Förre premiärministern Francois Fillon vann igår en storseger i andra omgången i högerns primärval i Frankrike över likaledes förre premiärministern Alain Juppé. Han fick 2/3 av rösterna och Juppé erkände sig besegrad redan efter en timme. Troligen blir Fillon Frankrikes nästa president.
Detta kan innebära en avspänning i Europa, minskad hets mot Syrien, men sämre förhållanden för statsanställda och arbetare. Det senare i sin tur kan medföra stora protester, en öppen klasskamp som mot ”Loi Travail” tidigare i år.
DN skriver ”Le Pen har redan börjat attackera Fillon, i synnerhet för dennes förslag om stora nedskärningar i offentlig sektor – något Fillon avfärdar: –Vänstern är ett misslyckande och extremhögern kan ta oss mot konkurs. Nu ska jag föra detta budskap till resten av väljarkåren, sade Fillon i sitt segertal, som avslutades med att hans anhängare sjöng ”Marseljäsen”. Presidentvalet valet hålls den 23 april men förväntas gå till en andra omgång den 7 maj.
DN
* En seger för Fillon eller Le Pen innebär en förbättring av säkerhetspolitiken i Europa.
Tycker att bedömningen av Annika Ström Melin i DN verkar riktig (Det är annars sällan jag kan instämma i en politisk bedömning av DN) ”Om Fillon blir Frankrikes president vill han ha en närmare relation med Ryssland.
Det innebär att han måste försöka ändra hela EU:s utrikespolitik inom några avgörande områden, där unionen med Frankrike och Tyskland i spetsen hittills fört en annan politik än den som Fillon förespråkar. Det gäller för det första kriget i Ukraina. Fillon försvarar Minskavtalet, men anser att Ukrainas regering har ett ansvar för att avtalet inte fungerar. Han vill avveckla sanktionerna mot människor och företag i Ryssland och anser att den ryska annekteringen av Krim ska erkännas. Det gäller för det andra kriget i Syrien. Fillon tycker att Syriens president ska få en roll under en övergångsperiod och anser att EU ska börja tala med Iran för att få slut på kriget.” ..
Nationella frontens ledare vill också ha ett bättre förhållande med Ryssland, ta bort sanktionerna och erkänna annekteringen av Krim.”
En avgrund skiljer Fillon och Le Pen åt när det gäller inställningen till själva EU.
* Front National vill ha folkomröstning om EU, medan Fillon är anhängare av ett starkt EU.
Marine Le Pen har sagt att hon kommer att se till att Frankrike lämnar Euron som valuta och återgår till den franska francen inom sex månader om hon vinner presidentvalet. Hon har benämnt EU som en totalitär struktur av överstatlighet på väg mot undergång. Med anledning av Ukrainakrisen har Marine Le Pen anklagat EU för att vara ”amerikanska lakejer”, som medverkar i USA:s försök att starta ett krig i Europa. Marine Le Pen anser att en palestinsk stat bör bildas.
Socialisterna kommer att genomföra sina två primärval den 22 och 29 januari. Här är frågan om president Hollande eller premiärminister Manuel Valls kommer att ställa upp.
Jag uppfattade på fransk TV igår kväll att man väntar sig att Manuel Valls ställer upp för socialistpartiet. Men det lär finnas en rivalitet mellan honom och Hollande – som borde snarast träda tillbaka. Det finns rykten om att Hollande till och med skulle ersätta Valls pga detta, rykten som till och med medförde dementi. Le Point; Le Figaro: Presidenten mot premiärministern i socialisternas primärval?
Jag fortsätter nu med att återge Pål Steigans artikel ”Frankrike: Fillon mot Le Pen i presidentvalget?”
Frankrike: Fillon mot Le Pen i presidentvalet
Fillon går inn for en økonomisk sjokkterapi i Frankrike. Han har lovt å kutte ut 500.000 i det offentlige, å fjerne formueskatten, forlenge arbeidsuka og øke pensjonsalderen. Det betyr at republikanerne stiller med et ganske ytterliggående høyreprogram eller thatchérisme en francais. Kommentatorene mener at det kan ta stemmer fra Le Pen, og det er sannsynlig. Men Front National er på en måte to partier. I sør har de velgere som ligger nær Fillons plattform, men i industridistriktene i nord har Le Pen vunnet stort på å ta arbeiderstemmer fra sosialistpartiet og kommunistpartiet. Disse arbeiderne har ingenting å vinne og alt å tape på Fillons politikk.
Sosialistpartiet er nede i knestående. Deres kandidat ville tradisjonelt ha vært den sittende presidenten, François Hollande. men han er den mest upopulære presidenten i fransk historie, så han vil etter alle solemerker blit slått ut i første runde. Da vil det stå mellom Fillon og Le Pen. Den eneste fra sosialistpartiet som eventuelt har noen sjanse er Emmanuel Macron.
