Nu har jag lagt den ifrån mig. En femhundrafyra sidor lång bok om ett spaningsmord på en ung flicka i Växjö.

Leif GW är Leif GW, en tämligen habil deckarförfattare som faktiskt kan sin sak på alla sätt. Själv brukar jag ofta irritera mig på deckarförfattare som är dåligt pålästa om polisens arbetsmetoder, ju större författare ju mer irriterad blir jag.

Nu är ju Leif inte direkt okunnig där han sitter som polisprofessor och det märks verkligen. Men jag kan inte slå ifrån mig tanken att han ibland vissa poliser torde vara illa sedd. För han skönmålar verkligen inte sina rollfigurer.

Bokens huvudperson är den döda Linda som hittas mördad, och det är helt klart att det handlar om ett sexmord. I ett mycket tidigt skede så kallas rikskriminalens folk in och verkställande kommissarie är en riktig suput, dessutom lat och ett riktigt svin rent ut sagt. Han åker med sex medarbetare ner till Växjö och lyckas nästan dricka öl och sprit på varje sida i boken. Detta ensam och tillsammans med en kollega. Däremellan visar han upp en kvinnosyn av det mer extrema slaget. Mer än så tänker jag inte berätta om den bärande handlingen.

Rikskriminalpolisens chef i boken utrustas med ridstövlar, ridpiska och ett utseende och uppträdande som för tankarna till Goebbels.

Dessutom heter han Nylen eller Nylander och kallas ”Nyllet”. Och chefen han talar om kallas för vadå? Jomenvisst, ”Nyllet”…

Att tala om författares frihet att ljuga? Nej jag tror inte på det, snarare har Leif GW Persson en hel gåsflock oplockad med mannen..

Är boken läsvärd då? Visst, jag har sträckläst den idag och är nöjd. 3 ½ av fem möjliga. Gack åstad och handla den, eller gör som jag, låna den..