Ingen talar om hur företagen beskattar oss


Denna artikel av Kajsa Ekis Ekman har publicerats på Metro för flera veckor sedan. Tankeväckande eller hur? Metro
Den har fått dela ödet med andra utmärkta artiklar att vara något tidlös och har därför oförskyllt hamnat i skymundan.
Men läs och njut/förargas!
Kajsa Ekis 170228
Artikeln.
Vad är profit?
Inget annat än en skatt på arbete som går till kapitalisten.

Och till skillnad från den skatt vi betalar till staten får vi inte tillbaka något av den vi betalar till företagsägaren.

Men det här tänker ingen på. Medan skatt är en ständig valfråga och debatteras i termer av ”skattetryck” och möjliga avdrag, så är det få som tänker på att profiten också egentligen är våra pengar. All profit som företagen gör kommer ju till syvende och sist från människors arbete. Det är så de gör profit, genom att folk jobbar mer än vad de får tillbaka. Ja, profiten har till och med döpts till ”vinst” vilket låter positivt, vem vill inte vinna pengar?

Alla förutom Leif Östling vet att skatten vi betalar till det offentliga får vi tillbaka i form av skola, sjukvård, polis, brandkår och annan samhällsservice. Ändå debatteras alltid skattenivåerna som om det vore fråga om något slags rån, samtidigt som profiten helt går fri och hamnar på Cayman Islands utan att vi ser röken av den. Statens totala intäkter för 2016 blev 1 360 miljarder kronor, medan de 500 största företagen i Sverige omsatte 6 384 miljarder kronor och hade en sammanlagd vinst på 651 miljarder.
Doktor om kapitalism
Så vinsten bara från de 500 största företagen är hälften så hög som skatteintäkterna. Vet ni vad detta är? Det är vårt arbete som vi ger gratis till företagen. Men någon debatt om dessa nivåer hör vi nästan aldrig. Varför är det inte en valfråga hur höga vinsterna ska vara? Varför talar vi inte om hur mycket mer vi skulle få i plånboken om vinsten istället delades ut mellan de anställda? Varför betraktar vi skatten som våra pengar medan vinsten som företagens rättighet, trots att båda kommer från vårt arbete?

Som tur är har Sverige äntligen börjat sätta ner foten emot vinsterna i välfärden, även om förslaget som regeringen och (v) lagt fram är lite fegt: Bara begränsa vinsterna i skolan och endast sätta gränsen vid 7%. Sverige är extremt på detta sätt: Inget annat land i Europa har en skola som drivs med offentliga utgifter och privata vinster. Men all vinst borde debatteras – för i kapitalism gäller samma sak som i poker: den enes vinst är alltid den andres förlust.

Läs gärna även Stor framgång för kapitalismen! Tre miljardärer äger mer än USA:s halva befolkning (160 000 000 personer)

intressant.se, , , ,, ,, , ,, , , , , , , ,


17 svar till “Ingen talar om hur företagen beskattar oss”

  1. Skatt är obligatoriskt och sätts till nivåer som leder till svartarbete. Arbete är frivilligt, den som vill får starta eget företag och utsuga sig själv. Det gör väldigt många, två skäl bör framhållas; 1) många blir inte anställda ens om de vill, 2) Många vill inte bli anställda, de vill inte ha en chef, inte ta order, de vill utveckla själva.

    Om man tar bort vinsten, försvinner hela verksamheten. Ingen driver företag med vetskapen att det inte blir vinst. Tvärtom, företag drivs för att göra vinst.

    När man tar skattemedel för att köpa en tjänst privat kommer delar därav att delas ut i vinst. Så har det varit hela tiden vid vägbyggen och husbyggen; verksamheter som sysselsatte sk arbetarklass förstatligades inte, och drivs fortfarande till väl saltade marknadsmässiga priser.

    När nu tjänstemannajobb som läkare och lärare privatiseras, kommer det att hända saker. Först säljs statlig egendom till halva marknadspriset, annars finns ingen köpare. När vinsten är uttagen, och verksamheten vill ha ny vinst, kommer verksamheten att höja priset eller sänka produktionen tills acceptabel vinstkvot uppnås.

    Vilken är politikernas position. Jan Emanuel är perfekt illustration. Mångmiljonär på att driva företag på det offentligas bekostnad. Äkta sosse. Politiker äger inte själva det de säljer, de säljer andras egendom för halva priset, till sig själva. Bakom företagen som köper finns sannolikt politiker som gör sig en hacka på avsocialiseringen.

    Vi är hela tiden lurade, att luras är politikerns jobb. Först går vi med på höjd skatt mot löfte om offentlig motprestation. När skatten är höjd, visar sig kalkylen ohållbar, och motprestationen uteblir. Sen används motprestationen för att ta betalt en, två eller tre gånger till, med tex klimatet eller jämlikhet som argument. Till slut säljs motprestationen ut till högstbjudande. Under processen kläms låginkomsttagarna på mest pengar, och höginkomsttagarna gör vinst via börsen eller politiken.

