|
Som bekant så har det varit oroligheter i Paris nio kvällar i rad. Ska vi tro på medierna så sprider det sig till allt fler förorter.
Sist jag skrev om detta så var det en av kommentarerna som påminde om att det faktiskt var likadant i Ronna (Södertälje) för ett tag sedan. Jag tänkte inte så mycket på det just då, men i efterhand började jag fundera. Att vi lever i ett samhälle vars infrastruktur är väldigt sårbar vet vi. Vi känner också till att alienation – främlingskap och utanförskap kan leda till aggressivitet mot samhället och dess institutioner. Nu bygger vårt samhälle på att folk i gemen accepterar samhället och inte hatar det. För när människor känner sig så illa behandlade att de förkastar det mesta av det samhället står för kan tröskeln mot att börja bränna skolor och daghem bli väldigt låg. De flesta av oss blir berättigat upprörda när några tonåringar saboterat ”vår” busskur eller ”våra” gatlyktor. Men trots allt så har det inte, annat än undantagsvis, varit mer omfattande skadegörelse än att ett antal adolecenta illbattingar sprayat ner en pendeltågsvagn t.ex.. Det är förstås illa, men vad skulle hända om dessa Parisiska ungdomar plötsligt fick för sig att inte bara elda upp några bilar? Tänk om de skulle ge sig på alla skolor, daghem och andra kommunala byggnader? Flyttar vi dessa funderingar till Ronna eller någon annan förort med utbredd arbetslöshet så blir perspektivet skrämmande. Redan det faktum att någon tog sig för att använda skjutvapen mot en polisstation är extremt allvarligt. Av medierapporteringen att döma hade Södertäljepolisen misslyckats med att göra ett bra ingripande. |
Det är kanske sant, kanske inte. Samma sak gäller uppenbarligen i Paris där två ungdomar som gömt sig för polisen avlidit.
Att polisen är inblandad är självklart, det är de som ska agera i akuta situationer. Fler poliser, bättre utbildning? Visst, är det ett problem så bör det lösas. Men jag inbillar mig att problemet också finns på ett mer generellt plan. Enkla lösningar är omöjliga att hitta. I vanliga fall brukar jag hojta på regeringen, men nu kan de bara lösa den finansiella sidan av saken. Jag anser att kommuner som har denna typ av problem bör få extra statsbidrag för att anställa fler socialarbetare och fritidsledare. Dessutom bör polisen få betydande resursförstärkningar, inte i första hand för att upprätthålla ordningen, utan mer för att involvera dessa ungdomar i polisverksamheten.
Låt dessa frön hjälpa till att ta emot anmälningar om cykelstölder, delta i det brottsförebyggande arbetet starta Non Fighting Generationgrupper under polisens ledning etc.. Jobbar regeringen på att förbättra deras möjligheter att få jobb efter skolan så bidrar den dessutom till det allmänna brottsförebyggande arbetet.
|
6 svar till “Oroligheter i Paris nu – Stockholm på tur?”
Enligt en person som, typ, anser sig leva liknöjd i en anarki och som skrev denna Expressenartikel, så förekommer redan laglöshet i Stockholms förorter som mer eller mindre ett normaltillstånd. (Lite läskigt perspektiv som jag orerade ytligt om här.).
Håller med om att det även behövs sociala insatser! Ett viktigt ”ben” för en lösning. God normbildningen kräver dock att samhället ger möjligheter tillbaka, och då menar jag möjligheter i form av goda jobbchanser mm. Poliser som syns och kan hjälpa de av brott drabbade är säkert aldrig fel, men en hel del verkar ju ha halkat ur föreställningen att leva i ett samhälle som styrs av lagar som de politiker vi valt stiftat samt en genom detta förhållande legitim ordnings- och rättsapparat. Är man inte ”med” där, för att använda sossarnas — iofs inte i alla avseenden så lyckade — slogan ”alla ska med”, så är det kanske lite kört att med anbart sociala ”plåsterinsatser” vädja till ett fullödigt medborgarskap. Om jobb- och karriärväg är permanent stängd genom usel integrations- och jobbpolitik alltså!
(Förresten: ”Alla ska med” är kanske en slogan inspirerad av Reinfeldt, som väl ofta talar om att S skapat utanförskap samt om medborgares gemenskap?)
Till Magnus: varför åker du inte själv ut å hjälper till? Så kan du ju jämföra med vilken praxis du tror fungerar bäst. Sen kan du ju delge bloggosfären dina intryck. Sen kan du ju jfr med usablogg.org som du skriver (om kristendoms kritik) ”upphöja som role model i bloggosfären”. Jämför även med Bob Dylan (som var jesustroende – som du tydligen beundrar på din blogg). Vad får man då ut? En prestation som faktiskt slår många rapporter, avhandlingar, skriverier, böcker, kåserier etc.
Jag har varit på alternativa firanden och bla-bla-bla… Visst kan jag ge mina intryck därifrån eller från boende i vissa (inte ”de värsta”) förorter och så vidare, men vad hjälper det? Att skriva om det är väl bara godhetskoketteri — enligt va de sa i sönda’skolan i alla fall…
Tuffa politiker som växlar en företagsekonomiska istid från den enda skattekvoten i världen på en bit över 50 procent till skatter som inte hindrar anställningstillfällen är nog den viktigaste förändringen det svenska samhället behöver. (Sprit-, miljö- och spelskatter talar ju vänstern ständigt om att ändra för att det effektivt förändrar efterfrrågan; varför då inte efterfrågan på arbetskraft?!?)
Ett annat viktigt ”ben” (än social verksamhet) är alltså detta nämnda, men är inte i närheten av att vara på plats! Ungdomsarbetslöshet i Sverige 17 procent men 7 procent i Danmark är exempel på en effekt av detta.
Frankrike är en välfärdstat i förfall. Tvåsiffrig arbetslöshet, jättehöga skatter, omfattande byråkrati, regleringar, företagssubventioner, usel tillväxt, strejker, 35-timmars veckor och budgetunderskott. De är vår tids Uruguay.
Svar Magnus: bättre å satsa på forskning å få fram allt vad Jesus kunde: gratisprincipen för mat, byggnader etc (ska gå via nanoteknik, tex manipulering av higgspartiklar sen finns sk ”cultured meat”. MEN givetvis kan skattesatsen sjunka på arbete (å höjas på förmögenhet, stadsjeepar, lyxkonsumtion, bonusar och förmånsrättigheter o andra ”överklassnöjen”). Även, min idol, Jesus var skatteskeptiker (lät ju lärljunge fiska upp mynt för å betala skatten). Däremot sa han oxå att kapitalister kommer till hevetet. Vilket jag är övertygad om att många gör. Bättre å se fram emot tusenårsriket som jag hoppas bli en del av (o säkert många andra här på jinge.se).