Under rubriken ”Är det här något vi inte får tala om” bemöter idag Johannes Wahlström den kritik han utsattes för efter artikeln i Ordfront Magasin.
Här är den i sin helhet, givetvis med tillstånd från Johannes.
Är det här något vi inte får tala om?
Det är alltid ett misslyckande när personer man intervjuat känner sig feltolkade. Den gångna veckans ”debatt” har däremot handlat om att jag ska ha felciterat och förvanskat uttalanden. Jag har arbetat med den omdebatterade artikeln i över ett år och har varit mycket noggrann med att allt ska vara korrekt. För säkerhets skull har jag ändå återgått till mina anteckningar och återigen tagit kontakt med Peter Löfgren och Lotta Schullerqvist, och det enda jag kan konstatera är att jag inte har förfalskat några citat. Däremot kan jag ha missförstått vissa detaljer.
Två månader efter att min artikel om hur ”israels regim styr svenska medier” publicerades i Ordfront Magasin, har Lotta Schullerqvist och Peter Löfgren nu tagit starkt avstånd från hur de framställts. Jag har uppenbarligen missbedömt hur känsligt det är för journalister att offentligt tala om sina arbetsförhållanden i Israel. Jag ångrar därför att jag inte var noggrannare i min dokumentation.
Den första december ringer Lotta Schullerqvist upp mig efter att ha läst artikeln. Hon är mycket upprörd över det sammanhang jag har placerat hennes uttalanden i. Andemeningen i samtalet var att hon nu skulle ha svårt att se sina arbetskollegor i ögonen. En och en halv månad senare, efter att ”ha blivit uppmanad av [sin] redaktion att svara” publicerar Lotta Schullerqvist en dementi där hon denna gång förklarar att jag förvanskat hennes citat. Vad är det då jag har förvanskat?
”Antisemitism är en kniv som Israel håller mot Europas strupe”, säger Schullerqvist i min artikel. Hon citerar en historieprofessor och instämmer.
På en blogg på Internet går hon till angrepp mot mig och hävdar att detta citat är falskt återgivet. I min bandade telefonkonversation med Schullerqvist förklarar hon däremot att hon inte kommer ihåg vad hon har sagt! Efter ett tag drar hon sig till minnes att det var en biskop som hon gett sitt medgivande till. Detta ska givetvis rättas till. Men att hon bygger sitt angrepp på en sådan ovidkommande detalj är inte seriöst.
Större delen av Peter Löfgrens invändningar mot min artikel är en obehaglig uppvisning av härskartekniker och personangrepp. Min största last är enligt honom att jag tycker om kaffe latte, vilket tyvärr inte ens stämmer. I min bandade telefonkonversation med Peter Löfgren förklarar han däremot sitt avståndstagande från artikeln på ett helt annat sätt: ”i egenskap av korrespondent i mellanöstern kan jag inte säga att jag inte accepterar ockupationen”. Han förklarar vidare att man blir ”rökt som reporter i områdena” om man offentligt för fram den ståndpunkten! En ståndpunkt som delas inte enbart av en överväldigande majoritet av Sveriges invånare utan även av FN!
Den gångna veckan har jag utsatts för ett drev mot min person. Jag har beskrivits som Ordfronts inte alldeles unge, ljugande, lattedrickande favoritjude. Vad är det då jag har skrivit som skapat denna reaktion? Jo, jag har redogjort för den israeliska statens mediestrategi. Jag har beskrivit hur denna strategi sträcker sig från militärens interventioner och regeringens censur, till en liten grupp (22 personer enligt TT:s beräkningar) israelvänners agerande i Sverige. En grupp som likställer israelkritik med antisemitism, och kallar israelkritiska judar för ”självhatande”. Som mordhotar komiker, museichefer och journalister. Varför är detta något vi inte får tala om?
Vill Dagens Nyheter ta upp denna debatt och berätta hur ni i över ett halvår inte vågade intervjua kärnvapenavslöjaren Vanunu av rädsla för Israels repressalier? Eller kommer ni att fortsätta med att unisont idiotförklara och misstänkliggöra mig?
DN publicerade medvetet falska uppgifter i gårdagens artikel av Geller Tamas. Jag informerade DN:s redaktörer om de grova sakfel som förekom i Tamas artikel redan dagen innan den publicerades. Ändå valde de att gå ut med den. Artikelns art är grovt kränkande mot min person och förtjänar inte att bemötas. Publiceringen är ett brott mot god publicistisk sed och för detta kommer jag att anmäla Dagens Nyheter till PO.