    Man ska inte blanda ihop skatt och vinst, det är inte samma sak. När man tror politiker om gott är man inte riktigt klok. Politiker är våra främsta ekonomiska brottslingar.

  2. Den bisarraste vinsten i samhället måste nog ändå vara bankvinsten.

    Varje år när våra svenska banker skall dela ut vinst till sina aktieägare, så måste de ha et möte med Riksbanken och berätta hur mycket de tänkt dela ut. Anledningen till detta möte, det är att pengarna som bankerna delar ut, de finns inte, inte i bankerna själva eller hos Riksbanken. I hela banksystemet finns inte pengarna som bankerna delar ut, därför måste Riksgälden gå in och fylla på pengar i Riksbanken, så det finns pengar för bankerna att dela ut. Bankerna delar alltså ut statsskuld direkt till sina aktieägare.

    ALLA andra företag, utom banker, kan bara del ut pengar som finns i deras egen likviditet, i deras egna kassa. De kan inte ens dela ut hela summan de faktiskt har på sina konton, för de måste ha pengar kvar som täcker skulder, som täcker löner. Skulle företaget dela ut mer så skulle de hamna i likviditetskris, vilket är konkursen, lividitetskris är den vanligaste ofrsaken till konkurs. Men inte bankerna, de kan dela ut mer likviditet än vad som finns i hela banksystemet, de delar ut pengar till aktieägare mitt i en extrem likviditetskris, ur ett konkursbo, ett konkursbo som heter banksystemet.

    Konkursmässiga verksamheter delar varje år ut 10 tals miljarder de inta har till sina aktieägare, pengar som kommer ur medborgarnas fickor, pengar som omedelbart är en skuld som de svenska skattebetalarna skall betala tillbaka.

  3. Staten gör vinst på vår bekostnad, den använder alla verksamheter vi betalat in skatt för att få som mjölkko. Totalt sett måste förstås staten ha ett överskott, för investeringar och mot dåliga år/oväntade underskott. Det egentliga problemet är förstås inte privatiseringarna, utan att skatten är så hög att det är väldigt svårt att höja den mer. Hälften av lönekostnaderna är skatt och sociala avgifter, hälften som finns kvar ska betala lagfartsbevis, moms, miljöskatter och oändliga rader påhitt. Det är ändå rätt många som förstår att vi får kvar en rännil pengar efter att alla viktiga och solidariska utgifter tagits, och noterar att polisen inte fungerar, försvaret är nerlagt, asfalten känns som kullersten och arga tanter i Statens Nyheter skäller på andra när deras fögderi slutar fungera.

    Skattehöjarvägen är stängd, de försöker öppna den igen med hjälp av miljöpartiet, men objektiva skäl talar emot. Försöket att jämställa skatt och vinst är bara ett försök att slippa se tråkigheten med skatten; den är alltid för låg för fogden, och alltid för hög för den som ska betala. Att använda vinsten som synförvändare kommer inte att fungera. Det är frivilligt att shoppa. Skatt är inte frivilligt.

  4. Kajsis Ekman verkar tror att ’vinst’ är något som företagaren snor de anställda på och stoppar i egen ficka och vid ett sådant resonemang passar förstås beloppet 651 miljarder kronor väldigt bra i argumentationen. En socialaliserad argumentation skulle jag vilja tillägga. Men alla som varit i närheten av ett producerande företag med kraften att stå på egna ben är medvetna om att vinsten är en nödvändighet för företagets överlevnad och används bl.a. för nödvändig investering och produktutveckling som kan vara mycket dyrbar. Men företags art kan ju skilja sig väldigt mycket åt men jag menar i huvudsak tillverkande- och serviceföretag, det senare som till exempel ett åkeri. Många vänstermänniskor har konstnärliga yrken och är många gånger hänvisade till att driva det i egen regi som ett privat företag och då får man lära sig företagandets villkor den hårda vägen. Så hårt att vår socialdemokratiska regering lovade de här människorna stödåtgärder med skattemedel ganska nyligen. Ett sådant företag klarar inte stå på egna ben och gör inte konkurrensen rättvis men med politik i socialistisk riktning blir kulturen ett frälse väl värt att subventioneras för den politiska överlevnadens skull. Staten styr behovet som inte är gratis. Tur det finns människor som är beredda att betala skatter utan att klaga och ifrågasätta hur de används. Så länge de finns kommer socialdemokratin att överleva.

    • Jo, men det är ett mycket primitivt system där den nödvändiga vinsten inte används på något långsiktigt, planerat sätt för att tillgodose behov hos hela befolkningen utan där målet är vinstmaximering för det enskilda lilla företaget. Även inom socialismen måste överskott uppkomma för utveckling vilket ju också skedde i t.ex. Sovjet och Kina under socialismen.

    • Vad såna företag är beroende av staten. Se bara på hur USA försöker rädda sin aluminiumindustri på bekostnad av hundratals arbetstillfällen i Sundsvall. Din naiva förståelse för kapitalism har gjort att du misstar Lenins новая экономическая политика(NEP) för kapitalism. Kapitalismen är död sedan länge, alla rika utses av staten.

