Då jag skrev den här artikeln för precis ett år sedan hoppades jag att den snabbt skulle bli mindre udda, mindre kontroversiell.
Men så jag bedrog mig!
Vilken naiv dagdrömmare – kanske någon säger av med medkänsla eller med ett hånflin.

Vad tycker Du idag? Läs, begrunda och kommentera gärna!

USA driver en demoniseringskampanj sedan länge, och har lätt fått med sig EU, som en slags svag, osjälvständig organisation med nästan (?) lika litet stöd för FN-stadgan -som ej tillåter sanktionerna mot Ryssland som USA. Sanktionerna går ut över Europas industri, vilket innebär en viss konkurrensfördel för USA:s.

Och EU kritiserar inte huvudorsaken till flyktingströmmarna till bl.a. Europa – USA:s krig. Men sviker sina väljare, man sviker demokratin både gentemot väljare och genom att inte kraftfullt protestera mot USA:s odemokratiska, folkrättsvidriga krigspolitik.
Och tillåter USA ange tonen efter en statskupp i centrala Europa efter förarbete av främst USA.

Nu tar jag kanske i för mycket tycker någon.
Men att EU måste väl ändå kunna visa åtminstone någon gnutta självständighet gentemot USA tycker nog desto fler. Och inte bara den brokiga skaran av vänsterfolk.
* Ett splittrat EU skulle minska risken för krig! Eller hur?
* Och så det skulle öka säkerheten för Sverige, tilltron till alliansfriheten och till ledande politiker med ett samarbete även med Ryssland
Tillåt mig att dels redovisa en liten artikel av en professor i Italien Allians Ryssland-EU
och dels en artikel från Stefan Lindgrens utmärkta ”Nyhetsbanken” Nyhetsbanken: EU splittrat om sanktioner mot Ryssland.

* De publicerades för några dagar sedan. Igår kom fler artiklar med samma inriktning.
I en artikel publicerad av tidningen Il Giornal uppmanade den italienske journalisten och professorn i sociologi Francesco Alberoni Europa att övervinna de begränsningar som bestämts av Bryssel och Tyskland och bilda en ny union sprids från Storbritannien till Ryssland.
Medan dödläget i migrationen inte visar några tecken på att avta, garanterar Europa för närvarande vad Alberoni beskriver som ”ett område för fred och stabilitet i Medelhavsområdet.”
”Det är ett svårt mål som undviks av alla europeiska allierade. För att uppnå det måste EU ta itu med de begränsningar som fastställts av Bryssel och Tyskland och skapa en ny politisk allians som sträcker sig från Storbritannien till Ryssland”, påpekade han. Enligt honom kommer en sådan allians kunna tänka och agera som en stormakt, och den kommer att uppta ”en ledig plats lämnad kvar av amerikanerna. ”Detta kommer att bli ett Europa sprider sig från Atlanten till Ural, något som nämndes av General De Gaulle, som kommer att omfatta allt historiskt europeiskt territorium. Det kommer att ha en egen armé och sin egen geopolitiska makt”, sade Alberoni.
Han tillade att detta kommer att bli ett starkt Europa som kan ha fördelar i sin relation med asiatiska länder och ha ett inflytande på den politiska och ekonomiska utvecklingen i länderna i Nordafrika.
http://sputniknews.com/politics/20160609/1041039558/russia-eu-alliance.html#ixzz4B51zOSHs
Han manade också för att skapa en enad regering i Libyen som skulle kunna bli ett första steg i ett nytt blomstrande Nordafrika, ”fri från islamismens spöken.” Det kan bli en partner till Europa och en modell för utveckling av resten av den afrikanska kontinenten, enligt Alberoni.
Förra månaden rapporterade International Organization for Migration att de flesta av de invandrare och flyktingar som kom till Europa hade valt att ta vägen över centrala Medelhavet från Nordafrika.
Europa har drabbats av en massiv flyktingkrisen, med hundratusentals papperslösa som flyr från sina hemländer i Mellanöstern och Nordafrika att undkomma våld och fattigdom.
 