Johannes Wahlström
20 svar till “Johannes Wahlström svarar på DN debatt”
Eftersom jag inte skrivit inlägget själv ska jag passa på att försöka bli först med att kommentera det.
JW: Den gångna veckan har jag utsatts för ett drev mot min person. Jag har beskrivits som Ordfronts inte alldeles unge, ljugande, lattedrickande favoritjude.
Jag saknade termen ”självhatande” i den drapan.. :-)
Bortsett från det så är jag övertygad om att det finns en viss substans i kritiken mot ordfrontsartikeln. Jag tror inte att jag träffat på någon journalist som lyckats förmedla 1000 promille korrekt och objektivt tolkade fakta. Det vore en märklig sorts övermänniska i så fall. Alla färgas vi av våra egna erfarenheter, fördomar, åsikter och givetvis gör journalister det oxo.
Men det VIKTIGA med artikeln är inte huruvida en eller annan är citerade på ett sätt som de törs stå för när det börjar fläkta. Det väsentliga är att peka på den lobbyverksamhet som de facto pågår mot medierna. Den är långt ifrån obetydlig, det märks inte minst på de intervjuade journalisternas reaktion efteråt.
Bland de högerextrema Likudbloggarna som vi ser i Bloggosfären är det alldeles tydligt att det pågår en organiserad lobbying. På Boring-Mossad uppmanas folk att agera helt oblygt. Det finns t.o.m. en särskild blogg för att kritisera TT.
Samtidigt är det självklart att man ska kritisera medierna och deras medarbetare när de gör misstag. Men Johannes artikel förklarades av en del bloggare vara allt igenom lögnaktig och det är den inte. Den är allt igenom sanning ÄVEN om Johannes kanske feltolkat någon kommentar eller fras.
Och den är viktig därför att det här är något vi SKA tala om. Jag vill verkligen inte att antisemitismen ska hållas som en kniv mot min strupe..
Bra Johannes Wahlström! Den kampanj som drivits mot Johannes och hans artikel är väl det ultimata beviset för att han tes om Israel-lobbyn stämmer?
Om Ordfront vill bli tagna på allvar måste man sluta be om ursäkt till allt och alla efter varje DN-kampanj. Är DN nån slags överdomare för vad som får publiceras i Sverige? Herregud.
Jag tycker likadant. Det är bara att se på vilka som brukar vara israels advokater. Samma gamla vanliga gäng bombhögerdårar med Ahlmark i spetsen. Har inte han konverterat till judedom?
Ett välkommet svar från Wahlström och välformulerat.
Ett viktigt nyckelord Wahlström dock inte nämner är den INTOLLERANS med vilken sionistlobbyn och deras anhang bemöter oliktänkande och den massmedia-apparat de har till sitt förfogande.
Bonniermedias bombhöger utmärker sig speciellt som apologeter för alla slags övergrepp den judiska staten och USA begår i regionen eller annorstädes och för att de tillåts starta mediedrev och tysta oliktänkande kritiker. Man börjar riktigt skönja konturerna av en spegelvänd Der Sturmer bakom eländet….
Vi borde också igen diskutera ordet ”anti-semitism”, är ordet relevant? och i så fall med tanke på missbruket av detsamma,vad är INTE ”anti-semitism” ? Vad kallas 90% av alla andra ”semiter”?
Och naturligtvis är det bara en ”tillfällighet” att det är just Dagens Nyheter och Expressen som leder drevet mot Ordfront och Johannes Wahlström…
Både Lotta Schullerqvist och Peter Löfgren är duktiga och erfarna journalister som gör ett bra jobb nere i Israel och Mellanöstern.
Att deras situation skulle försämras om dom framför obekväma uppgifter rörande Israel, behöver man nog inte tveka över när man ser händelseförloppet.
Om det råder en sådan oerhörd journalistisk frihet i Israel, som det hävdas, så borde det i konsekvensens namn, inte spela någon roll vad Lotta S & Peter L anser privat om sitt arbete och sin arbetssituation.
