Svt Nyheter rapporterar att ”Kreml-vänligt parti vann valet i Lettland”. Kreml-vänligt parti vann valet i Lettland Valdeltagandet var högt, omkring 80 %.
Av de c:a 2 miljoner invånarna var drygt 60 % letter 2011, medan 27 % var ryssar. Andelen ryssar i befolkningen är större än den andel som röstade på Harmino.
Kreml-vänliga Harmoni blir största parti igen – samtidigt som regeringspartierna gör stora förluster och tappar sin majoritet. Harmoni fick omkring 20 % av rösterna medan populistiska KPV LV kommer in i riksdagen med omkring 14 % av rösterna. Partiledaren Artuss Kaimins i KPV LV öppnade för ett samarbete med Harmoni, trots att det är kontroversiellt.

Harmoni, förut allierat med den ryske presidenten Vladimir Putins parti Enade Ryssland (enligt SvT) fördömer inte annekteringen av Krimhalvön och är emot ekonomisk sanktioner mot Ryssland. Man framträder dock nu som ett slags socialdemokratiskt parti som vill att Lettland ska vara med i EU och Nato. Reuters

Harmoni har gått starkt i de senaste tre parlamentsvalen, men har haft problem att hitta samarbetspartner på grund av kopplingarna till Moskva. I stället har Lettland styrts av en bred koalition av mitten-högerpartier och Harmoni har fått nöja sig med en oppositionsroll. Harmonis ledare, Nils Usakovs, är tidigare journalist men i dag borgmästare i huvudstaden Riga.

Den sittande koalitionsregeringens tre partier gör samtliga stora tapp. Deras samlade stöd tycks bli ungefär lika stort som Harmoni och KPV LV tillsammans.

Politiska kommentatorer i Lettland konstaterar, för det lettiska public service-bolaget LSM, att det kan bli komplicerat att bilda en regering. Den nuvarande mitten-högerregeringen väntas försöka få till en storkoalition för att utestänga Harmoni. Men processen väntas bli lång och en ny regering kan eventuellt inte vara på plats förrän nästa år.

Lettland utgör den yttre östra gränsen för både EU och Nato, vilket gör att landets politiska situation och potentiella förflyttning mot Kreml är intressant för hela Europa. NATO har nu omkring 1000 militärer i de baltiska staterna och en ändring av Litauens politik kan oroa EU och Nato.

Lettlands ekonomiska kris.
Lettland ”drabbades” mycket hårt av den ekomnomiska krisen 2008-, inte minst till följd av svenska bankernas engagemang.

Ett utdrag från en artikel om detta följer. Lärdomar från bankkriserna i Lettland och på Island för oss i Sverige och andra Den återger en artikel som har skrivits av den mycket meriterade Hilmar Þór Hilmarsson som är professor vid universitetet i Akureyri, Island. Han var forskare vid University of Cambridge under hösten semester 2017. Han fungerade som specialist och samordnare med Världsbanken i Washington DC 1990-1995, på Världsbankens kontor i Riga 1999-2003 och på Världsbankens kontor i Hanoi från 2003 till 2006.
Island självständigt, Lettland fångad

Vassalstat?
Valdis Dombrovskis (dåvarande premiärministern i Lettland) och medförfattare i en bok från 2011 med titeln ”Hur Lettland kom genom den finansiella krisen” (How Latvia Came Through the Financial Crisis’). Som boken dokumenterar var räddningspaketet för Lettland inte sammansatt i Lettlands huvudstad Riga eller i ett neutralt tredje land. I själva verket var det den ”svenske finansministern Anders Borg som kallade Lettlands närmaste vänner till ett akut möte på Arlanda flygplats utanför Stockholm.”
I boken beskriver Dombrovskis detta möte som ”en slags auktion.” Detta var ett räddningspaket för utländska banker mer än för den lettiska allmänheten. Statsskulden i procent av BNP var mycket liten i Baltikum när krisen träffade men under bankräddningen ökade den i alla de baltiska staterna, enligt IMF, i Lettland från 7 procent 2007 till 40 procent 2010.
Sverige drabbades av en allvarlig finansiell kris på 1990-talet. Bland de viktigaste lärdomarna från en krisen var att behålla sin egen valuta med flytande växelkurs och inflationsmål. Men i Baltikum måste valutakursen vara fixerad, vilket var ett bra portföljskydd för bankerna. Vid ett möte med Lettlands finansminister i Riga 2012 uppmanade Borg starkt Lettland att inte fördröja sitt mål att ansluta sig till euroområdet 2014.

Men med kritik från Stefan Ingves till Island kvarstår frågor: Har Sveriges regering förstått den fara som bankernas snabba expansion medför i Baltikum och förstod man den helt hur man hanterar gränsöverskridande sammankopplingar i Norden/Baltikum under krisen 2008, och därefter? Dombrovskis, nu EU-kommissionär med ansvar för euro och social dialog, ger ett kort svar för Baltikum. ”Riksbanken och Finansinspektionen borde också ha uppmärksammat de svenska handelsbankernas alltför stora exponering mot de baltiska ekonomierna, men de gjorde ingenting.” Det här är knappast ett godkänt betyg för svenska Riksbanken.

Förstår den svenska regeringen den fara som den har orsakat i Norden-Baltikum-regionen och förstår den hur man hanterar det genom att minska storleken på sitt banksystem och den fortfarande farliga gränsöverskridande banknätverket i regionen?

Men Bryssel insisterade på ett fullständigt samarbete från de baltiska regeringarna för bankräddningsinsatser som ett villkor för medlemskap i euroområdet. IMF-personal sa i ett forskningspapper hos Brookings: ”Om er finanssektor till stor del består av utländska dotterbolag är det en bra idé att vara god vän med moderbankerna. ”
De baltiska staterna hade cirka 7,8 miljoner invånare då de blev självständiga, men har nu bara 6,1 miljoner, en minskning med c:a 22 %. Utflyttningen motsvarar nästan Lettlands nuvarande befolkning. (Slut på utdraget).

I Lettland har befolkningen minskat mycket, inte minst efter den ekonomiska krisen. BNP föll med 18 % under de första månaderna under 2009, den högsta nedgången inom EU. År 2010 hade Lettland högst arbetslöshet i Europa. Den uppgick till 23 %, medan den var 20 % i Spanien som kom därefter. Därefter har ekonomin förbättrats rejält från låg nivå. Arbetslösheten hade minskat till drygt 9 % år 2014 till följd av förbättrad ekonomi – och en fortgående utvandring.
År 1955 var befolkningen drygt 2 miljoner, något mer än idag, 63 år senare. Lettlands befolkning. år 1990, innan Sovjetunionen upplösten uppgick befolkningen till knappt 2,7 miljoner. År 2005 låg den på knappt 2,3 miljoner och nu alltså på knappt 2 miljoner.
* En befolkningsminskning har skett med 28 % efter upplösningen av Sovjetunionen och med 12 % mellan 2008 och 2018 (motsvarar en befolkningsminskning i Sverige med omkring 1,2 miljoner). Knappast ett tecken på bra utveckling i ett land.