Detta gästblogginlägg kommer från Ulla Johansson från Göteborg, som är pensionär, författare och debattör. Hon har medverkat i böckerna “Mona Elsa Ulla“, “Främmande besök“, “Kvinnor i butik, kvinnor på fabrik“ och givit ut boken “Flyktigt förbi“ 1998, ”Valets pris” 2008 och ”Frånstulna framtidens samhälle” 2009. Hon har här publicerat flera kommentarer och blogginlägg. I början av november diskuterade hon Sovjetunionens fall och senare refererade hon en bok om CIA. 1 maj publicerades här artikeln ”Aftonbladet och Vänsterpartiet vägrar debatt om Syrien”. Senast postade vi ett inlägg om Ukraina som ett obesvarat brev till Aftonbladets chefredaktör Anders Lindberg. Nedan följer en analys efter manifestationen i Kärrtorp förra söndagen. Den skrevs någon dag senare, men har fått ligga till sig, medan vi firat, och skrivit om jul*2, samt om Mao Zedong och en viss bok. Inlägget är lika viktigt och aktuellt som då det skrev.
Blogginlägget.
”Aldrig trodde jag att vi i dagens värld och i Sverige skulle få återuppleva 20-talets tyska gatukamp mellan nazister och vänsteraktivister (kommunister). – En kamp som var över 1933. Nazisterna i Kärrtorp fryser mitt hjärta till is. Jag deltog 1949 i en ”informationstur” genom Auschwitz. En sådan upplevelse glömmer en människa aldrig. Aldrig.
Nu försöker borgerliga media att likställa nazister och militanta vänsteraktivister. Ständiga rubriker om att en aktivist ur ”yttersta vänstern”
knivskurit en nazist när dessa attackerade den första demonstrationen i Kärrtorp. Vänsteraktivister jämställs med nazisterna – båda grupperna lika ”onda”. Anser borgerliga media och politiker. Och Britta Svensson (krönikör Expressen) blev djupt besviken på den stora antinazistiska demonstrationen i söndags. Där hade sjungits hatsånger mot Åkesson och ropats slagord och grupper hade höjt knutna nävar. Det gillade inte Britta Svensson.
Vid ett presseminarium hos SÄPO som Anders Thornberg höll dagen efter nazistattacken i Kärrtorp drog två av SÄPO:s analytiker en häpnadsväckande slutsats: Muslimerna utgör största faran, därefter kommer ”extremvänstern”. Nazisterna inte så skrämmande. En analys värdig Grönköpings poliskår? Eller medvetet illvillig? SÄPO blundar för att nazistanknutna har begått fjorton mord under en tioårsperiod. (Oisin Cantwell Aftonbladet 21/12 -13.) Fjorton mord – varför inser inte SÄPO allvaret i detta?
Jag har inte mycket till övers för AFA och Revolutionära Fronten. Alltför stora ord, alltför mycket revolutionsromantik. Den sortens ”politik” är inte förankrad hos människor och kan inte nå något vettigt politiskt mål. Jag minns sjuttiotalets medelklassungdomar som på sin tid lekte revolution.
– Dock en eloge till de ”vänsterextrema” som i Kärrtorp snabbt bildade en kedja för att skydda demonstranterna. Och jagade bort nazisterna.
En del borgerliga skribenter och debattörer inser att arbetslöshet,alltför låga inkomster och social otrygghet utgör den verkliga grogrunden för nazistiska framgångar. En del av dem analyserar, ser och redovisar trots allt denna verklighet. Men ingen av dem har mod att förorda ett ”samhällsrecept” som hindrar faran: återupprättande av de sociala skyddsnäten, arbete åt alla – om nödvändigt samhällsbetalt arbete (eller medborgarlön). Paradigmskifte och stopp för högerideologins grepp över samhällsdebatten. Stopp för elitens människoförakt och åter till solidaritetstankarna. Det är demokratins enda möjlighet. Är en sådan linje genomförbar idag? Eller har färden mot avgrunden redan gått för långt? Pessimism är farlig men framtiden ser inte ljus ut. Nyliberalismen har lyckats locka in oss i sitt ”nya” samhälle. En fälla och den borde vi aldrig gått in i.
