Jan Arnalds (Arne Dahl) bok – De Största Vatten låg på bordet redan då jag bloggade om boken Misterioso.

Så här skrev jag bland annat:

”Man kanske inte kan kräva att en författare ska vara allmänbildad, men jag kan ändå tycka att ett bokförlag som Bra Böcker borde ha lektörer som är kapabla att reda ut trassligheterna.”

Resten av elakheterna kan du läsa här:

Nu har jag gjort det som jag skrev att jag skulle göra när det gällde förra boken. Jag har läst en till och har anledning att revidera min uppfattning på en punkt. Det förefaller som om Bra Böcker nu har skaffat en lektör till den gode författaren, i vart fall har jag inte hittat några grova fel.

Nu läser jag aldrig böcker för att hitta fel, men skriver författaren något uppenbart tokigt så blir jag irriterad och kommer av mig.

Denna bok handlar som vanligt om A-gruppen som nu får i uppdrag att ta hand om en polismans eventuella mord på en Afrikan på flykt i Sverige. Under resans gång får man läsa en ruggig historia om hur en inbrottstjuv hittar ett gammalt lik på söder, och om hur polismannen misstänks vara massmördare.

Det blir fler lik och dessutom en av de mest magstarka beskrivningar jag läst om hur, vad och vilka insekter som berikar och förökar sig i döda människor.

Arne Dahl har kommit närmare en trovärdig beskrivning av poliserna tycker jag. Han är mycket driven när det gäller dramatik, intresset sjunker inte under hela boken och det blir sträckläsning.

Jag känner mig dock tvingad att lägga in en liten reservation. Detta är den andra boken jag läser nu och storyn verkar fortfarande inte speciellt trovärdig.

En kriminalförfattare bör, enligt mitt sätt att se saken, hålla sig hyfsat inom det rimligas gränser men det tycker jag inte att han klarar riktigt.

Men själva berättandet är så professionellt att jag förlåter honom glatt och konstaterar att det börjar lukta Sjövall / Wahlöö och kriminalklassiker-varning för här…

3 ½ av fem möjliga.

En klart läsbar bok och det smakar mer så i morgon lånar jag det jag kommer över på bibblan..