EU splittrat om sanktionerna (Från Nyhetsbanken)
När EU-rådet sammanträder 28-29 juni kommer det att finnas flera olika förslag till hur sanktionerna mot Ryssland ska hanteras. Några vill avskaffa dem, andra trappa ner dem och åter andra bara förkorta förnyelseperioderna från sex till tre månader.

När Tysklands ekonomiminister Sigmar Gabriel talade på Hansamässans Rysslandsdagar i Rostock nyligen var hans första mening ”Isolering är inte alls till någon hjälp”. Han förordade en nedtrappning, medan hans partibror (SPD) utrikesminister Frank-Walter Steinmeir liksom kansler Merkel talar för oförändrade sanktioner.

Noteras kan att i stort sett alla som talar för fortsatta sanktioner har släppt kopplingen till Krimfrågan, eftersom ett ”återlämnande” av Krim till kuppregimen i Kiev är ett helt ogenomförbart krav. Istället har fokus skiftats till ett annat, nästan lika artificiellt krav, att de kommande valen i Donbass måste genomföras innan sanktionsregimen upphör – som om Ryssland någonsin utgjort ett hinder för detta.

För dem som lett sanktionshysterin är det ett mål i sig att bevara EU:s enighet i frågan. Europarådets president Donald Tusk vill ta bort frågan från dagordningen 28-29 juni för att istället låta den trängre kretsen av EU-ambassadörer avgöra den senare. Det blir i så fall inte första gången Bryssel myglar för att sprickan inte ska komma i dagen.

Till skeptikerna mot fortsatta sanktioner hör Österrike, Frankrike, Italien, Spanien, Grekland och Portugal. Ungerns utrikesminister Peter Szíjjártó sade förra onsdagen efter ett möte med sin ryske kollega Sergej Lavrov i Budapest att hans land inte skulle acceptera en automatisk förlängning av sanktionerna.

Nederländerna, som för närvarande innehar det roterande ordförandeskapet i EU, är i en svår situation. I en folkomröstning i april röstade holländare mot den planerade europeiska associeringsavtalet med Ukraina. Sedan dess har den nederländska regeringen agerat ytterst försiktigt.

De länder som hårdast driver USA:s linje om fortsatta och rentav utökade sanktioner är främst Storbritannien, Polen och de baltiska länderna.

Men sanktionsfronten fortsätter att krackelera och det påverkar naturligtvis förtroendet för EU. I början av april träffade exempelvis en grupp tyska parlamentariker från CDU, SPD och die Linke den ryska dumans talman Sergej Narysjkin i Moskva (Narysjkin står på västmakternas ”svarta lista”). Ett ytterligare möte med Narysjkin planeras i mitten av juli vid en rysk-tysk konferens i S:t Petersburg där huvudtalare blir Hamburgs borgmästare Olaf Scholz.

Medan affärs-Tyskland frotterar sig fronderar det militära Tyskland. I en uppdatering av Tysklands officiella försvarsstrategi heter det nu att ”Ryssland inte längre är en partner utan en rival” som ”under överskådlig framtid förblir en utmaning för vår kontinents säkerhet”.
(Der spiegel 30/5, Die welt 4/6) (Slut Nyhetsbanken)

Igår eftermiddag skrev Sputnik News ”A French parliamentarian thinks that many European lawmakers agree with the anti-Russia sanctions’ easing, but are afraid to voice this opinion.”
”On Wednesday, the French Senate passed by overwhelming majority a resolution calling on the government to ease sanctions against Russia. The National Assembly, France’s lower house of parliament, adopted a similar resolution in April.”

Reuters skriver ”Is Russia coming back in from the cold?
With one eye on their economy, German Chancellor Angela Merkel and her economy minister have given the strongest indication yet that Russia’s continued isolation may be coming to an end.” Reuters
intressant.se EU, Ryssland, sanktioner
fascism, politik, USA, statskupp krig, desinformation ekonomi imperialism, kapitalism Putin Obama