När jag var på biblioteket i måndags så hamnade Jon Krakauers bok ”In i vildmarken” bland böckerna jag bar hem.

Boken handlar om en ung mans död – Christopher McCandless. Han hade drabbats av en vildmarksvurm som bäst illustreras av Berglins teckning här nedan. Egentligen var det en extrem frigörelse-process kombinerat med en ytterst romantisk syn på vildmarksliv och den egna förmågan att överleva ute på de öde vidderna.

Jon Krakauer arbetade som journalist åt en tidning som heter Outside och skrev en artikel om Christopher när han hittats död i en otillgänglig del av Alaska. Den artikeln väckte en hel del uppmärksamhet hos läsarna och han inspirerades av sin egen nyfikenhet att gå baklänges i historien för att försöka förstå varför bokens huvudperson hamnat där.

Den döde, Christopher, kallade sig själv ”Alex Supertramp” och berättelsen blir en

ytterst fascinerande historia om livsfilosofi och psykologi. Under berättelsen får vi oss till livs en massa udda människors vildmarksäventyr, äventyr som samtliga har den gemensamma nämnaren att de är ytterst farliga. Krakauers egen berättelse av hur han själv försökt bestiga ett berg tillhör de som garanterat ger läsaren svindel hemma i läsfåtöljen.

Själv hade jag hört talas om boken så valet att plocka den från bibliotekshyllan var mycket lätt. Nu när jag lagt den ifrån mig så önskar jag att så många som möjligt får samma upplevelse. Inte för att boken beskriver sanningen bakom somligas längtan efter att leva på kråkor, poesi och lingonsylt utan mer för att berättelsen som sådan får högsta betyg.

Man får inte ”förklaringen” utan – en förklaring. Handlar det ursprungligen om udda människor eller människor som görs udda av sin omgivning? Personligen väntar jag med lingonsylt och kråka till sommaren, men vänta inte med att läsa boken. Läs den nu!