Nyliberalismen trampade ner löntagarna och gav så Sverigedemokraterna en möjlighet. Bakom dem lurar något ändå värre. – En fördjupad ekonomisk kris öppnar för nazistiska triumfer. Det har historien lärt oss.”
intressant.se,raser, rasism, arv, miljö, opinion, arbete, orättvisor, politik, ojämlikhet, ekonomi, desinformation, ideologi
Expressen Oisin Cantwell i AB 21/12 SvD 22/12 DN 22/2 Lasses blogg Aftonbladet 22/12 Dagens Arena 16/12 – Per Wirten DN -S-ledaren till Kärrtorp DN Nätverk 17 anmäler polisen Nya demonstrationer mot rasism 28 gripna vid manifestation mot rasism SvD Opinion 19/12 Expressen 12/12 Expressen 10/12 Dagens Arena 17/12 Dagens Arena II 17/12
16 svar till “Kärrtorp – epilog”
En bra beskrivning av demokrati i förfall ges av Jens Stilhoff Sörensen i länken nedan.
https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=503&artikel=5667443
Ett litet utdrag:
Om vi inte reagerar nu så är vi ansvariga för att ha berövat nästa generation möjligheten att växa upp med yttrandefrihet och demokrati. Det vi alla tog för givet men tillät glida oss ur händerna. Som vi lämnade bakom oss för ett Sverige som är räddare, tystare och tommare.
”Jag har inte mycket till övers för AFA och Revolutionära Fronten. Alltför stora ord, alltför mycket revolutionsromantik”
Är detta anledningen till varför du inte gillar AFA Revolutionära fronten? Med det faktum att dessa organisationer använder våld mot vad de uppfattar som meningsmotståndare är du helt ok med?
Våld accepteras inte i Sverige idag. Inte av någon. Inte av mig. Fråga till Tom Jensen: Den norska motståndsrörelsen använde våld i kampen mot de nazistiska ockupanterna. Skulle de inte ha gjort det? – I en viss
samhällssituation kan våld bli nödvändigt. Som i Norge. Där är vi inte ännu. – De svenska nazisterna har under en tioårsperiod mördat fjorton människor. ”De vänsterextrema” har ju inte gjort sig skyldiga till sådana vidrigheter. Kanske borde Tom Jensens vrede rikta sig mot nazisterna?
Ulla Johansson
I en demokrati är det aldrig acceptabelt att ta till våld. Vare sig mot nazister eller kommunister. I diktaturer är det annorlunda för där saknas möjligheten att arbeta med demokratiska medel. Därför stödjer jag det väpnade motståndet mot den tyska ockupationen under andra världskriget på samma sätt som jag stödjer det ungerska motståndet mot den sovjetiska ockupationen 1956 och den tjeckiska 1968 eller det syriska folkets våld idag mot diktatorn Al-Assad.
Att säg vem som är väst av vänsterextremister och högerextremister känns inte särskilt meningsfult då det är oerhört svårt att definiera vad som är ”vänstervåld” respektive ”högervåld”. Dock är det ställt utom allt tvivel att de som har begått flest brott är utan tvekan vänsterextremister.
Så Ulla stödjer du mig i ett kraftigt fördömande av det högerextrema så väl som det vänsterextrema våldet?
Hur kommeder det sig att den stat som i särklass använt mest våld efter andra världskriget är USA, som räknas som demokratiskt. Denna ”demokrati” har dock urholkats enligt USA-jurister och ex-president Carter betvivlar att USA nu är demokratiskt. Så många demokratiska regringar USA:s ledning har störta, stött sörtande av eller försökt störta! Vg se tidigare blogginlägg och boken ”USA som världspolis”, f.a. kapitel 1. Syrien: Främst ett av USA sedan länge planerad intervention (erkänd av förre presidentkandidaten och NATO-ÖB W Clark 2007) med hjälp av allierade och al-Qaidagrupper nu (”unoconventional warfare”) har motverkat möjligheten till demokratiskt utveckling i Syrien. Tom, hur kan det komma sig att demokratierna USA, Frankriken och UK så ofta stött och etablerat diktaturer? Vilka klassintressen finns bakom demokrain?
Svar till Tom Jensen: Jag har ju redan i mitt förra svar till dig skrivit: ”Våld accepteras inte i Sverige idag. Inte av någon. Inte av mig.” Varför läste du inte det svaret? Du skriver att vänsterextremister har använt mest våld. De har attackerat de nazistiska grupperna. Det är sant. Men det är inte de vänsterextrema som mördat fjorton människor. I nutid. I Sverige. Så skriver du: ”…………eller det syriska folkets våld idag mot diktatorn Al-Assad. ”Det syriska folket?? Syrien har på USA:s initiativ angripits av Saudiarabien-Quatar-Turkiet. Deras legoknektar och fanatiska religiösa krigare förhärjar nu landet. Där de religiösa krigarna gör sig skyldiga till illdåd så fasansfulla att det trotsar beskrivning. Västs media gör svart till vitt och kallar angreppet ett folkligt uppror. – Det fanns i inledningsskedet en kritik mot den syriska regeringen. Som USA:s vasallstater använde för att kamouflera sitt angrepp. Nu slås Syrien sönder och sharialagar har införts i vissa områden. Detta skeende är knappast det syriska folkets önskan. En fascism med religiösa förtecken. – Och i Sverige växer nazismen sig stark.
