet.

Det retade många inom (s) ordentligt och gjorde partiet mer eller mindre politiskt förlamat. Dessutom undrade givetvis de social-
demokratiska väljarna vad som hade hänt när de plötsligt insåg att statsministern och partiledaren var en pösmunk som svällde på bredden av sin egen förträfflighet. Att vara sosse var inte längre något att vara stolt över. Den skada Göran Persson tillfogat arbetarrörelsen och socialdemokratin kan i värsta fall vara helt irreparabel.

Men landets högerkrafter såg vad som hände. Fram trädde en liten ponny, en ponny med sorgsna ögon som vågade visa sig svag. Ponnyn Fredriks tal var lent som sammet, man skulle värna om kollektivavtal och samarbete med LO. När man berättade att man skulle skära ordentligt i de sociala trygghetssystemen och göra pigor av de arbetslösa så valde man att säga ”- Vi måste ge folk möjlighet att själva bestämma över sin situation, hemma vid köksbordet”.

Hästen växte så det knakade. Småflickor ryktade den och stora starka karlar klappade den och gav den både äpplen och sockerbitar. En dag i september lyckades beundrarna baxa in kräket i Rosenbad. Där öppnades hästens mage och ut kom – inte soldater, men väl en massa kryp som kallades nyliberaler, marknadsliberaler, neokonservativa, gammelkonservativa och kristna fundamentalister. Dessa kryp får nu fyra år på sig att befästa sin makt och radera flera generationers arbete för att få ett jämlikt och solidariskt samhälle, de kallar det för en nödvändig samhällsförändring.

De har gjort några försök tidigare, men först nu har de egen majoritet i det stora huset söder om Rosenbad. Och vad gör då socialdemokratin? Jo de samlar ihop ett gäng i sitt kontor i riksdagen under ledning av Per Nuder and the Nudettes som ska ägna sig åt eftervalsanalys och dra upp riktlinjerna för partiets framtid, för Persson är inte den som släpper greppet trots att väljarna sagt sitt.

Det hurrar hästens maginnehåll för eftersom det visar att det Socialdemokratiska Arbetarepartiet inte har förstått – ett endaste dugg.

Andra bloggar om: Trojansk häst, Fredrik Reinfeldt, Lars Leijonborg, Maud Olofsson, Göran Hägglund, Göran Persson, Per Nuder, Alliansen, Moderaterna, Socialdemokraterna, Arbetarrörelsen, Thomas Bodström, Politik, Regeringen, Rosenbad

[tags]Trojansk häst, Fredrik Reinfeldt, Lars Leijonborg, Maud Olofsson, Göran Hägglund, Göran Persson, Per Nuder, Alliansen, Moderaterna, Socialdemokraterna, Arbetarrörelsen, Thomas Bodström, Politik, Regeringen, Rosenbad[/tags]