Morgonnyheterna i P1 rapporterade 23/4 under rubriken ”Regeringen vill knyta Sverige tätare till Nato” att ”Det är en del av innehållet i försvarspropositionen som regeringen offentliggör i morgon, fredag, skriver svd.se. I propositionen står det vidare att samarbetet ska utvecklas genom att ”öka svenskt deltagande i Natos mest avancerade och komplexa övningar, framför allt inom ramen för Natos snabbinsatsstyrka, samt i Natos återkommande storskaliga övningar”. Regeringen vill även öka samarbetet med USA.

Svenska Dagbladet skrev samma dag under rubriken ”Regeringen positiv till ökat Natosamarbete” att ”Natosamarbetet är ”avgörande för att utveckla den svenska försvarsmakten” och regeringen vill också öka och ”ytterligare fördjupa” det bilaterala militära samarbetet med USA. Det skriver regeringen i försvarspropositionen som blir offentlig på fredag, men som SvD kan avslöja i dag.” Man skriver vidare ”I sista stund enades partiledarna vid ett av flera möten på Rosenbad om att en särskild utredare ska titta på för- och nackdelar med olika internationella samarbeten och medlemskap inklusive Nato, men beslutade samtidigt att den militära alliansfriheten inte ska granskas. Frågan var så laddad att försvarsuppgörelsen hängde på en skör tråd.”

Något alternativ till Nato finns inte även om Sverige också har en solidaritetsförklaring inom ramen för EU och fredstida samarbeten med Finland och samtliga nordiska länder i Nordefco.

Kommentar.
Det finns starka skäl att aktivt arbeta mot NATO-medlemskap. Starkast skälet är nog att ett sådant medlemskap försämrar Sveriges säkerhet, och ökar risken för att Sverige skulle kunna dras in i stormaktskonflikter och krig, utan folkligt stöd. Detta framgår klart av den viktiga boken.

Bevara alliansfriheten – nej till Nato-medlemskap!
som är en antologi med bidrag från många författare som menar att ett svenskt medlemskap i Nato inte förbättrar landets säkerhet utan försvårar en
fredspolitik i vårt närområde och ökar risken för att vi blir indragna i konflikter och krig. Bland författarna märks förre utrikesministern Hans Blix, förre Moskva-ambassadören Sven Hirdman, FN:s förre undersekreterare för rättsfrågor Hans Corell, f.d. regeringsmedlemmen Leif Pagrotsky, förre försvarsministern Thage G. Peterson, förra nedrustningsansvarige Maj-Britt Theorin, överste Lennart Uller, general Carl Björeman och Finlands utrikesminister Erkki Tuomioja. Boken tar upp säkerhetspolitiska aspekter, fredspolitik, ger historiska perspektiv, belyser kärnvapenfrågan, ger perspektiv på alliansfriheten. Den berör även FN och folkrätt, Ukrainakonflikten, demokratiaspekter och de så kallade solidaritetsförklaringarna.
Författarna hr olika syn på olika frågor, bland annat på Ryssland, men är eniga i att avråda från svenskt NATO-medlemskap, främst av säkerhetspolitiska skäl.

Professor Anders Björnsson medverkar också och har här i tidigare gästblogginlägg framhållit att de svenska Nato-förespråkarnas paradargument att Atlantpakten är en demokratiernas gemenskap inte håller. Han skrev ”Finland och Sverige, Irland, Schweiz och Österrike är väl fungerande demokratier, men de har valt att stå utanför stormaktsblock och militärallianser. Däremot är polisstaten Turkiet, maffians Italien, korruptionens Rumänien, det halvfascistiska Ungern, blodshämndens Albanien alla medlemmar av Nato. Om Ukraina blev Nato-medlem, vilket förhoppningsvis kommer att förhindras genom tyskt eller annat ingripande, skulle alliansens demokratiska legitimitet försvagas ytterligare. Till syvende och sist är NATO en krigsorganisation i tjänst hos USA som störtat många demokratier.

Många av medlemsländerna har ett minst sagt solkigt record när det gäller mänskliga rättigheter, behandlingen av utsatta minoriteter, parlamentarisk praxis. Och den viktigaste makten i militäralliansen, USA, har flera gånger efter kalla krigets slut brutit mot FN-stadgan och internationell rätt.

Statskupper av USA mot demokratiskt valda regeringar efter Andra Världskriget.
Det finns inget land i världen som stött tillnärmelsevis så många militärkupper i demokratiska länder som USA. Utrikespolitiskt har USA tydligt visat att landet inte är för demokrati. Man kan kritisera och angripa diktaturer som står självständiga i förhållande till USA, som Irak, Libyen och Syrien men inte andra (Egypten, Tunisien, Bahrain, Saudiarabien, Pinochets Chile och alla de militärdiktaturer som USA stött/etablerat i Sydamerika och även i Sydostasien.) Några demokratiskt valda regeringar som USA störtat i statskupper.
-Mossadeq i Iran 1953;
-Arbenz i Guatemala 1954;
-Sukarno i Indonesien 1965;
-Allende i Chile 1973;
-Sihanouk i Kambodja 1970;
-USA invaderar militärt och störtar den demokratiska Bishopregeringen i Grenada 1983;
-USA understödjer statskupp en i Venezuela 2002, och erkänner, omedelbart och officiellt, kuppmakarna som de nya representanterna för landet. Problemet för USA var att kuppen misslyckades;
-Den folkvalde presidenten Aristide kidnappas i Haiti av USA 2004 och skickas till Afrika. En statskupp genomförs, med USA:s stöd och många Aristide-anhängare mördas eller fängslas;
-Zelaya i Honduras 2009;
-Stödet till den egyptiska militärens statskupp mot Morsi 2013;
-Stöd till staskuppren i Kiev 2014;
-Upprepade försök att mörda Hugo Chavez i Venezuela.