En annan sak är att Ordfron har gjort det igen! Knappt blev debaclet om Ljugoslavien en skamfläck på Ordfronts trovärdighet, så gör man det igen…
Det här med demokrati och yttrandefrihet, var det någon som trodde att det betyder just det – demokrati och yttrandefrihet?! Att människor har frihet att yttra sig, att ha fel till och med…Finns det någon enfaldig stackare som fortfarande tror att pressfrihet innebär att folk får ge uttryck för olika åsikter? Om man anser att någon har fel så skriver man ett svar och föklarar varför!?
Kunde till exempel Ordfront ha gjort så både med Ljugoslavien och Johannes Wahlström? I i sitt magasin låtit Zaremba och andra meningsmotståndare skriva egna artiklar som vederlägger, påpekar misstolkningar och uttrycker andra infallsvinklar…? Kunde inte det ha varit en rimlig variant av press- och yttrandefrihet?
Var det inte Voltaire som formulerade en liberal princip: ”Jag ogillar dina åsikter men är beredd att dö för din rätt att utrycka dem” Kan någon idag se liberaler eller journalister med samma tolerans och fihetspatos?
Hur kan någon fortfarande prenumera på Ordront efter detta?
Att ordfront låter sig tystas säger allt om tidningen ifråga, eller föreningen. Mari har rätt, man kan inte ställa upp på en tidning som agerar som om det vore folkpartiet som stod för ideologin.
Alldeles riktigt, oavsett man accepterar segrarmakternas historieskrivning eller ej så skall man i demokratisk ordnig ha rätt att uttrycka sin åsikt.
Framför allt kännetecknas demokratin av tollerans, att kunna få diskutera och ifrågasätta, men i båda frågor Rörling tar upp ovan accepteras bara EN åsikt, avvikare i skuggan av papegojmedierna massakreras och tillintetgörs, vilket leder till frågan om vad som är så heligt och viktigt att det överhuvudtaget inte ens får diskuteras?
Jag tror vi alla anar svaret…
Själv gick jag tillsammans med många andra ur Orfront redan i första rundan, arbetet som Persson påbörjat att strypa alternativpressen fick väl här sitt slut. Den nya regimen på tidningen som tillsattes av en hel skader nya medlemmar med åsikter som Husse, gick nu på kollisionskurs mot nästan alla namnkunniga debattörer som figurerat i tidningen, Chomsky, Herman, Said osv.
Ordfront har rättat in sig i ledet…
Vad är nästa steg? Ska DN korrekturläsa och godkänna Ordfront innan publicering? Detta är tragiskt för jag gillar ju igentligen Ordfront. Jag hoppas dom står på sig bättre i fortsättning.
På tal om tokigheter.. Idag kollade jag på agent-Magnus blogg, Boring-Mossad. Han kommenterade Johannses artikel där och skrev bland annat:
”Wahlström återger det vanliga, imbecilla tramset om att den som riktar kritik mot Israel snabbt blir avfärdad som antisemit.”
:-) :-) Det håller ta-mig-fasen en klockren BlogRankersnivå.. :-)
Magnus på Sleeping Mossad visar på gryende insikt; ”Wahlström återger det vanliga, imbecilla tramset om att den som riktar kritik mot Israel snabbt blir avfärdad som antisemit.”
Det är sålunda hoppfullt att Magnus, i varje fall, har insett att det inte är så begåvat att skrika antisemit i tid och otid.
Tyvärr är Magnus tämligen ensam i den slutsatsen, den politiska gräddan i Israel i åratal stämplat och stämplar folk med oönskade åsikter som antisemiter. För att inte tala om fotfolket i Sverige under ledning av den rabiate Per Ahlmark.
Konstvandalen och tillika före detta Israel-ambassadören i Sverige, Zvi Mazel, ansåg till exempel att konstverket ”Snövit och sanningens vansinne” var antisemitiskt, eftersom det enligt honom, hyllade självmordsbombare.
Hur man nu kan se det som en hyllning att få sitt porträtt sjösatt i damm av fiktivt blod förklarar inte Mazel. Men det kanske är någon form av traditionell hyllning i Likud kretsar i Israel, vad vet jag.
Så när Sharon så småningom somnar in, så tycker jag att vi ska hylla honom hans enorma insatser för fred i Mellanöstern.
Ett synnerligen lämpligt förslag är att ta den insiktsfulle och omdömesgille ambassadör Mazel på orden och skapa en installation på Historiska Museet med Sharons porträtt seglande på ett hav av rött blod.
