Nu har ett år drygt gått sedan Fidels Castro hyllades i Stockholm med manifestation och tal. Finns alla skäl att påminna om Fidel Castros livsgärning även idag. Därför återpubliceras denna artikel!

En hyllning sker söndagen den 4 december kl 14:00 framför Kubas ambassad, Sturevägen 9 i Stocksund samtidigt som Fidel Castros begravning sker på Kuba.

Jan Myrdal och Stefan Lindgren talar till Castros minne

Ta god tid på dig Ta tunnelbana till Mörbylund (c:a 30 min från Centralen) + en kilometer gångväg. Se kartan. Om man åker bil måste man lämna bilen en bit från ambassaden
och gå ca 10 minuter fram till ambassaden.
En alternativ färdväg är att ta Roslagsbanan till Stocksunds station.
Läs mer om minnesmötet på Jan Myrdalsällskapets hemsida där ni också hittar en karta:
Jan Myrdalssällskapet

Ta gärna med en blomma.

Hjälp till att sprida denna inbjudan!

Manifestationen stöds av Svensk-kubanska föreningen.

* Själv är jag i Antibes. På fransk TV 1 har man som ett återkommande inslag visat stora människomassor i Kuba som sörjer.

En kort nekrolog efter Zoltan Tiroler.
Att Fidel var en stor statsman visas av att när han dör, 90 år gammal och tio år efter att ha lämnat presidentposten, så blir det förstesidesnytt i alla medier i hela världen.

Följer man svenska medier är det obegripligt att människor sörjer, inte bara i Kuba. Flera länder i Afrika, Latinamerika och Asien har utlyst landssorg. På gatorna i Havanna och Latinamerikas storstäder, över hela Afrika och också i många europeiska städer sörjer människor Fidel. En man som representerar frihet, värdighet och oberoende.

Man begriper sorgen om man vet att revolutionen ledde till Kubas oberoende av USA. Kuba befriades från maffiavälde och enorma klassklyftor. Därefter har Kuba lyckats motstå 57 år av attacker från USA med sabotageaktioner, invasion, biologisk krigföring och den förödande blockaden som fortfarande plågar kubanerna. Inget annat land har klarat detta. Att USA och Västmakterna inte lyckats få Kuba på knä är anledningen till det bottenlösa hatet. Det är samtidigt en av anledningarna till Fidels oerhörda popularitet.

Man förstår sorgen om man vet att analfabetismen utrotades inom ett år efter revolutionen. Att världens mest ambitiösa vaccinationsprogram infördes. Att all hälsovård och all utbildning blev gratis. Att svarta kubaner och barn till fattiga nu kunde bli läkare och ingenjörer. Att barnarbete och gatubarn inte förekommer. Att Kuba är det enda land i Latinamerika som utrotat undernäring bland barn. Att Kuba har en högre medellivslängd och lägre barnadödlighet än USA. Att medan grannländer som Mexiko, Honduras, Colombia plågas av droger, kriminalitet och våld, så är Kuba en trygg oas. Att medan polis och militär i grannländer torterar och mördar hundratals misshagliga varje år, så finns inte en enda samvetsfånge i Kuba enligt Amnesty.

Man förstår sorgen i Afrika om man känner till Kubas avgörande roll i kampen mot apartheid. Samtidigt som USA och Storbritannien stödde apartheidregimen ända in i kaklet. Om man känner till Kubas roll i kampen mot ebola-epidemin och Kubas alla läkare och lärare runtom i Afrika.

Man förstår sorgen i Latinamerika om man känner till Kubas insatser efter katastrofer i Centralamerika, Haiti, Chile och Bolivia. Om man känner till de kubanska läkarna som finns i de mest otillgängliga trakterna i Brasilien och Venezuela. Man förstår sorgen i Asien om man känner till Kubas insatser efter jordbävningen i Pakistan, i kampen för Östtimors självständighet och Kubas stöd i Vietnams kamp mot USA.

De 10 miljoner människor som lärt sig läsa och skriva tack vare Kuba sörjer.

De fyra miljoner människor som återfått synen tack vare kubanska ögonläkare sörjer.

De många miljoner som fått hjälp av Kuba sörjer.

Sorgen hos de många går inte att förstå om man följer svenska media. Därför berättar man inte heller om något av detta. Istället visar man upp några hundra personer som dansar av glädje i Miami. En sorglig rest av Batistadiktaturen som firar att en gammal man, som de trots flera hundra försök inte lyckats mörda, nu dött en naturlig död”.

(Slut Zoltan Tirolers artikel).

Även EU-ledare hyllar Fidel Castro. Kan tanken på affärsmöjligheter spela roll, eller är det för elakt tänkt?
Undantag är svenska EU-kommissionären Cecilia Malmström, som bara kallar Castro diktator.

The European Commission maintained on Monday (28 November), that the late Cuban leader Fidel Castro was a ”hero for many,” suggesting that labelling him a dictator did not reflect the institution’s view.

Commission spokesman Margaritis Schinas said that the EU executive chief Jean-Claude Juncker ”opted for [a] balanced appreciation of the historical journey of Fidel Castro,” after his death last Friday (25 November).

In a statement on Saturday, roundly criticised on social media, Juncker said that Castro was ”one of the historic figures of the past century” and that ”the world has lost a man who was a hero for many.”

”He changed the course of his country and his influence reached far beyond. Fidel Castro remains one of the revolutionary figures of the 20th century. His legacy will be judged by history,” he added.

In a separate statement on Saturday, High Representative of the EU for Foreign Affairs, Federica Mogherini, sent her ”most heartfelt condolences” to current Cuban leader Raul Castro, brother of Fidel, saying Fidel was ”a man of determination and a historical figure.”

Kan någon gissa vem och från vilket land kommissionären kommer, som sa detta: ”Fidel Castro was a dictator who oppressed his people for 50 years. Strange to hear all the tributes in the news today,” she wrote, in contrast to her boss and colleague.

”Maybe there was no freedom of expression in Cuba but there is in the commission,” he said, suggesting that Mxxxxxxx views and use of the word ”dictator” were not the institution’s position.

He defended the position expressed in the two official statements, saying their wording had been ”very carefully chosen”. EU-observer

i Andra om: Kuba, Afrika,Angola, Sydafrika, Massmedia, USA, Politik, Castro, Mandela internationalism solidaritet