I Frankrike pågår en kamp mot lagförslag om försämring av arbetsförhållanden i Sverige en avtalsrörelse.
Jag publicerar först en artikel av Pål Steigan om Frankrike , som utvidgats något från citerade källor. Sedan något om LO:s idag aktuella svek i avtalsrörelsen, som jag just såg i media.
strong>Pål Steigans artikel.
Arbetare och studenter demonstrerade 31 mars över hela Frankrike mot Francois Hollandes «arbetslivsreformen» France 24 skriver: Det var sammanstötningar på gatorna i Frankrike i torsdags (31/3) mot arbetslivsreformen då arbetare och studenter protesterade mot de planlagda ändringarna i arbetslagstiftningen. Polisen använde tårgas mot demonstranter i Nantes och Rennes, medan ett trettiotal 30 studenter blev arresterade efter sammanstötningar i Paris. Det var kaos på motorvägarna med köer på uppemot 400 kilometer runt Paris.
Enligt fackföreningarna deltog omkring 1,2 miljoner människor i protesterna och omkring 160.000 i demonstrationerna i Paris. Polisen angav lägre siffror och uppger att 390.000 personer anslöt sig till torsdagens protester över Frankrike inklusive 28.000 i Paris.
I Paris marscherade demonstranter under paroller som ”Vi vill ha det bättre” och ”Ett stort steg bakåt till 1800-talet”.
Den nya lagen ökar ”arbetsgivarnas” makt i franskt arbetsliv. De kan utvidga arbetstiden, dela upp pauser och införa 60 timmars arbetsvecka samt en del andra försämringar. Landsorganisationen CGT har genomfört en analys av lagen
En delegation från samtliga franske fackföreningar (CGT, FO, FSU, Solidaires, UNEF, UNL och FIDL) har uppmanat medlemmarna i nationalförsamlingen att avvisa lagen skriver Le Monde.
Den socialistiska regeringen är desperat i arbetet på att driva igenom reformer i Frankrikes kontroversiella arbetsrätt, före nästa års presidentval. Hollandes regering fortfarande i gungning efter sitt beslut 30/3 att överge kontroversiella konstitutionella förändringar som skulle ha förhindrat dubbla medborgarskap för de som dömts för terrorism.
Arbetslösheten fortsätter att stiga
Hollande är den minst populära presidenten i Frankrikes moderna historia. Han har lovat att inte ställa upp igen om han inte kan få ned landets envist höga arbetslöshetssiffror som sedan länge ligger på omkring 10 procent. Han hoppas att reformerna inom arbetslivet skulle uppmuntra företagen att anställa mer personal.
Men under tryck från protesterna har regeringen ändrat förslagen så att de endast gäller för stora företag.
En nyligen genomförd opinionsundersökning fann att 58 procent av den franska allmänheten motsatte sig förslagen.
Parlamentet ska rösta om reformerna i slutet av april eller i maj.
Då Hollande valdes till president 2012 skrev norska tidningen Klassekampen på ledarplats:
En socialistisk seger i Frankrike representerar ändå en liten ljusglimt av hopp, ett hopp om att socialdemokraterna i Europa någon gång kommer att ställa sig i spetsen för en vision för Europa som utgör ett verkligt alternativ till dagens nyliberala och högerkonservativa konsensus.
Jag (Pål Steigan) tillät mig att ha en annan uppfattning. Läs artikeln Illusjonene om Hollande.
”Frankrike sliter med hög arbetslöshet, stora tapp för exportindustrin inte minst pga. sanktionerna mot Ryssland och ekonomiska tapp i konkurrensen med Tyskland på grund av euron. Hollande försöker att lösa detta genom att välta över bördorna på arbetarklassen”.
Sverige.(Anders).
Idag framträdde LO:s ordförande Carl-Petter Thorvaldsson tillsammans med Svenskt Näringslivs Carola Lemne. Man har kommit överens om att i den svenska högkonjunkturen begränsa löneökningarna till 2,2 %. . Thorvaldsson talar om ”ansvarstagande”, men det är ett ansvarstagande på kapitalismens villkor.
Dagens Industri skriver ”LO och Svenskt Näringsliv sätter ned foten och kräver att industrins löneökningar blir normerande. Det är ett för Sverige unikt utspel som innebär att LO-ledningen kör över Byggnads och övriga LO-förbund som krävt mer än industrin. ”Det här något som vi normalt inte gör. Men vår bedömning från LO:s sida är att den upptakt som varit i avtalsrörelsen innebär stora risker för lönebildningen och för att vi kan svåra konflikter”, säger LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson.”
Under kapitalismen pågår hela tiden en klasskamp där främst en liten grupp storkapitalister stärkt sin ställning. De kallas i USA ”de 1 %”, men är egentligen färre. Statistik visar att ägandet har koncentrerats till allt färre händer som kontrollerar alltmer. Besluten fattas utan demokratisk hänsyn. Målet är inte främst försök till produktion efter mänsklighetens behov utan största möjliga vinst för det enskilda företaget. Ett primitivt, odemokratiskt system där de många arbetar ihop stora vinster till ett fåtal. Ett system som visar sin oförmåga att tackla klimathoten, men väl sin förmåga att understöda krig och statskupper för att få så mycket kontroll över vanliga fattiga länders naturresurser. De fattiga i dessa länder arbetar supervinster till storföretagen, enligt tillgänglig statistik.