För vi har den gode ambassadörens ord på att detta inte kan vara frågan om antisemitism….
Som livslång palestinavän tycker jag att det är skrämmande att se hur snabba alla här är att ta Johannes Wahlströms parti, två av de som intervjuats i hans artikel påstår sig vara kränkta förvanskade och felciterade, det kan naturligtvis bero på att de precis som Wahlström förklarar fått känna på repressalier uppifrån. Men är det inte lika rimligt att de faktiskt ÄR felciterade? Är det inte precis lika möjligt att Wahlström precis som påstås förfalskat uppgifterna? Hur kan man veta så säkert när det rimligen borde vara omöjligt att avgöra detta. Vad vet vi om Wahlströms syften? En del av påhoppen på Wolodarski och Zaremba i artikeln ÄR verkligen både orimliga och konstiga då man inte just sett dessa två högermän på år i Israeldebatten.
När påhoppen mot ”bonniermedia” sedan börjar hagla, så börjar man faktiskt bli riktigt orolig över att stora delar av vänstern numer består av konspirationsteoretiker och rättshaverister.
Förstod det, inget alls att be om ursäkt för. Det här visar bara att v-a-r-e-n-d-a ord, stavelse, uttal måste vara synnerligen välregisserat när staten Israel är på tapeten. Murvlarna, stackars murvlar. Så vettskrämda av något som alltså inte existerar; Judelobbyn, ack ..Judelobbyn.!
Ändå, Gellert Tamas tycker på DN:kultur att vi skall ha en ”mångfasetterad, kritisk och faktabaserad bevakning av parterna i mellanösterkonflikten”. Bra! Säger jag. Det måste rimligtvis betyda att även folk som bär Davidstjärnan får kallas mördare då de mördar. Det utan att stå till svars för vad tyskarna gjorde européiska judar för 65år sedan.
Henric Grubbström
Jag tycker Wahlströms fråga ”Är det här något vi inte får tala om?” är högst motiverad. Varken Wahlström eller Jinge eller någon av oss kommenterare på bloggen har nämnt något om Wolodarskis, Zarembas, Bachners eller Bonniers etnicitet. Trots det blir vi kallade konspirationsteoretiker och rättshaverister. Det säger en hel del om hur tabubelagt detta ämne är.
Jag tycker frågor som berör mellanösternkonfliken och dess rapportering bör föras upp på tapeten. Enligt medietidningen Resumés ranking i fjol av de 15 mest inflytelserika personerna i Sveriges mediebranch återfanns Carl-Johan Bonnier, Leif Pagrotsky, Peter Hjörne (Kaplan), Jonas Bonnier, Jeanette Bonnier, Daniel Sachs och Bengt Braun. Trots att Sverige har en judisk befolkning på ca. 0,25% utgör alltså denna minoritet 7 av 15 personer, nästan 50%, i medieeliten enligt Resumés ranking.
Vad är anledningen till denna fantastiska överrepresentation, och hur påverkar det t.ex. medias bevakning av mellanösternkonflikten. Mediemagasinet i SVT tog för ett par år sedan upp det faktum att 3 av 6 av de stora tidningarnas mellanösternkorrespondeter var av judisk härkomst och dessutom bosatta i Israel (detta reportage ledde föga förvånande till en storm av antisemitanklagelser). Är detta ett resultat av vilka som äger media?
Det finns många relevanta frågor man kan ställa sig om rapporteringen från mellanöstern och jag tycker det är dags för palestinavänner att våga ta itu med dessa frågor. Om inte, så lämnas de till riktiga konspirationsteoretiker och mörkermän som drar nytta av att ingen annan vågar prata om dem.
Kommentar till Hej:
Jag tycker inte att det är tvunget att i alla lägen påtala etnicitet. Exempelvis Pagrotsky är förvisso inflytelserik men mig veterligen har han aldrig kommenterat Israel/Palestina konflikten.
Därmed är det O-relevant om han är av judisk börd eller inte, eller hur?
Israelkramarna å sin sida behöver sluta tala om ”araber” som en homogen grupp. Det ger bara ett dumt och okunnigt intryck. Om det är viktigt med nyanser gällande judar, så är det även så med araber.
Naturligtvis ska det vara tillåtet att diskutera Mellanösternrapporteringen eftersom många judar i Sverige tycker att den är dålig eller vinklad.