Under kalla kriget kunde NATO:s mission tolkas i defensiva termer. Men nu är Nato och har varit – och är – offensivt, aggressivt, i långt större utsträckning än den makt som den idag definierar som sin fiende, det militärpolitiskt starkt försvagade Ryssland.

Avtal med NATO?

Som framgick av en artikel på DN Debatt 19/4 ser 31 kulturarbetare förslaget till värdlandsavtal som en möjlig språngbräda till NATO-medlemskap. Två dagar efter riksdagsvalet la den avgående regeringen fram förslaget till ett värdlandsavtal med NATO. Beslut ska tas nästa år.
* Man kan mycket väl vara emot NATO-medlemskap utan att vara emot värdlandsavtalet och utan att vara emot NATO:s insatser på andra håll. Det gäller att bilda största möjliga front mot NATO-medlemskap – med deltagande av personer från M till KP. Men jag personligen vill påminna om att:

* Ett värdlandsavtal innebär att Sverige ska öppna gränserna för Nato-operationer, övningar eller skarpa insatser, genom beslut där Natos generaler har initiativrätt. Det försvårar Sveriges möjligheter att i ett krigsläge säga nej med hänvisning till alliansfriheten.
* Avtalet kan innebära Nato kan få obegränsad tillgång till svenskt territorium i fred och i krig (!) och Sverige förpliktigar sig att i alla lägen ge fullt stöd åt Nato. Svenskt territorium ska få användas som bas för angrepp mot tredje land. Det finns inga begränsningar angående vapenteknik. Kärnvapen är inte uteslutna. Men Sverige kan säga nej till detta.
* Avtalet innehåller bestämmelser som är direkt i strid med svensk grundlag. Till exempel är Natos trupper undandragna svensk jurisdiktion. De kan inte dömas för brott begångna i Sverige.

NATO är en krigsorganisation dominerad av USA. Som anti-imperialist tycker jag mig kunna konstatera att NATO bidrog avgjort till splittringen av f.d. Jugoslavien, till sönderslagna Libyen (där al-Qaida kraftigt stärkts) och till förstörelsen av Afghanistan (som medfört att talibanerna är starkare än någonsin de senaste 10 åren). Nu hetsar NATO mot Ryssland och bedriver provokativa militärövningar vid Rysslands gräns.

Det är helt klart att NATO vilar på möjligheten att vid behov använda kärnvapen.
– Vem tror inte att en stor majoritet står bakom ett krav på kraftigt militär nedrustning globalt och att minst 90 % av jordens befolkning ställer sig bakom att kärnvapen snabbt avvecklas i världen om en folkomröstning kom till?

* Men alliansfriheten har tjänat folket väl. Den har hållit Sverige utanför två världskrig. Alla militärallianser befordrar krig. Den som ställer sig utanför har störst möjligheter att undgå krig.

Mer information?
1. Gå till www.alliansfriheten.se som är en kunskapsbank för dem som argumenterar mot att Sverige ska ge upp sin traditionella säkerhetspolitiska linje som i 200 år har hållit landet utanför krig mellan stormakterna. Här finns länkar till grundtexter som belyser den ståndpunkten. På nätplatsen kommer vi även att ge utrymme för originalpublicering liksom för debatt och motinlägg. Där skrev 22/4 generallöjtnant Carl Björeman ”Det är inte Nato som i dagens läge ger Sverige större trygghet. Det är i stället civila och militära åtgärder som främjar nationell sammanhållning och som undanröjer splittring och missnöjesyttringar.”
Det betyder att även argument från dem som yrkar på svensk Nato-anslutning kommer att finnas tillgängliga. Frågans allsidiga belysning tjänar varje medborgares ställningstagande. De vanliga medierna sviker här sitt uppdrag. Ett antal större dagstidningar driver för närvarande kampanj för medlemskap, också på nyhetsplats.

Initiativet kan ses som en uppföljare till antologin ”Bevara alliansfriheten – Nej till Nato-medlemskap! (red. Anders Björnsson & Sven Hirdman, Celanders förlag) som utkom under senhösten 2014.

2. Kontakta aktionsgruppen Nej till Nato via https://www.facebook.com/pages/Aktionsgruppen-Nej-till-NATO och skriv på upprop mot värdlandsavtalet på http://www.skrivunder.com/upprop_mot_nato.

intressant.se NATOUkraina, Ryssland, fascism, politik, USA, statskupp krig, desinformation ekonomi imperialism, kapitalism EU,

Sveriges Radio 23/4 SvD 23/4 DN 8/1 SvD 30/11 2014 Värdlandsavtalet Wiseman’s Wisdom – ledande NATO-vänlig militär bloggare Sten Tolgfors, DN Debatt 10/1 DN 30/11 DN 23/11 SvD 23/11 Orangea revolutionen Michael Roberts blog Från Poroshenko till Putin – en nedförsbacke Pål Steigan 15/11 DN Debatt 13/9 M Hudson i CounterpunchPål Steigan Counterpunch om USA:s UkrainapolitikYatsenjuk och Nuland DN 30/7DN 23/2 DN 19/2 SvD 19/2 Moscow Times Youtube-klipp Artikel med bild av Nuland och oppositionsledaren Globalresearch DN 23/1 Nyhetsbanken 26/1 DN 25/1 Kildén & Åsman Infowars 23/1 AB-intervju med Bildt omkring 25/1 DN 19/12 2013 Globalresearch Nyhetsbanken 5/12 Nyhetsbanken 11/12 Proletären 20/12 SvD 5/1 2014 Sveriges Radio 17/12
Rozoff i Globalresearch