Paul Krugman ”class warfare is very, very real” -but not international competition


Den kände ekonomen Paul Krugman, Nobelpristagare i ekonomi tillhör de ekonomer som är mycket kritisk till EU:s hantering av Greklandskrisen och har förordat ”Grexit” som bästa lösningen. Igår publicerade denne nu mera tydligt ”neo-Keysian” en ganska intressant krönika i New York Times ”Competitiveness and Class Warfare”.

Artikeln.
NYT_Twitter_Krugman_400x400
”Nyligen tänkte jag på Lester Thurows bok ”Head to Head: The Coming Economic Battle Among Japan, Europe, and America.”
För dem som är för unga, eller som inte minns påminner jag om att Thurows bok var ett monster bästsäljare i början av 1990-talet. Den kom vid en tidpunkt då många människor trodde att Amerika höll på att förlora sin ekonomiska ställning och att Japan var en ohejdbar ångvält. Detta skedde vid den allmänna föreställningen om global ekonomi som en kamp om konkurrensfördel, vilken finns kvar.

Jag var tämligen kritisk till denna uppfattning på den tiden, och menade att ekonomisk framgång eller misslyckande hade lite att göra med den internationella konkurrensen. Men jag undrade nu vem som egentligen presterade bäst i årtiondena som följde Thurow bok. Och svaret är … ingen.

Diagrammet nedan visar BNP per arbetsför ålder vuxen (15-64) i Frankrike, Japan, och Amerika sedan 1990. Den demografiska korrigering är viktig. Japan har släpat ekonomiskt, men en hel del av det är bara på grund av olika demografiska förhållanden mellan de jämförda länderna.

081115krugman2-articleInline

Vad är slående här är hur lika kurvorna är. Japan släpat i slutet av 1990 och början av 2000-talet, men återhämtade sig. Frankrike har släpat efter sedan 2010, mycket tack vare krisen i euroområdet och dess missriktade åtstramningspolitik. Men med tanke på all retorik om strukturella problem här och där, vad som är slående är hur lite skillnad det har varit bland utvecklade länder.

Vad detta visar är inte bara att den internationella konkurrensen är långt mindre viktigt än vad många tror eller påstår. Det tyder också på att den ekonomiska tillväxten är ganska okänslig för politiken. Frankrike och USA är i extremlägena då det gäller avancerade länders regimer, men det finns inte mycket skillnad i deras långsiktiga resultat.
Kommentar: Avser bara BNP-tillväxt, inte fördelningen av tillgångarna och tillväxten för olika klasser

Men innebär detta att säga att politik inte spelar någon roll? Inte alls. För medan det verkligen inte finns något nollsummespel i konkurrens mellan nationer som arbetar efter olika affärstyper, är den viktiga frågan om vem som får vinsten. USA:s ekonomiska tillväxt har varit OK de senaste 25 åren, men inte för de allra flesta eftersom en så stor del av tillväxten går till toppen.

Den internationella konkurrensen är en mestadels falskt begrepp; klasskrig (class warfare) är mycket, mycket verklig” skriver Paul Krugman.

Kommentar:Anders Romelsjö
Det är mycket ovanligt att en etablerad ekonom avslutar en artikel på detta sätt. Han erkänner klassförhållanden, klasskamp och noterar stora ekonomiska orättvisor. Artikeln väcker många frågor. Hur är utvecklingen för länder som Italien, Spanien, Tyskland och Sverige?
Dess svagheter är tydliga:
-33 % av jordens befolkning lever i stor fattigdom (FN, 2011);
-De ekonomiska skillnaderna inom länder och mellan många länder har ökat. Forskning har visat att det finns ett tämligen starkt samband mellan graden av ekonomisk ojämlikhet i ett land och nivån av ohälsa och sociala problem (Wilkinson & Pickett. Jämlikhetsanden. Se t.ex. min recension i Läkartidningen 2010, www.lakartidningen.se/arkiv).
-Boston Consulting Group har nyligen rapporterat att 0,1 % av jordens invånare kontrollerar mer än 20 % av tillgångarna på jorden;
-I USA, lever drygt 40 miljoner på matkuponger, och medianlönen har ej ökat sedan 1974 enligt statistik.
-20 % av tillgångarna hos världens miljardärer skulle räcka till för att ge alla jordens invånare tillräckligt med mat, skolunderbyggnad och hälso- och sjukvård enligt vissa beräkningar (Toussaint & Millet. Debt, the IMF and the World Bank. Monthly Review Press, 2010);

