Ibland hänger jag mig åt diverse dagdrömmerier, de handlar oftast om att bo på landet i en liten stuga. Ett torp som det på bilden skulle fungera utmärkt. Då skulle jag kunna gå ut på farstubron på morgnarna och säga – Hä gott mä kaffe, gärna med en norrländsk dialekt. Jag är visserligen född och uppväxt i Fjollträsk, Upplandsgatan mellan Odenplan och Norra Bantorget, men som barn har jag alltid tillbringat somrarna i antingen Värmland eller Norrbotten vid Arvidsjaur. Det sätter faktiskt sina spår. Jag har då tillbragt min tid i ren glesbygd där man möjligen såg eller hörde en bil någon enstaka gång. Min farfar och farmor hade häst och jag fick ofta köra häst och vagn. Kontrasten mellan Arvidsjaur och Stockholms innerstad var minst sagt dramatisk. Jag är inte ens säker på att mina farföräldrar hade elektricitet i början av 50-talet, men mitt minne kanske spelar mig ett spratt. Idag så är informationsflödet tämligen kompakt. Jag har vid ett antal tillfällen lånat ett ”TV-kort” som tar emot digitalsändningar, dessutom kan man kolla live på de flesta större nyhetskanaler med tjänster som ”Livestation”. När det då gäller den pågående tragedin i Gaza så kan man följa skeendet dygnet runt, men informationskvaliteten är dålig eftersom Israel inte tillåter journalister att komma in i Gaza av lätt insedda orsaker. Frågan är om en omställning till torpliv ens skulle vara möjlig? Ekonomiskt absolut, jag skulle sänka mina boendekostnader till en tredjedel av dagens, och då ingår uppvärmning. I alla fall hälften kan jag sänka den till. Men skulle jag stå ut att bo i skogen och höra granarnas sus och allt fågelkvitter? Där jag nu bor kan jag inte ha fönstret öppet på nätterna från april fram till juni. Orsaken är att pippina pratar med varandra natten igenom. Jag blir så tjusad att jag bara ligger och lyssnar. Kattan skulle bli sur. Hon skulle inte få gå ut, fick hon det skulle hon bara försöka tugga i sig de små liven. Eller så skulle hon själv bli byte åt något större rovdjur. Och internet kan man nog glömma om man bor lite avsides. Fördelen med det vore att man slapp informationsinfarkten. En TV skulle aldrig komma in i mitt hus. Den kanske främsta fördelen |
vore att jag skulle slippa alla knäppgökar som tycker till i bloggens kommentarer. Ni anar inte hur många idioter det är som nu försöker få in en massa ljugerier om Israel och Hamas just nu. I vanliga fall är det de främlingsfientliga eller rovdjurshatarna som fördystrar tillvaron. Men jag älskar mitt spamfilter. När någon skrivit oförskämdheter ett par gånger så hör jag aldrig av dem igen. Den typen av struligheter försvinner helt om man blir torpare och ex-bloggare. Möjligen skulle jag ta mig för att börja teckna, men antagligen skulle jag ha nog med att räfsa, samla ved, koka kaffe och klappa katten. Lyssna på radio kan man ju göra en gång i veckan, det räcker antagligen för att få veta om regeringen sitter kvar eller inte. Det finns en verksamhet som heter ”Katastrof- Andra om: Torp, Torpdrömmen, Torparliv, Landet, Fågelkvitter, Natur, Miljö, Informationsinfarkt, Internet, Livskvalitet [tags]Torp, Torpdrömmen, Torparliv, Landet, Fågelkvitter, Natur, Miljö, Informationsinfarkt, Internet, Livskvalitet[/tags] |
18 svar till “Torpdrömmen”
Om man skall förverkliga drömmarna så gäller det att slå till ganska snabbt. Ett litet torp är ju klart överkomligt även i dessa tider av fastighetsspekulation. Själv funderar jag på att röra mig i motsatt riktning. Köpenhamn eller Barcelona kanske? Men då ser man genast att den svenska kronan står lågt i kurs…
Bara för att man har tv behöver man väl inte se allt. Dessutom ger jag mig fasen på att om du blir torpare kommer du sitta som klistrad vid tv och titta på idol, robinson och annat, eftersom kufiska grannar att titta på blir en bristvara i ensamheten.
