Denna artikel har skrivits av den mycket meriterade Hilmar Þór Hilmarsson som är professor vid universitetet i Akureyri, Island. Han var forskare vid University of Cambridge under hösten semester 2017. Han fungerade som specialist och samordnare med Världsbanken i Washington DC 1990-1995, på Världsbankens kontor i Riga 1999-2003 och på Världsbankens kontor i Hanoi från 2003 till 2006.
Island självständigt, Lettland fångad

Två små länder, Island och Lettland, drabbades hårt under den globala krisen 2008. Island var den första som drabbades och Lettland drabbades hårdast. Två grundläggande skillnader har påverkat deras svar. Islands banksystem ägdes främst av islänningar och Island var inte ett EU-land, men Lettland var i EU och dess banker var främst i utländsk ägo med Sverige i en dominerande roll.
Inget land eller en internationell organisation ville rädda de isländska bankerna som kollapsade på några dagar i oktober 2008, men för Lettland gjordes samordnade räddningsinsatser av Europeiska kommissionen, de nordiska regeringarna i Norden och IMF med flera.
Islands regering sträckte sig ut till kontinentala Norden för hjälp under krisen och till stora centralbanker som Förenta staternas federala centralbank, Europeiska centralbanken och Bank of England. Den rasande allmänheten tvingade regeringen och eliten bort från ledningen: högsta ledningen på Islands centralbank avgick och privata banker hamnade i fängelse.

År 2008 inrättades en särskild utredningskommission (SIC) av det isländska parlamentet för att undersöka och analysera de processer som ledde till att de tre huvudbankerna gick ihop. Under undersökningen kontaktade sekretariatet tjänstemän och experter i och utanför Island. Bland dem var Stefan Ingves, chef för svenska Riksbanken. Faktum är att SIC skrev ett brev till Ingves den 4 november 2009, där han bland annat bad om att svara på specifika frågor. Han svarade i ett brev av den 22 januari 2010 där han uttalade sig om att oklart ägande och snabb expansion av bankernas balansräkningar hade orsakat en fara som den isländska regeringen varken verkade fullt ut förstå, och inte eller helt ha förstått hur man hanterar det genom minska storleken på bankerna.

Sverige drabbades inte av en allvarlig kris 2008 trots de omfattande bankförbindelserna i övriga kontinentala Norden och i Baltikum. I stället för att drabbas av överdrivet och oansvarigt utlåning i Baltikum var Sverige med EU-stöd i stånd att exportera krisen 2008 till dessa länder. Detta skedde med fast växelkurspolitik som skyddar bankportföljer och innebär stark åtstramning. Kostnaden fick främst bäras av det fattigaste segmentet av befolkningen, de mest utsatta små möjligheter att protestera. En sådan politik skulle ha ansetts vara oacceptabel i Sverige och omöjligt politiskt för en regering som ville sitta kvar.

Vassalstat.
Valdis Dombrovskis (dåvarande premiärministern i Lettland) och medförfattare i en bok från 2011 med titeln ”Hur Lettland kom genom den finansiella krisen” (How Latvia Came Through the Financial Crisis’). Som boken dokumenterar var räddningspaketet för Lettland inte sammansatt i Lettlands huvudstad Riga eller i ett neutralt tredje land. I själva verket var det den ”svenske finansministern Anders Borg som kallade Lettlands närmaste vänner till ett akut möte på Arlanda flygplats utanför Stockholm.”
I boken beskriver Dombrovskis detta möte som ”en slags auktion.” Detta var ett räddningspaket för utländska banker mer än för den lettiska allmänheten. Statsskulden i procent av BNP var mycket liten i Baltikum när krisen träffade men under bankräddningen ökade den i alla de baltiska staterna, enligt IMF, i Lettland från 7 procent 2007 till 40 procent 2010.
Sverige drabbades av en allvarlig finansiell kris på 1990-talet. Bland de viktigaste lärdomarna från en krisen var att behålla sin egen valuta med flytande växelkurs och inflationsmål. Men i Baltikum måste valutakursen vara fixerad, vilket var ett bra portföljskydd för bankerna. Vid ett möte med Lettlands finansminister i Riga 2012 uppmanade Borg starkt Lettland att inte fördröja sitt mål att ansluta sig till euroområdet 2014.

Men med kritik från Stefan Ingves till Island kvarstår frågor: Har Sveriges regering förstått den fara som bankernas snabba expansion medför i Baltikum och förstod den helt hur man hanterar gränsöverskridande sammankopplingar i Norden- Baltikum under krisen 2008, och därefter? Dombrovskis, nu EU-kommissionär med ansvar för euro och social dialog, ger ett kort svar för Baltikum. ”Riksbanken och Finansinspektionen borde också ha uppmärksammat de svenska handelsbankernas alltför stora exponering mot de baltiska ekonomierna, men de gjorde ingenting.” Det här är knappast et godkänt betyg för svenska Riksbanken.

Symtomen kvarstår
Faktum är att efter krisen är det lätt att bli orolig om man läser svenska Riksbankens hemsida. Ett aktuellt exempel: Det svenska banksystemet är sårbart på grund av sin storlek, koncentration och sammankopplingar […] Eftersom de stora svenska bankerna har omfattande gränsöverskridande verksamhet, främst genom sin närvaro i Norden, Baltikum och Storbritannien, exponeras de också mot kortfristig likviditets-risker i andra valutor. […] De stora svenska bankerna tar också betydande strukturella likviditetsrisker. Det här är läget i Sverige nästan ett decennium efter krisen 2008 och en annan kris som kan påverka Norden och Baltikum som till exempel ett arbetsdokument från IMF som säger: De nordiska bankerna dominerar också banksektorerna i de baltiska länderna i varierande utsträckning […] Det innebär att risker i ett land lätt kan sprida sig till ett annat.
Förstår den svenska regeringen den fara som den har orsakat i Norden-Baltikum-regionen och förstår den hur man hanterar det genom att minska storleken på sitt banksystem och den fortfarande farliga gränsöverskridande banknätverket i regionen?

Men Bryssel insisterade på ett fullständigt samarbete från de baltiska regeringarna för bankräddningsinsatser som ett villkor för medlemskap i euroområdet. IMF-personal sa i ett forskningspapper hos Brookings: ”Om er finanssektor till stor del består av utländska dotterbolag är det en bra idé att vara god vän med moderbankerna. ”
De baltiska staterna hade cirka 7,8 miljoner invånare då de blev självständiga, men har nu bara 6,1 miljoner, en minskning med c:a 22 %. Utflyttningen motsvarar nästan Lettlands nuvarande befolkning. Men som Dombrovskis säger i sin bok när han presenterar berättelsen om sin framgång runt om i världen: ”Det största nöjet i livet är att göra vad folk säger att man inte kan göra.” Och han avslutar: ”Hur landet [Lettland] navigerade och framgångsrikt övervann Krisen är där vi hittar lärdomar för Lettland och för världen i stort. ”Och han undrar varför Grekland inte följer i Lettlands fotspår!

intressant.se Island, euro, Lettland, politik, banker, Grekland finanskriser, Riksbanken inflation ECB, kapitalism ekonomi demokrati