Anders Romelsjö på jinge.se

Hade Marx och Engels helt fel om Ryssland? Russofober?

Jag har blivit uppmärksammad på Anders Björnssons mycket intressanta artikel ”Mellan Atlanten och Ural” på Alliansfrihet.se, dels genom en redaktör på sajten, och dels genom en kritisk kommentar. Marx kritik mot Ryssland och ett svar.

Jag återger nedan dels ett utdrag ur artikeln och dels kommentaren. (Jag har en överenskommelse med Alliansfrihet.se att bara återge urval av artiklar)

* ”Karl Marx och Friedrich Engels hette två av Europas främsta Rysslandshatare. Med sina pennor bekämpade de den rådande despotin i det ryska riket, självhärskardömet, det efterblivna samhällsskicket och tsarismens expansiva utrikespolitik.

* Men dess tänkare bortsåg från att Ryssland efter uppoffringarna under Napoleonkrigen och nederlaget i Krimkriget i nästan alla avseenden låg efter sina västliga rivaler…

* Marx och Engels var förstås inte ensamma i sin russofobi. Men vad få bestred under 1700-, 1800- och 1900-talet var att det ryska riket tillhörde Europa.

* Frankrikes president Macron var nyligen i Helsingfors och träffade sin finske kollega Niinistö. Dessa båda länder har uppenbarligen både aktuella och historiska skäl för att inkludera Ryssland i den europeiska statsgemenskapen.

* Europa är inte först och främst ett geografiskt begrepp utan ett politiskt, men politiken är aldrig statisk.

* Risken med militäralliansen Natos utvidgningar österut är att det uppstår en ny järnridå i Europa.

Marx och Engels. CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=351408

* Marx och Engels hade nog i grunden ganska fel om den ryska hotfullheten. England och Ryssland kämpade, ofta mot varandra, om herraväldet i olika delar av världen. I 1900-talets två världskrig stod de båda på samma sida, i vart fall större delen av tiden. Och mötet mellan Putin och Trump i Helsingfors var någonting positivt, en ”diskussionsöppning”, som Sauli Niinistö har framhållit.”

Kritisk kommentar sänt till Jinge.se av läsaren Kerstin Stigsson. Har strukit enstaka onödiga ord.

”Anders Björnsson, har på webbsajten Alliansfriheten den 2 september och på Knut Lindelöfs blogg den 6 september anklagat Marx och Engels för ryssofobi.
Han säger att Marx och Engels var ‘Europas främsta Rysslandshatare’.
Men han har totalt fel. De var inte hatare av Ryssland – eller något annat land eller folk. De var hatare av kapitalismens, borgars och monarkins utsugning av länders folk – inklusive Rysslands Tsarvälde. Här är en artikel från Engels om detta:
Engels om Ryssland
Dessutom framför han inga källor till dessa hårda anklagelser i artiklarna. Inte heller till att ‘de gillade Karls XII’.
Frågan är om Björnssons falska information – för att inte tala historierevision – är ett försök att locka till sig extremhögern och de nationalkonservativa genom att påstår att Marx och Engels var ryssofober.

Jag hade gärna velat skriva en kommentar till hans anklagelser på Lindelöfs blogg men jag är portad därifrån.”

Min korta kommentar: I sin kommentar uppger Kerstin Stigsson även att Marx och Engels var motståndare till utsugning av folk i bland annat Ryssland. Detta står inte nödvändigtvis i motsatsställning till beskrivningen av Anders Björnsson även om denne inte för fram kampen mot kapitalismen.
Och därtill den ryska tsarismen I den artikeln som Kerstin Stigsson hänvisar till skriver Engels 6 år efter Marx död ”En av Karl Marx’ förtjänster är att han var den förste som betonade och alltsedan 1848 upprepade att det för det västeuropeiska Arbetarepartiet av detta sistnämnda skäl var nödvändigt att föra ett krig på liv och död med den ryska tsarismen. När jag uppträder i samma anda fortsätter jag även på denna punkt bara min döde väns värv, tar igen vad han inte förunnades göra.”

Anders

, , , ,
, , , , ,

14 svar till “Hade Marx och Engels helt fel om Ryssland? Russofober?”