Lägg inte in för mycket i dina funderingar bara… :-) (avd privata meddelanden…)
Livet på landet rular! Inga rovdjur tar en frisk katt (men grävlingar gräver upp begravda trots 50 kilo sten), katter tar inga friska fåglar och jag hinner med 150-200 böcker OCH lite TV (just nu begränsat till Solens mat, text-TV och enstaka Simpsons). Har fast internetlina via telejacket, begränsar mitt surfande till typ en timme om dan. Sitter på verandan och fikar och tänker ”kaffe, hä ä faen gött”. Det finns massor av softa gubbar och gummor att språkas med på promenaden, men det är 1 km till grannen. Lämnar huset gör jag i träfrack (ligger snickrad och klar i ladan, 400:- istället för 5000:- på Fonus) Vatten från djupborrad brunn, avlopp töms 1 gång per år och sotarn kommer lika ofta. Skit med 30 timmar strömavbrott ibland då vedspisen och öppna spisen inte räcker att värma huset på vintern, men man reder sig! Inga tröstpizzor eller impulsgodispåsar! Och man får vara ifred med sina tankar! Ain´t life a hoot?
Oooh Anselm! Det låter seriöst! Träfracken skiter jag i att snickra ihop, nåt ska väl ungarna ha att göra… :-)
Som Selma Lagerlöf skrev i Kejsaren av Portugallien:
”Ack, ack, det är ingen som kan njuta en sådan undfägnad, som den, som gör sig kalas i tankarna.”
Att få drömma och tänka på en torpidyll är nog lika gott som att bo där i verkligheten.. :-)
Men Jinge inte tänker Du väl sluta blogga?
Nej givetvis inte. Men ibland så bara läääängtar jag ut på landet!!
Du är verkligen en snäll herre Jinge : )
Hej Jinge!
Den här bloggen gillar jag lite så där extra. *Skrattar gott* Jo, du. ”Dä ä fäll ungefär så det är att bo i det där torpet.
Det är jätteskönt att fly Stockholm för ett liv i ett torp i skogen med djur och natur. Dock har man sina prövningar i början. Men man blir uppfostrad av landsbygdsfolket. Var så säker.
Dator och blogg kan man ha men tålamod tarvas för det går seeegt som bussen till stan. Tv vill man inte ha! Och katterna älskar livet på landet må du tro!
Fortsätt drömma och känner du för det så är det bara hitta din dröm och prova. Det är det riktiga livet.
Hälsningar
Silverstare direkt från Storskogen
men mänska, hä finns stugor med uppkoppling! att bo på landet är varken 1850- eller ens 1950-tal, det är landet IDAG, där den såkallade framkanten av it-utvecklingen befinner sig. i galopp med de största behoven.
Jepp Jinge, livet är sirius på landet! Träfracken snickrade jag själv, mina rocknrollungar skulle behöva typ varenda TV-program snickare för att sätta upp en tavla! (Som parentes kan nämnas att jag klämt två böcker sen i förrgår. Visserligen en Bon Scott- och en Hendrixbiografi, men ändå….)
Jinge, är det inte dags att skapa en modeblogg ala blodinbella så att du kan köpa dig den där torpet som du så länge drömt om. Du skulle kunna rikta dig till oss som börjar bli lite till åren. Recensera några häftiga läsglasögon, och för de lite äldre, några trendiga rullatorer ;o)
Jinge
Man skall förverkliga sina drömmar även om man är hjärtsjuk och 62.
Det finns två(eller flera sätt att göra det) sätt som jag ska nämna och som jag använder.
Det första sättet är det enklaste, nämligen att förändra drömmarna så att dom enkelt går att förverkliga.(exempelvis flytta dit dom är realiserbara med nuvarande förutsättningar)
Det andra sättet är att anta ett kapitalistiskt levnadssätt och se till så att man bara sysslar med sådant som ger ekonomiskt utbyte, att man hela tiden skapar sådant som någon vill betala för, i ditt fall borde det räcka med att exempelvis göra som aftonbladet … ta 19 kroner i månaden för en betalblogg … och eller börja skriva för tidningar, efter en liten anpassningstid. :)
KAS
:-) Ok. Bloggen har lite över 7300 sidvisningar per dygn för närvarande. Sett över veckan drygt 12000 helt unika, och långt många fler unika om man ser till Statcounter/Bloggtoppen/Bloggportalen. Skulle dessa 12000 pröjsa 19.- i månaden för att läsa min blogg skulle det bli 247.000.- i månaden. Då blir det en herrgård i.s.f. ett torp :-)
Nää du, jag får allt nöja mig med mina intäkter på AdSensereklamen, den betalar webbhotell och en del av kostnaden för min Adsl, alltid nåt… :-)
Jinge!
KAS idé kan du väl testa enkelt med en pollfråga hur många som är beredda att betala 19:- i mån. En sån fråga räknar väl antal unika tyckare? Redan 500 betalande ger ju 9500:- / mån -och du har snart till ett litet torp… :-)
:-)
Jag tror inte på att ta betalt för något som är gratis. Jag får några hundralappar i intäkt för reklamen lite nu och då, det är tillräckligt.
Jag har fått uppmaningar att sätta ut mitt postgiro på bloggen, ifall någon skulle ha för tjock plånbok nångång, men inte ens det har jag gjort.. :-)