Den siste meningsmålinga til Ifop i november 2016 viser at han vil tape første valgomgang. Venstrefrontens kandidat er Jean-Luc Mélenchon. Han ligger på rundt 13-14% i oppslutning, så det er lite trolig at han vil nå opp.
Hvis det blir Fillon mot Le Pen så får Frankrike to presidentkandidater som begge ønsker å forbedre forholdet til Russland. Fillon blir kalt «Putin-venn» i fransk presse, en karakteristikk som Marine Le Pen har fått mange ganger. Slik det ser ut vil altså ikke atlantisistene ha noen kandidat i annen valgomgang.
Frankrike er et land i djup politisk og økonomisk krise. Arbeidsløsheten er skyhøy. Fransk industri har tapt ytterligere på de sanksjonene mot Russland som USA tvang landet til å være med på. Euroen har tjent Tyskland på bekostning av Frankrike og kolonikrigene, som både republikanerne og sosialistpartiet har fortsatt å føre, har ikke vunnet dem noen gloire, bare enda flere problemer.
intressant.se, fackföreningar, arbetslagar, Frankrike, politik, kapitalism,Belgien, klasser,klasskamp, ekonomi, demokrati, studenter, Sverige
13 svar till “Frankrike: Fillon mot Le Pen i presidentvalet – bra för världen men sämre för arbetarna!”
SvT skriver ”Tidningen The Economist har gett henne (Marine Le Pen) en 40-procentig chans att vinna presidentvalet. Hon drar stora skaror vart hon är kommer och även etablerade politiska bedömare tillstår att hon i sin ekonomiska kritik har flera poänger. Det gör henne till en mycket svår motståndare.” (http://www.svt.se/nyheter/utrikes/har-francois-fillon-nagon-chans-mot-marine-le-pen?cmpid=del:pd:ny:20161128:har-francois-fillon-nagon-chans-mot-marine-le-pen:nyh)
Fillon har sagt ”Ce que je demande c’est que l’on s’asseye autour d’une table avec les Russes sans que l’on demande l’accord des Etats-Unis et que l’on retisse un lien, si ce n’est une confiance, qui permette d’amarrer la Russie à l’Europe.”
”Vad jag föreslår är att vi sätter oss kring ett bord med de ryska ledarna, utan att be om lov av den amerikanska regeringen, och att det formas en länk, även om det inte blir fullt förtroende, som gör det möjligt att återförena/förtöja Ryssland med Europa.
Siv: (min fria översättning ’amarrer’ är ordagrant ’förtöja’) Men eftersom Ryssland är i Europa, så tycker jag att det blir klarast med ’återförena’. ’Länka’ är väl inte korrekt svenska.
En sak att tillägga här. Marine är mycket skickligare än hennes far var, Jean-Marie, och hon har, som Anders citerar från någon källa, många ställningstagande som vänstern mycket väl kan acceptera. Hennes ställning inför EU är vi säkert överens om, t.ex.
Jag citerar:
”Hon har benämnt EU som en totalitär struktur av överstatlighet på väg mot undergång. Med anledning av Ukrainakrisen har Marine Le Pen anklagat EU för att vara ”amerikanska lakejer”, som medverkar i USA:s försök att starta ett krig i Europa. Marine Le Pen anser att en palestinsk stat bör bildas.” Detta kan nog de flesta vänster-sinnade franska röstande instämma med. Jag och min amerikanske man John är medlemmar av organisationen ATTAC och 2005 kämpade vi hårt mot the Lisbon Treaty. Svaret från de franska väljarna blev Nej i ett referendum som följde men det togs aldrig någon hänsyn till. Sedan dess har det blivit alltmera klart hur totalt odemokratiskt EU fungerar. Flera röster i olika EU länder har höjts mot EU diktaturen. När nu Fillon säger nej till att gå i Washingtons ledband så har han ganska säkert en majoritet av den franska befolkningen bakom sej. Om jag hade rösträtt i Frankrike skulle jag givetvis aldrig kunna rösta för Le Pen med anledning av hennes nu ganksa väl dolda racistiska ställning. Och vad beträffar Fillon så är det min förhoppning att EU är på utgång vad Fillon än kan tänka om den saken. Visst är EU amerikanska lakejer. Det syns helt klart. När Fillon förklarar att han inte accepterar rollen som mer eller mindre en U.S. koloni, så känner jag mycket mindre oro för en framtid med ökat beroende av USA. Det kaos som världen befinenr sej i idag är givetvis helt och hållet en följd av Washingtons politik att dominera hela världen, en politik som de neokonservativa själva har erkänt helt öppet. De är ”the exceptional nation” och det finns inga gränser för vad som är tillåtet för denna exceptionella nation. I deras egen uppfattning. De har kämpat för världsdominans sedan andra världskrigets slut.
Eftersom Hillary Clinton helt och fullt fortsatte i denna redan fastslagna politik, med om möjligt ökad fanatism, så ser jag hennes försvinnande från den politiska arenan som en hoppfull följd av det amerikanska presidentvalet. Allting är sammanlänkat i dagens värld. EU och USA är delar av samma totalitära maskin. Att upplösa EU, eller att åtminstone klippa av ledbanden som knyter EU till USA, är definitivt ett första steg till politisk normalisering, en återgång till en sundare tid.