  5. Ekis har rätt. All profit som företagen gör kommer ju till syvende och sist från människors arbete. Ytterligare ett fenomen har uppkommit. Robotiseringen, men robotars arbete beskattas inte såsom man beskattar människornas arbete. Med robotar ökar profiten för storföretagen med stordriftsfördelar. Denna profit går i monopolkapitalets fickor.

    Men det är inte robotiseringen i sig som det är fel på. Den har potential att befria oss från löneslaveriet, men det är välfärden som robotiseringen skapar som måste fördelas mer rättvist.

    P.g.a. EU-medlemskapet och globaliseringen kan monopolkapitalet styra kosan vart helst det vill, där profiten blir störst, sedan exportera dit den vill och slå ut lokal företagsamhet. Stater och människor bjuder under varann i ”race to the bottom” och oligarkerna skaffar sig monopol efter monopol.

    Men vilket parti driver i dag Ut ur EU och ut ur globalismen aktivt? Besök riksdagspartiernas första maj-tal och lyssna uppmärksamt om de tänker göra något åt det här! Mitt tips är att de flesta partier kommer ignorera elefanten i vardagsrumssoffan. De har förmodligen mutats till att hålla käften.

    • Det är globaliseringen som är problemet. Det är beklämmande att socialisterna stöder det här vansinnet i sin naiva tro att alla människor ska dansa runt i en ring med endast klassperspektivet som solidarisk och sammanbindande kraft. Men folk i Europa börjar vakna och värna sina nationer. Folken ”kommunistiska” Östeuropa är vägledande för de vet vad helvetet att inte få möjligheten att bestämma sin egen framtid innebar. Viljan till återupprättelse ökar i samma takt som våra samhällen förfaller. I framtidens böcker om nutidshistoria kommer det förmodligen beskrivas som den sentida renässansen.

      Två dagar kvar till socialismens orgasm 1:a maj. Jag känner mig redo.

      • Har du inte läst hela artikeln? Socialister stödjer inte alls det här vansinnet. Tvärtom. vi vill att industrin och andra företag ska stanna.

        Vet du, 1:a maj är arbetarklassens och socialismens dag – OCH INTE NATIONENS DAG!

        • Ett företag är till för att skapa produkter och inte primärt att sysselsätta människor. Arbetstillfällen uppstår genom ett behov som styrs av produktionen. Produktionen måste vara effektiv annars måste folket betala den genom skatter. Samhall var ett sådant företag men har numera fått effektivitetskrav genom förändrad politik då det började stå klart för socialistpolitikerna att möjligheten till beskattning inte var något ymnighetshorn.

          Har jag påstått att 1:a maj skulle vara nationens dag?
          Nej jag tror inte det, inte där jag bor i vart fall. Men skulle du vilja ha 1:a maj något åt det hållet får du ta dej en vårresa mot Dalarna och kanske Ludvika?
          Det här är något intressant som det inte talas om. Det är inte första gången i historien som upproren visar sig i Dalarna, eller hur?

          • Nya Tider kan du spola!

            Vet du varför vi firar 1:a maj? Det berör dessa händelser – och det är ren skam att samma fascister och nazister som begick det här dådet demonstrerar samma dag.
            https://en.wikipedia.org/wiki/Haymarket_affair
            Fascister och nazister har 364 övriga dagar att demonstrera på. Så dom borde förbjudas att ta vår dag. Det är den kapitalistiska staten som tillåter dom att demonstrera – och den kapitalistiska staten har en anledning att göra så. De vill skapa ett likhetstecken mellan oss och nazisterna – när det är tvärtom. Nazisterna är kapitalets reservarmé.

            • Fast nu menade jag boken som Åsa Linderborg och Göran Greider skrivit. Efter jag postat kommentaren ovan hittade jag andra recensioner på nätet. Men 313 sidor är absolut inget för mig. Jag tror i alla fall att jag förstår vad boken vill förmedla.

              Det känns som mitt gamla Sverige genomgått en kulturrevolution och jag förvånas inte över att allt färre vill bli lärare. Hur ska staten ordna det? Intressant i nyhetsartikeln nedan att hen blev henne i slutet av artikeln. Det kanske är just i skolan man får söka problemet?

              https://www.svt.se/nyheter/lokalt/halland/efter-kritiserade-videon-nu-berattar-lararen-sin-version

              I morgon är det 1:maj och jag har bestämt mig för att ta en rekognoseringsrunda. Tyvärr måste det bli en snabbis för jag har annat jag måste göra också. Får återkomma om 1 maj firandet.

              Nordfront ska visst vara i Ludvika och Boden om dom nu är nazister. Men jag finns inte där. Det ska bli intressant att läsa på nätet åt vilket håll den utvecklingen går.

              Förresten Kerstin….
              Har du tänkt på att hela Sovjetunionen var fyllt av olika sorters företag. Vad hade de för primär uppgift tror du. Få fram produkter eller skapa arbetstillfällen?

              Det har ingen betydelse vilken regi produktionsföretaget drivs i. Dess uppgift förblir densamma och även staten kan agera ansvarslös utsugare i ett företag om sådan politisk vilja finnes.