Det helt dominerande produktionssättet, kapitalismen, är inte grundat på samarbete. Kapitalismen är snarare grundad på förekomst av olika företag, där var och en strävar efter största möjliga vinst. Vidare på att en liten grupp, kapitalisterna, får vinst på andras arbete (utsugning) för att använda denna efter eget gottfinnande och inte för samhällets bästa. Konkurrens i sig kan vara sporrande, inte tu tal om detta. Men ett produktionssystem som baseras på vinstintresse, där en liten, liten minoritet fattar besluten med ingen eller begränsad insyn från folkmajoriteten är inte demokratiskt och inte heller optimalt då det gäller att på bästa sätt nyttja jorden begränsade resurser och låta alla få en rimlig del. Kapitalismen har inneburit kraftigt ökad produktion och produktivitet, men också världskrig, miljöförstöring, girighet, korruption och mutor för att få större marknader osv.
-Deras förmögenheter har främst skapats av andras arbete;
-Kapitalismen utgår inte från en analys av vilka behov som främst behöver tillgodoses.
I så fall skulle fattigdom, mat- och vattenbrist snabbt försvinna;
-Kapitalismen utmärks sedan 2-3 decennier av ökade ekonomiska klyftor och ökad arbetslöshet;
-Varor tillverkas medvetet för att ha begränsad livslängd;
-I en demokratisk planerad humanitär ekonomi skulle alla få arbeta;
-I stället för företagshemligheter och reklam av osäker kvalitet behövs samarbete (Hur många miljarder skulle sparas om läkemedelsbolagen delade på kunskap och forskning?)
-I stället för allt allvarligare och redan delvis irreversibel klimatförstöring behövs samarbete;
-I stället för ökad rustning (f.a USA har rustat kraftigt efter kalla krigets slut, svarar för närmare hälften av jordens militärutgifter, har 700 militärbaser och bedrivit angreppskrig i råvarurika Irak och Afghanistan.

En annan värld är inte bara möjlig – den är nödvändig!
i Andra om: , , , , , ,

, , , ,

Paul Krugman NY Times 11/8 BBC-undersökningen 2009 Cleveland Leader 9/4 2009 Frågeundersökning 2011 Pew Research Gallupundersökningen om USA som hot Globalresearch 15/12 Gulf Today 15/12 AB 13/12 Democracy Now London Review of Books Nyhetsbanken UD blogg Intervju med Putin mm Globalresearch artikelFria Tidningen 13/9 FIB-Kulturfront Reuters 16/9 SvD 3/9 DN 27/8 DN 28/8 DN 2 28/8 SvD 24/3 DN 21/3 SvD 22/3Svensson-bloggen Guardian Independent Amnesty SvD 15/3 Knut Lindelöfs blogg Aron Lund SKP-bloggen AFP


Ett svar till “Paul Krugman ”class warfare is very, very real” -but not international competition”

  1. Som vanligt för socialister hoppas betydelsen av monopol/karteller över och konkurrens mellan kapitalister ses som något ont.
    Alla krig sedan lång tid har orsakats av finans och företagsKARTELLER vilka kunnat påverka den militära strategin så att krigen förlängts och handel med fienden kunnat upprätthållas för det ändamålet.
    Det är inte något som man OCKSÅ kan väga in som jag antar att du skulle säga utan den allt överskuggande viktigaste orsaken utan vilket vinster inte kan garanteras.