Jag har så småningom fått lära mig att gå till källorna när beskyllningen extremhöger används. Fred i Europa, fred i Syrien – extremt inte sant ? I ett YouTube -klipp såg jag Nigel Farage debattera Syrien och Ukraina inför hemmapublik. Detta bör ha varit efter Brexit. Börsmäklaren Farage som har ett tämligen osympatiskt sätt att framträda: vad gör han ? Långt mindre Rysslandvänlig än Fillon eller Le Pen står Farage upp och bankar fakta i de krigsliberala snobbarna till meddebattörer. ”Putin räddade England från ett ytterligare krig, för helsike, hade han inte tagit bort kemvapnen i Syrien hade England startat krig igen !” ”Ukrainakrisen startade inte med Krim, som kom senare, lär er historia stollar”.
Valet i Frankrike antas ske mellan Fillon och Le Pen. Vänstern är uträknad. Ja, det lär finnas en kandidat längre ut på vänsterkanten som även han är Rysslandvän. Klarare än någonstans visar situationen i Frankrike dels på att gamla vänster/höger indikatorer inte längre håller. Den visar även på att vänstern behöver genomgripande politisk omorientering om den skall finnas kvar som politisk kraft. Vinner Le Pen blir frågan om hennes parti kan komma med ett fungerande alternativ till nyliberalismen, som hon är den starkaste motståndaren till. Vänstern kan få sin chans, men inte så länge den fortsätter att vara mest nyliberal av alla.
Om Vänstern börjar intressera sig för att det var monopolkapitalister som i ett tidigt skede bemäktigade sig kontrollen över det som kallas kommunism och socialism kanske det finns en chans att vänsterinriktade kan starta om hela ’sitt’ projekt, (som aldrig var deras) och skapa nånting nytt med fräscha förutsättningar och med ifrågasättande av det gamla tankegodset som varit en hämsko för nationell sammanhållning i bästa bemärkelse. Jag önskar Dem(/Er?) lycka till.
Du saknar belägg för ditt påstående. Kommunister har från början bekämpat kapitalismen och nu särskilt monopolkapitalet.
När jag reflekterar över hur socialistpartier i Europa regerar och har regerat de senaste decennierna så väcks onekligen frågan;
Vad vill egentligen socialister?
Var har socialistpartier regerat i Europa de senaste decennierna?
I Frankrike och Grekland bl.a. just nu. Men problemet är att de inte alls för en socialistiskt politik.
Syriza är ett vänsterparti som bildats i spåren efter Greklandskrisen. Partiet, eller konglomeraten av vänstergrupperingar, vann folkets förtroende på en politik som i stora drag gick ut på att förhindra de nedskärningar trojkan (EU, IMF och ECB) la på Greklands folk. Syriza vek ner sig för trojkan så mycket för det ”socialistiska” partiet. Det franska socialistpartiet ska vi inte tala om – det är så långt från socialism som Jan Björklund. En samling rikemansklubb som slår det mesta – Moderaterna hästlängder efter!!
Med socialistiska partier brukar man mena socialdemokratiska partier och sedan hela vägen åt vänster. Så har iaf jag uppfattat det. Och dom har ju regerat i de flesta västeuropeiska länder de senaste decennierna och just nu hos oss i Sverige.
Precis som Anders säjer menar jag de dragits mot mitten och blivit borgerliga och fackföreningarna har genom kopplingen gått samma väg. Senast idag hörde jag att i jämförelse med Tyskland och Italien så är de svenska arbetarvillkoren rent av dåliga vid en permittering eller företagets verksamhet flyttas utomlands.
Därför är det ju rent av pinsamt och läsa hur extremhögern kan komma med de vänsterradikala förslagen som egentligen arbetarpartierna borde lagt upp men inte gör därför att främja kapitalismens tillväxt.
Vem är vem? Idag kan man bli vilsen.
Det blir en prövning för den franska vänstern, vare sig det är socialister, kommunister eller trotskister: om le Pen tar fram ett arbetarvänligt och socialt inriktat program gentemot Fillons så kallade thatcherism, skall de ändå i andra omgången rösta på en politik som skadar dem själva? Om man skall rösta efter vad som är minst dåliga alternativet kan det ju i det här fallet vara le Pen.
Jag läser i ”Nice-Matin” att enligt en aktuell opinionsundersökning kommer 42 % säkert eller troligen att rösta på Fillon och 31 % på Le Pen i första omgången i premiärvalet till president om några månader. 37 % kommer säkert inte rösta på Fillon, och 54 % säkert inte på Le Pen. I januari ska socialistpartiet (PS)nominera sin kandidat. Det står dagligen i tidningen om Valls kommer att kunna ställa upp eller inte. Enligt partisekreteraren för PS, JC Cambadélis kommer Hollande att kandidera…