  1. Mer om russofober… I augusti 1915 utfärdade den engagerade internationalisten Vladimir Lenin sitt ökända uppmaning att ”vända det imperialistiska kriget till ett inbördeskrig”. Lenins program blev framgångsrikt, vilket resulterade i dödsfall på upp till tio miljoner människor. ”Red Terror” -förtryck, sjukdom och hungersnöd.
    Lenin sammanfattade det, jag spottar på Ryssland! Det är bara ett steg vi måste gå igenom på vägen till världsrevolutionen”.
    Inget offer av andra människors liv var för högt ett pris som skulle betalas för att genomföra Lenins version av globalismen.
    https://www.marxists.org/history/etol/newspape/themilitant/socialist-appeal-1939/v03n21/lenin.htm

    Vissa Putinhatare och Leninälskare beskyller Vladimir Putin för att vara en diktator vars intressen är att till varje pris samla rikedom och makt både i Ryssland och globalt. De anser att Putin är en etnisk nationalist, som anpassar sig till radikala högers religiösa och politiska grupper för att marginalisera och attackera kvinnors rättigheter.
    https://www.washingtonpost.com/news/monkey-cage/wp/2014/03/19/vladimir-putin-ethnic-russian-nationalist/?noredirect=on&utm_term=.f84e131f0e6b

  2. Isaac Deutscher 1948:
    ”Broadly speaking, in those years Russia was to Marx still identical with Tsardom, and Tsardom was the hated ’gendarme of European reaction’. His and Engels main preoccupation was to arose Europé against the gendarme, for they believed that a European war against Russia woud hasten the progress of the west towards socialism.”
    https://www.marxists.org/archive/deutscher/1948/marx-russia.htm

  3. Korp. Har du en källa på att Lenin sa att han spottade på Ryssland?
    Har du någon gång hört talas om inbördeskriget mellan de vita och de röda som startade strax efter novemberrevolutionen? De röda vann trots att de globalistiska världsnationerna, t ex USA, Storbritannien, etc, hjälpte de vita. Allt detta kostade givetvis många liv. Så du kan inte enbart beskylla Lenin för detta. Västmakterna och de tsartrogna har många liv på sina samveten. Bolsjevikerna försvarade sig enbart mot de vita och de som intervenerade Ryssland. Kriget resulterade i hungersnöd och sjukdomar.
    Precis som det gjorde i Finland. Där vann de vita mot de röda och skapade ett stort förtryck mot de som var röda med hundratusentals döda som följd. Men ingen beskyller borgerligheten i Finland för detta.

    Och Putins kompis Jeltsin lierade sig på 90-talet med västmakterna (de var med i samma organisation som hade som mål att krossa Sovjetunion), vilket kostade mellan 8 till 14 miljoner ryska liv. Putin var dessutom tidigt en som organiserade matsvinnet i Ryssland.
    https://www.thebureauinvestigates.com/stories/2012-04-19/putin-and-the-100-million-deal-that-disappeared

    • Kerstin, nu får du nog korrigera dina siffror eller ge en källa till att det dog hundratusentals i det finska inbördeskriget. 30-40 tusen är illa nog och det är fortfarande ett finskt trauma

    • De röda vann därför att Britterna erbjöd sig att inte bekämpa dom under förutsättning att Lenin eliminerade Tsaren och alla lagliga arvtagare som effektuerades precis i successionsordningen. Britterna fejkade insats har återgivits av folk som följde med de vita styrkorna(som fö ville ha republik och den tjeckiska delen av de vita förhalade sitt erövrande av Tsarens vistelseort tills rebellerna genomfört morden).
      Lenin skrev fö att med en obetydlig insats hade England Frankrike och Japan kunnat krossa bolshevikerna i ett tidigt skede. Men dom förblev passiva.
      Bra källa:Nikolai Starikov i den nyligen översatta boken The Liquidation of Russia. Who Helped the Reds to Win the Civil War?
      Trots att han på inget sätt försvarar ’revolutionen’, är han noga med att försöka bevara objektiviteten beträffande både bolshevikledarna och de tyska motståndarna.
      Det är en befrielse att möta författare som verkligen söker sanningen.
      Han förklarar det komplexa manövrerande som Lenin tvingades utföra både i relation till Tyskland och de allierades infiltratörer.

  5. De tyska socialdemokraterna har i över 100 års tid fått uppbära kritik för att de stödde kriget 1914. Med all rätt, men samtidigt bör man sätta sig in i deras situation: efter att i 40-50 år fått höra att Tsarryssland var ”folkens fängelse” och ”reaktionens bästa bundsförvant” krävdes det mer vanligt mannamod för att en socialdemokrat i augusti när Tsarryssland förklarar Kejsartyskland krig och invaderar Ostpreussen, säga att vi är emot att tyska trupper gå till försvar.