* Gör facket till kamporganisation!
* Krossa kapitalismen och ersätt dem med ett demokratiskt socialistiskt humanistiskt samhälle!
8 svar till “Frankrike: kamp mot nya arbetslagar. Sverige: LO motarbetar arbetarklassen.”
Motarbetar LO arbetarklassen i Sverige? Jag har intrycket att det är tvärtom, LO försöker hindra sjunkande pris på arbetskraft när utbudet ökar. ”Vänstern”, dvs det socialdemokratiska tantpartiet och dess älsklingsallierade, miljöpartiet levnadsstandardssänkarna- och skattehöjarna, motarbetar den arbetarklass de inte längre företräder, den har delvis gått till sd.
Arbetarna vill inte ha låglönekonkurrens, det är den fackliga rörelsens grundbult. Deras före detta parti byggde ett högskattesamhälle som lovade totalservice för pengarna.
Fransk industri klarar vare sig konkurrensen eller exporten. Men det gör svensk, så länge energipriserna är låga i alla fall.
LO agerar mot kamp för större löneökning, bl.a. i efterfrågade branscher. LO accepterar kapitalismens villkor i alla viktiga avseenden.
Demokratisk socialism är en omöjlighet inom en union där länder och arbetare ställs i en konkurrenssituation i ett race mot välfärdsbottnen. Det är dessutom ett slags opatriotiskt landsförräderi eftersom det slår ut nationers företag och deras totalförsvarsförmåga.
Men det är nog en nödvändig utveckling av skäl som du implicerar.
LO accepterar givetvis kapitalismen, det är den som betalar arbetarnas löner, det är det viktiga avsende som existerar. LO försöker få ut så mycket som möjligt ur företagen, men inte så mycket att de går omkull. LO är inte en socialistisk kamporganisation, och det är inte LO´s politiska parti (SAP) heller, det är helt avsiktligt. LO är inte en organisation för drömmare, utan en intressentsammanslutning. Om inte Sveriges konkurrensdugliga exportindustri ska vara löneledande kommer avtalsrörelsen att falla samman i kaos, och de som förlorar på det är LO´s medlemmar. LO´s politiska parti lever däremot sitt eget karriärsliv numera, och företräder inte längre LO, utan sig självt. De politiska hugskott som Sahlin/Jämtin mfl i sin medelklassvärld utan utbildning levererar, det får LO´s medlemmar betala. Många av LO´s manliga medlemmar har av det dragit slutsatsen att de företräds av ett annat parti, SD.
Det var länge sedan LO-pamparna företrädde några andras intressen än sina egna! Bara en sådan sak som att ett fackförbund som LO ska hålla ner lönerna för att ta ett samhällsansvar! Det samhällsansvaret ligger på den valda regeringen, det enda fackförbunden ska ta någon hänsyn till är medlemmarnas bästa. Det åligger alltså på arbetsmarknadens parter att komma överens om en lön som är hållbar sett ur ett kostnadsläge som inte får vara för hög i förhållande till konkurrentländer. Och det är ju till slut så att det är exportindustrin som ger Sverige den utländska valuta som betalar import av allt som Sverige behöver.
Det är sant att även LO-pamparna i första hand ser till sitt eget, och därur kommer förstås ursprungligen att LO-pamparnas politiska parti drivit saken betydligt längre. Men LO-pamparna är näramre arbetarna än sossarna, och LO-pamparna vågar inte riktigt gå ut med skattehöjningar och idealisering av sänkt levnadsstandard ur ideologiskt perspektiv, de ska fortfarande föreställa att jobba för svenska arbetare. Annat är det med SAP.
Det är liksom fel på svenska arbetare, det är andemeningen ur cirkelresonemangen från identitets-vänstern, även den socialdemokratiska. De är vita, heterosexuella, äter korv, vill ha stora bilar, vill bo med egen familj i eget hus. En del har fräckheten att jaga älg och klaga på den nyttiga vargen. De är en belastning på miljön ur alla synvinklar.
Den minimala svenska överklassen respekterar svenska arbetare i långt högre grad än våra genusvetare, vänstern och deras släkt och vänner. Det beror på att både svensk arbetarklass och överklass delar ursprung; kristna bönder. Svensk överklass vet vem som drar in pengarna, och vem som ska få betala massinvandringen.
[…] Denna artikel har skrivits av Pål Steigan och är nog av intresse för fler än undertecknad som i morgon kl. 15 reser mot Frankrike några dagar, efter flygbladsutdelningar och möten. Social explosion i Frankrike . (Dagliga blogginlägg planeras från Provence.) I början av april publicerade jag Frankrike: kamp mot nya arbetslagar – Sverige:LO motarbetar arbetarklassen […]