Ingress: Denna artikel är skriven av professor Göran Dahlgren, landets troligen främste sjukvårdspolitiske expert, i samarbete med professor Christer Hogstedt en ledande företrädare för Gemensam Välfärd, och den respekterade utredningschefen Lisa Pelling på tankesmedjan Arena Idé. Den har tidigare nyliggen först publicerats på Dagens Samhälle Vårdval gör sjukvården dyrare och mer ojämlik

Den replierar på Göran Dahlgrens mycket viktiga bok ”När sjukvården blev en marknad – effekter och alternativ”, som

Boken presenterades vid ett seminarium på ABF Stockholm 30/8 och kortfattat på denna blogg. När sjukvården blev en marknad

Artikeln.

Alliansen går till val på att utöka det kritiserade vårdvalssystemet. Man vill införa vårdval för ”seniorvård” och inom den specialiserade slutenvården, alltså den vård som ges på sjukhus. Det är fel väg att gå.

Vårdvalen har inneburit dramatiska kostnadsökningar, allvarliga konsekvenser för forskning och utbildning av nya läkare samt ökad ojämlikhet i vården.

Vårdval har framför allt införts i Stockholms läns landsting, där det i dag finns 38 stycken.

Vårdvalen har inneburit att kostnaden för vården ökat dramatiskt i Stockholms län. Enligt en sammanställning publicerad i Svenska Dagbladet har kostnaderna för hudsjukvård till exempel ökat med 138 procent och kostnaden för fysioterapi har ökat med nästan 200 procent sedan övergången till vårdval.

Forskare och läkare slår nu larm om att vårdvalen också försämrar möjligheten att bedriva medicinsk forskning. Det är en konsekvens av att sjukvård som tidigare bedrevs på universitetssjukhusen genom vårdvalet förlagts till privata, vinstdrivande kliniker som inte har någon skyldighet att bidra till forskning.

Liknande problem har uppstått när det gäller utbildningen av nya läkare. Privata vårdaktörer finner det sällan lönsamt att ta emot blivande läkare, vilket har bidragit till en akut brist på handledare för läkarstudenter.

Tidigare studier av vårdvalen, bland annat från Riksrevisionen, har dessutom visat att vårdvalen – speciellt inom primärvården – bidrar till social och geografisk ojämlikhet.

Samtliga riksdagspartier borde dra slutsatser av dramatiska kostnadsökningar, allvarliga konsekvenser för forskning och utbildning av nya läkare, samt av ökad ojämlikhet.

I den nya boken ”När sjukvården blev en marknad – effekter och alternativ” presenteras konkreta förslag för att steg för steg avveckla vårdvalen.

1. Behovsstyrd vårdetablering. Vårdvalen innebär att skattefinansierade vinstdrivande vårdföretag ges fullständig etableringsfrihet. De beslutar själva såväl omfattning som lokalisering av vårdcentraler eller specialistmottagningar. Det är orimligt – och i ett internationellt perspektiv mycket ovanligt – att folkvalda politiker sitter på åskådarplats och låter vårdföretagens möjligheter till optimal vinst styra såväl omfattning som lokalisering av den skattefinansierade vården.

2. Tidsbegränsad skattefinansiering. Vårdvalen kan inte avskaffas från en dag till en annan. I stället bör de avvecklas över tid genom att de privata vinstdrivna vårdföretagens rätt till offentlig finansiering tidsbegränsas till exempelvis tre år.

När denna tidsperiod för offentlig finansiering löper ut kan styrningen av specialistsjukvården ske som i det flertal landsting som av bland annat av kostnadsskäl valt att inte införa vårdval. Man bör dessutom omedelbart införa kostnads- och volymtak. Dessutom måste privata vårdgivare snarast ges samma ansvar för att utbilda läkare och bidra till den medicinska forskningen som offentliga vårdgivare.

När det gäller primärvården bör lagen som i dag tvingar alla landsting och sjukvårdsregioner att införa vårdvalssystem upphöra. Sedan denna tvångslag upphävts kan landstingen införa en tidsgräns för offentlig finansiering av privata vinstdrivna vårdcentraler. När avtalsperioden löpt ut kan landstinget fatta beslut om att primärvården i huvudsak bör bedrivas i offentlig eller privat icke vinstdriven regi. Man kan också omlokalisera vårdcentraler från områden med ett relativt överutbud till underförsörjda områden. I de fall privata vinstdrivna vårdgivare kan tillföra vården något som den icke vinstdrivna vården inte kan erbjuda kan landstinget besluta upphandla denna vård i enlighet med lagen om offentlig upphandling.

3. Ingen blandfinansiering – stoppa gräddfilerna. I dag har privata vårdföretag som finansierar huvuddelen av sin verksamhet med skattepengar också rätt att ta emot privatfinansierade patienter. Det gäller S:t Görans Sjukhus som drivs av Capio-koncernen, liksom privata vinstdrivna vårdcentraler, kliniker och specialistmottagningar inom vårdvalet.

De privata vårdföretagen brukar hävda att det är enbart när det finns en överkapacitet som man erbjuder vård till privatfinansierade patienter. Det är dock osannolikt att det finns överkapacitet samtidigt som många offentligt finansierade patienter står i kö för att få behandling eller en operation, särskilt som det vanligaste skälet till att ta en privat sjukvårdsförsäkring är just att få snabbare vård än när man står i kön för offentligt finansierade patienter. Det behövs en lagstiftning som slår fast att offentligt finansierade vårdcentraler och sjukhus inte har rätt att erbjuda vård till privatfinansierade patienter.

Boken ”När sjukvården blev en marknad – effekter och alternativ” av Göran Dahlgren ges ut på Premiss förlag av tankesmedjan Arena Idé i samarbete med nätverket Gemensam Välfärd.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Författarna: Göran Dahlgren, gästprofessor vid University of Liverpool, tidigare bland annat chef för Socialdepartementets sjukvårdsenhet.
Christer Hogstedt, tidigare forskningschef vid Folkhälsoinstitutet, aktiv i nätverket Gemensam Välfärd
Lisa Pelling, statsvetare och utredningschef på tankesmedjan Arena Idé