Ulla Johansson
Svar till Ulla och Anders. Al-Assad är en hänsynslös diktator som berövar det syriska folket demokrati och mänskliga rättigheter. Att ni förnekar detta är bara tragiskt.
al-Assad är en diktator som tagit viktiga initiativ till demokratisering. I landet och parlamentet finns flera partier och ett öppet, fritt presidentval planeras 2014. Barack Obama är en demokratiskt vald statschef som för en betydligt brutalare politik med brutala krig och interventioner i t.ex. Syrien, Irak, Afghanistan och på andra håll, med illegal sanktionspolitik mot länder som Iran, Kuba och Syrien, som bedriver hemlig spioneri på medborgare, statscheter. viktiga institutionfr och företag runtom i världen. Mottas varmt av Sveriges regering.
Anders det var öppna presidentval i Syrien 2000 och 2007 också. Gissa hur de gick. Al-Assad segrade med över 95% av rösterna bägge gångerna. Att Al-Assad har lyckats lura dig att detta val skulle vara annorlunda än de två förra gångerna känns bara tragiskt.
Dina farhågar har empirisk grund och kan inte avvisas. Dock är läget annorlunda nu. Syrien är utsatt för stark press (kanske främst av Ryssland) och observans. Ett presidentval kommer med stora sannolikhet att noga övervakas av många valobservatörer etc.
Det är inte annorlunda denna gång. Al-Assad är ingen idiot. Han inser att om han förlorar makten kommer han antingen att hamna i Haag eller skjuten i ett dike. På samma sätt vet Ryssland att om Al-Assad förlorar makten förlorar man sin viktigaste allierad i regionen. Därför kommer Ryssland aldrig att dra bort sitt stöd till Al-Assad. Därmed för att de syriska folket skall få demokrati så måste Al-Assad störtas. Tyvärr garanterar Al-Assads fall inte demokrati, men det är ett nödvändigt steg på en lång väg.
Vad du vet! Du beskriver en utveckling för al-Assad som för Gadaffi i Libyen. Hur blev det där? Läs ”Libyen 2 år efter NATO:s ”humanitära intervention” – framgångsrik demokrati eller kaos och elände?” på denna blogg i slutet av oktober. USA vill enligt sina offentliggjorda Pentagonplaner störta en stat som är alltför självständig i USA:s strävan efter hegemoni. Att USA inte står för en demokratisk utrikespolitik är väl beskrivet av fakta, i flera blogginlägg här, och mer ingående i boken ”USA som världspolis. Amerikansk utrikespolitik och ekonomi efter 1945”. Köp och läs!
Jag vet att det inte brukar gå så bra för diktaturer som förlorar makten. Det vet nog Alassad också. Vet du det?
Jag vet också att Ryssland har givit omfattande stöd till Al-Assad. Ryssland vet att landet knappast kan räkna med goda relationer till Syrien om oppositionen kommer till makten. Vet du det?
Åjo, en del diktatorer klarar sig bra. Många diktatorer har fått sin fristad i USA, diktaturkramaren och -skaparen nr 1 i världen. Flera av dem från Sydamerika, Kubas Battista, diktatorer i Sydvietnam etc.
Oppositionen mot al-Assad? Vilka menar du? al-Qaidagrupper stödda från utlandet inklusive från USA? Eller den inhemska organiserade oppositionen som säger Nej till utländsk intervention, nej til sanktioner och nej till al-Assad? Inom den sistnämnda, i väst ihjältigna har Ryssland sannolikt klart bättre stöd än USA & Co.
Ok du tror att Al-Assad skall få en fristad i USA. Det tragiska med detta är att detta är långt ifrån den dummaste idén du kommit med. Samtidigt tror du också att det folk som familjen Al-Assad har förtryckt i decennier inte kommer vara arg på landet nummer 1 (Ryssland) som har gjort Al-Assads förtryck möjligt. Mycket märklig logik.
Inte alls, det är enbart de diktaturer som gjort drängtjänst åt USA-imperialismen, och svikit sitt folk mer eller något mindre, som kan få en plats i USA. För al-Assad planerar nog CIA & Co ett slut a la Gadaffi – förstod du inte att jag menade det? Det finns säkert olika uppfattningar hos befolkningen i Syrien. En vanlig uppfattning är att Assad har betydande stöd – han har hittills lyckats undvika ett öde för Syrien a la Libyen, Afghanistan och Irak – dvs hamna under USA:s statslednings mycket brutala, männioskofientliga utrikes politik.