|
Nu skriver medierna en hel del om äventyraren, bergsbestigaren och skidåkarens Tomas Olssons monumentala dumhet. Monumental därför att han hade föresatt sig att åka skidor från Mount Everests topp. I braskande rubriker skriver nu Aftonbladet att Utrikesdepartementet vägrar att betala för den räddningsaktion som krävs för att eftersöka honom. Dessvärre är det i det här fallet ytterst lite som talar för att han är vid liv. Hans vänner och anhöriga måste nog inse att man faktiskt inte överlever ett fall på två kilometer som hans kamrater tror att det handlar om. Men frågan är också om skattebetalarna ska behöva ta ansvar för sådant beteende. Det självklara vore väl annars att hans sponsorer (ovan) får stå för de kostnader som blir för eftersökandet av kvarlevorna. Det var dessa som indirekt uppmuntrat honom att ta dessa risker, allt i akt och mening att få synas i glansen som blivit resultatet ifall han hade överlevt tilltaget. Kanske borde vi begära att de som räknar med att dra nytta av vinsten också ska stå för eventuella förluster? Förlusten av liv går aldrig att ersätta, men kostnader för att eftersöka omkomna äventyrare ska givetvis betalas och det är väl rättvist att de som skulle kammat hem vinsten ska stå även för de kostnader som blir om det går åt pipsvängen. |
Att skattebetalarna ska stå för kostnaden är inget annat än ren cynism från dessa företags sida. Se vilka företag det är som vill lasta kostnaden på skattebetalarna, de finns högst upp ovanför denna text. Andra bloggar om: politik, Tomas Olsson, mount everest, sponsorer, marknadsekonomi, företagare, omoral, äventyrare [tags]politik, Tomas Olsson, mount everest, sponsorer, marknadsekonomi, företagare, omoral, äventyrare[/tags] |
7 svar till “Ska skattebetalarna betala för Tomas Olssons idioti?”
Corporate Social Responsibility (CSR) är något som företag har hittat på för att utöka sina vinster. Dessa bedömmer troligtvis att allmänintresset inte är tillräckligt stort för att det skall legitimera en ökad ”sponsring” av denna dumdristiga skidåkare.
Visst var det dumdristigt, men Jinge bör lära sig läsa innantill.
1) Han ramlade inte när han åkte skidor. Han ramlade när han klättrade till stället där han skulle åka skidor.
2) Ingen har försökt få räddningsverket att betala det här. Räddningsverket konstaterar bara att de slipper betala eftersom Tomas privata försäkring förmodligen täcker räddningsinsatsen.
Om staten går in och hjälper här så är det isåfall max att de lägger ut pengarna-sedan får ju hans familj betala notan eller så får de hoppa över att staten letar efter honom. Verkligen inget som skattepengar ska gå åt till han var ju medveten om riskerna…
Mitt svar är Ja! Offentliga skattemedel omfattar även dumdristighet – drabbade efter korkade omkörningar vid heldragen linje såväl som sponsrade äventyrare. Skatt är en solidarisk handling. Jag utvecklar detta vidare på min blogg.
Jodå Tomas. Inom rimliga gränser. Men skidor nedför Mount Everest är inte rimliga gränser.. :-)
Tsunami-katastrofen har stigit UD’s påtvingade välvilja åt huvudet. Nästa gång jag är utomlands och blir förkyld räknar jag med en gratis flygresa hem, så jag slipper köpa tur&retur biljett innan vill säga.
Om Jinge gjorde lite efterforskningar innan han yttrade sig så hade Jinge vetat att sponsorerna faktiskt betalat kostnaderna kring eftersökandet av kvarlevorna. Kinesiska myndigheterna tillät efter många om och men räddningshellikoptern tillträde (betald av sponsorena och inte dig som sk skattebetalare)och Tomas kropp kunde flygas hem.