För i en öppen diskussion blir det lätt att se att svensk media är oftast korrekt och saklig, och oftast i praktiken israelvänlig. Detta på grund av att man inte klarar av att berätta den fulla vidden av hur det är att leva under Israelisk ockupation.
När det gäller USA:s göranden i Mellanöstern, så kan det vara av intresse att notera vilken etnicitet vissa nyckelfigurer hade. Exempelvis utrikesministrarna Henry Kissinger & Madelaine Albright, Camp David förhandlaren Dennis Ross, samtida USA ambassadören i Israel Martin Indyk osv…
Till Hej: Jag vet inte om jag ska ta ditt svar på allvar eller anta att det är placerat här av någon skum högerfigur för att svärta ner jinge som antisemit!? Men förutsatt att det verkligen är på riktigt så har man när man nått till den punkt när man beskyller maktkoncentrationen i media på judarna i mitt tycke tagit sig över den anständighets gräns som finns innan det blir antingen antisemitism eller renodlad politisk idioti. Dina tankegångar är verkligen på nivån; ”Jag har inget emot judar, det är bara deras världsherravälde jag har problem med”. Det intressanta är inte om Sverige har många judar i media utan att det antagligen är så att vi har många proisraeliska krafter i media. Det borde inte vara obekant för någon att massor av framträdande judar tvärtom är pro-palestinska eller helt enkelt har ett ickeförhållande till staten Israel…
Det upprör mig som palestinaaktivist extremt mycket eftersom jag får ta exakt den här debatten dagligen med sverigedemokrater och nazister!
I Sverige har en del individer med judisk bagrund som sagt en stark ställning i media och det beror sannolikt bara på att vi för det första har klena lagar mot maktkoncentration och monopolism så att en del finansfamiljer kunnat behålla sitt historiska inflytande och att det dessutom finns en mycket levande intellektuell medelklasstradition och entreprenörsanda i familjer med judisk härkomst.
Att se att judar varit dugliga historiskt som ett bevis för sionismens inflytande är inte bara ologiskt utan så nära klassisk antisemitism man kan komma.
kommentarsregler…
Snälla folk… Sluta kalla Israels ockupation av Palestina för ”Mellanösternkonflikten”!!!
”Våldet ökar i Mellanöstern står det i tidningarna och säger de i radio och i tv.
Varför står det så och varför säger journalisterna så, då de nästan alltid menar Israel och de av Israel ockuperade områdena? Våldet ökar i Israel. I Mellanöstern är det ganska lugnt. Varför benämner man inte platser och företeelser med deras rätta namn? Ja, vanligtvis därför att man vill dölja eller undvika de verkliga problemen.” Herman Lindqvist i Aftonbladet, http://aftonbladet.se/nyheter/0011/26/herman.html
Jag vet att Israels ockupation av Palestina ofta felaktigt benämns ”Mellanösternkonflikten” i media men jag gillar inte begreppet av olika anledningar:
1. Mellanöstern är redan idag förknippad med flera negativa ord i media; därför vill jag inte medverka till förstärkandet av denna negativa bild genom att associera ”Mellanöstern” med ”konflikt”.
2. Mellanöstern är ett relativt stort område med många länder. Att generalisera ”Israel/Palestina” till ”Mellanöstern” påminner mig lite om hur vi ibland pratar om Afrika som ett land med ett homogent folkslag kallat afrikaner. Det är kanske lite att ta i, men jag hoppas du förstår min poäng. Denna generalisering kan leda till generella åsikter om ”folk i Mellanöstern” som om alla vore likadana med samma tankar, religion, kultur och åsikter. Ett argument för användandet av begreppet ”Mellanösternkonflikten” skulle vara att det finns andra länder i Mellanöstern (förutom Israel och Palestina) som är mer eller mindre inblandade i konflikten. Men det finns ju även länder utanför Mellanöstern som är mycket inblandade i konflikten; t.ex. USA, Ryssland och EU-länderna.
3. Argumentet att många felaktigt använder termen ”Mellanösternkonflikt” är inte skäl nog att fortsätta använda den felaktiga termen.
4. Platser och företeelser ska benämnas med deras rätta namn.
Intressant inlägg. Hade du inte slirat till mot kommentarsreglerna hade jag fört in det. Men jag har inte lust att EDITERA kommentarer.. // Jinge