    • Ja, men hade stark partidisciplin, vilket gjorde att de som var mot att stödja kriget höll sig till partilinjen för att senare förklara att man gjorde fel. T.ex. den efter kriget mördade Karl Liebknecht.
      Europas ledande antimilitarist socialisten Jean Jaurès mördades 31/7, vid krigets utbrott. Månaderna dessförinnan hade socialdemokraterna i Europa enats om generalstrejk och vapenvägran om det skulle bli krig. Den medvetna, skickliga demoniseringen av Ryssland tjänar syftet att påverka opinionen inför ev. krig med Ryssland, såvida man inte får en regering som mer eller mindre stödjer USA.

    • Så alla de socialdemokratiska partierna i länderna som var allierade med Ryssland (England, Frankrike, Italien och USA
      vände vapnen mot sin egen borgarklass medan de övriga stödde sin borgarklass pga en enda skrift av Marx/Engels? Och Rysslands övriga marxister, t.ex mensjevikerna, vände de också vapnen mot sin egen borgarklass? Tror du överskattar en enda skrift av Marx/Engels. Denna skrift var dessutom aldrig utgiven i vare sig Ryssland eller Sovjet. Jag tror du får söka svaret till 2a internationalens svek i nationalismen istället för en nästan bortglömd skrift. Lenin hade säkert läst skriften i Schweiz men få andra hade läst den. Under Stalintiden beskrev läroböckerna t.om hur Ryssland hade räddat de ”primitiva” stammarna fr.a i Centralasien från sin kulturella efterblivenhet. Glömd var tsarismens kolonialism. Frågan om nationalismen och nationen har alltid varit en vattendelare inom vänstern. I dagsläget rör ju t.ex frågan om inställningen till SDs nationalism och om man kan verka i en enhetsfront med ett sådant parti.

      • Sven, när utgavs skriften i Ryssland/Sovjetunionen? Och var den förresten publicerad i väst? Har dom förresten funnit alla skrifter (och publicerat dessa) som Marx skrev? Den ryska nationalistledaren Zhirinovskij (tror jag han heter) anklagade Marx 2017 för ryssofobi, och han refererade från en artikel som heter ’Before the Tribunal of Zhukovsky’. Men hur jag än har googlat och letat i marxistarkivet så har jag inte hittat artikeln (eller brevet).
        Björnsson borde ha publicerat artiklarna (källan) där han konstaterar att Marx var ryssofobisk. Han kan inte enbart anklaga någon för något utan att kunna uppvisa artiklar eller liknande.
        Jag har själv blivit anklagad för att vara ryssofobisk när jag rättvist kritiserat det borgerliga Ryssland och Putin, så var går gränsen mellan berättigad kritik och att vara ryssofobisk? För mig går gränsen när någon FALSKELIGEN och utan att ha någon grund för det anklagar ett land eller person från detta land för något det inte finns bevis för. Som t ex doping. Berättigad kritik är sådant som verkligen förekommer i ett land, som t ex att kritiserar att landets kapitalister och genom staten förtrycker landets arbetare genom att inte ge dom skäliga löner.
        Jag tycker dessutom att det är ryssofobiskt att inte vilja diskutera det ryska kapitalets förtryck mot det ryska folket. För socialister ska stå på folket – och arbetarklassens – sida. Inte på de få kapitalister som regerar i ett land. Marx kom med en skälig kritik mot det ryska tsarväldet (såsom han kritiserade andra länders borgerligheter) men blev anklagad för att vara ryssofobisk.

        • Kerstin de böcker jag själv hade i frågan har försvunnit under 30 års flyttningar. Som tur är finns internet. SKPs Oktoberförlag gav ut Marx/Engels skrift om den ryska utrikespolitiken och i samband med det så diskuterades artiklarnas öde. Det var ju under perioden då Myrdal bara såg en fiende i världen, Sovjetunionen och ville ansluta oss till NATO, så Myrdals text och Oktoberförlagets utgivning hade ju ett bestämt syfte, nämligen att visa på en kontinuitet mellan tsarismen och sovjetledningen. Här är några länkar som kanska kastar en del ljus över texternas öde:

          https://www.marxists.org/svenska/marx/1890/22-d042.htm

          http://runeberg.org/skrifts/12/0141.html