Detta inlägg baseras på en artikel av den kände, radikale australiske journalisten och dokumentärfilmaren John Pilger på Globalresearch 14 maj. Jag tackar Agneta Norberg för översättning av artikeln. Pilger har under sina lång journalistkarriär bland annat varit krigskorrespondent för Daily Mirror i bland annat Vietnamkriget, Kambodja och Mellanöstern. Han har gjort dokumentärfilmen Paying the Price (2001) om USA:s sanktioner mot Irak och Stealing a Nation (2004) om Diego Garcias hemlösa befolkning och skrivit bl.a. boken ”Freedom Next Time”. Jag fångades av hans utgångspunkt i filmsatiren ”Dr. Strangelove” som kom för 50 år sedan och hade mycket stor genomslagskraft under det kalla kriget – men som synes vara aktuell även idag.
Kan en journalist som skriver som Pilger få publicera en text som denna i någon svensk större tidning?

Artikeln.
”Varför vi tolererar hotet om ett nytt världskrig i vårt namn ? Varför tillåter vi lögner som motiverar denna risk? Omfattningen av vår indoktrinering, skrev Harold Pinter, är en ”lysande, kvick och mycket framgångsrik hypnotisering, som om sanningen ”aldrig hänt även när det hände” .

Varje år publicerar den amerikanske historikern William Blum en uppdaterad sammanfattning om USA:s utrikespolitik som visar att USA sedan 1945 har:
* försökt att störta mer än 50 regeringar, många demokratiskt valda;
* grovt blandat sig i val i 30 länder;
* bombat civilbefolkningen i 30 länder;
* användt kemiska och biologiska vapen;
* och försökt att mörda utländska ledare.

I många fall har Storbritannien varit en medarbetare. Graden av mänskligt lidande och kriminaliteten är föga erkänd i väst, trots världens mest avancerade kommunikationer och den till namnet friaste journalistiken. Att de många offren för ”vår terrorism” är muslimer är tydligt. Kunskapen om att den extrema jihadismen, vilket ledde till 9/11, fostrades som vapen i den anglo – amerikanska politiken i Afghanistan undertrycks. I april noterade USA:s utrikesdepartement att efter Natos kampanj under 2011 hade ”Libyen har blivit en fristad för terrorister”.

Namnen på ”våra fiender” har skiftat under åren, från kommunism till islamism, men rent allmän sett är det alla samhällen som är oberoende av västs inflytande och som finns på strategiskt viktiga eller resursrika områden. Ledarna för dessa obstruerande länder avlägsnas för det mest på ett våldsamt sätt, som t.ex. den demokratiskt valde Muhammad Mossadeq i Iran och Salvador Allende i Chile eller de mördas helt enkelt som Patrice Lumumba i Kongo. Alla dess personer har i västs media karikerats och beskrivits på ett ärekränkande sätt. Se bara på beskrivningen av Fidel Castro, Hugo Chaves och idag Vladimir Putin. Skillnaden när det gäller Washingtons roll i Ukraina är vilka följder det kommer att få för resten av världen. För första gången sedan Reaganåren är Washington berett att leda världen in i ett krig. Östeuropa och balkanländerna är idag militära utposter för NATO, och den sista buffertstaten som gränsar till Ryssland har slitits mitt itu. Vi i västländerna stöder idag nynazister i ett land där ukrainska nazister stödde Hitler.

Trots ledning av kuppen i februari mot den demokratiskt valda regeringen i Kiev, misslyckades Washington med sitt planerade övertagande av Rysslands historiska, legitima marinbas på Krim. Ryssland försvarade sig, på samma sätt som de gjort vid alla invasionshot från väst under nära ett sekel. Men NATOs militära omringning har tilltagit, jämsides med USA-ledda attacker mot etniska ryssar i Ukraina. Om Putin kan provoceras till att komma till deras undsättning kan den redan påbjudna ”paria”-roll, som Putin fått, rättfärdiga ett NATO-lett gerillakrig som med största sannolikhet kommer ”spilla över” till Ryssland.

I stället för att göra detta har Putin förvirrat krigsparterna genom att söka en överenskommelse med Washington och EU, genom att dra tillbaka trupperna från den ukrainska gränsen och uppmanat de etniska ryssarna i östra Ukraina att inte genomföra den provokativa folkomröstningen. Detta rysktalande och tvåspråkiga folk, har länge velat ha en demokratisk federation som reflekterar landets etniska olikheter och sitt både självständiga och oberoende av Moskva.De flesta är vare sig separatister eller rebeller utan medborgare som vill leva i säkerhet i sitt hemland.

På liknande sätt som ruinerna av Irak och Afghanistan har Ukraina landet förvandlats till en CIA-park- driven av CIAs chef John Brennan i Kiev, med specialförband från CIA och FBI vilka har inrättat en säkerhetsstruktur som leder blodiga övergrepp mot dem som gått emot februarikuppen. Titta bara på videofilmerna och läs ögonvittnesskildringarna från massakern i Odessa denna månad. Ditfraktade fascistiska banditer brände upp fackföreningens huvudkvarter som dödade 41 människor som var instänga i byggnaden. Och polisen står overksam och ser på. En läkare som försökte rädda folk berättar att han stoppades av ukrainska, pronazistiska, radikala element. ”En av dom knuffade mig bryskt åt sidan och lovade att jag tillsammans med andra judar i Odessa skulle möta samma öde…och jag undrar varför hela världen håller tyst”, avslutade han.

De rysktalande i Ukraina kämpar för sin överlevnad. När Putin deklarerade att de ryska trupperna skulle dras tillbaka från gränsen, skröt försvarsministern i Kiev-juntan- en av dem som grundade det fascistiska Svoboda partiet-att attackerna mot ”insurgents” skulle fortsätta. I en ren Orwell-stil har propagandan i väst helt ändrat om denna händelse till att ”Moskva försöker dirigera konflikten och provokationerna”, enligt William Hague.

Hans cynism stöds av Obamas groteska gratulationer till kuppmakarna för deras ”remarkabla återhållsamhet” strax efter Odessa-massakern. Den illegala och fascistdominerade juntan beskrivs av Obama som ”vald i laga ordning”. ”Det som räknas är inte sanning, sa en gång Henry Kissinger, utan det som uppfattas som sanning.”

I USAs massmedia har inte Odessa massakern beskrivits som en ”tragedi” där nationalisterna(ny-nazisterna) attackerade ”separatister” (alltså folk som samlade namnunderskrifter för en omröstning om ett federalt Ukraina)- Rupert Murdoch´s Wall Street Journal anklagade offren ” Dödlig ukrainsk eld förmodligen initierad av rebeller”, säjer regeringen (i Kiev). I Tyskland har det varit kallt krig med Frankfurter Allgemeine Zeitung som varnar sina läsare för Rysslands ”ej deklarerade krig”. För tyskar måste det vara en stor ironi att Putin är den ENDA ledare som fördömer uppkomsten av fascismen i det tjugonde århundradets Europa.

En allmän sanning är att ”världen har förändrats” efter elfte september händelsen. Men vad har egentligen ändrats?

Enligt den store ”whistelblower” Daniel Ellsberg har en tyst kupp ägt rum i Washington och att en fanatisk militarism härskar. Pentagon bedriver hela tiden ”särskilda operationer”-alltså hemliga krig i 124 länder. I hemlandet, ökar fattigdom, en naturlig följd i en krigsstat. Lägg därtill risken för ett kärnvapenkrig och följdfrågan blir : Varför tolererar vi detta?”

intressant.se Ukraina, Ryssland, fascism, politik, USA, statskupp krig, desinformation ekonomi imperialism, kapitalism Kina EU, Ryssland Obama, kriminalitet,