Massmedia har rapporterat om en mindre spänningsfylld relation mellan USA och Iran. Detta är bra i sig. Igår kväll skrev DN att ”Barack Obama vill lösa frågan om Irans kärnenergiprogram med diplomati. Budskapet fördes fram av USA:s president i sitt tal i FN, där de båda länderna nu sträcker ut händerna mot varandra.” Andra massmedia har liknande budskap. Idag rapporteras på Sveriges Radios Nyheter att Irans president sa i FN att kärnvapen inte hör hemma i Iran och inte är förenligt med synesn på religion och etik – medan USA under Obama morderniserat sin kärnvapenarsenal. (se nedan).

Vi ska inte glömma att det är USA som i strid med FN-stadgan och i strid med internationella överenskommelser kunnat införa hårda sanktioner som skadat Irans folk och ekonomi och USA och Israel har upprepade gånger framfört krigshot mot Iran. USA och Iran har inte haft diplomatiska förbindelser med varandra sedan Irans folk störtade den USA-allierade hårde diktatorn shahen Reza Palevi 1979. Han var den typiske ledaren som USA främst har stött i länder utanför Europa (vid sidan av USA:s stöd till diktaturerna i Grekland, Spanien och Portugal fram tills dessa upphörde för omkring 40 år sedan).

Olagliga sanktioner mot Iran
Nu och i samband med valet i Iran rapporterar dominerande slätkammade massmedia, som tyvärr alltför sällan slår vakt om FN-stadga och internationella konventioner, att ekonomin försämras i Iran sedan flera år. Man nämner vanligen utan skarp kritik att olagliga sanktioner är en viktig orsak till detta. Förutom sanktioner beslutade av säkerhetsrådet på oklar grunder har väst beslutat om sanktioner på egen hand, vilket strider mot FN-stadgan.
I slutet av 2011 antog USA sanktionen Section 1245 som angriper själva grunden för Irans ekonomi. Enligt denna försöker USA stoppa försäljningen av råolja och blockera transaktioner mellan Irans centralbank och omvärlden. Omkring 50 % av Irans budget baseras på oljeexport som utgör 80 % av bytesbalansen. Och FN och det internationella samfundet tiger i stort sett.

De olagliga sanktionerna har drabbat Iran hårt. Priset på kyckling, kött och matolja har ökat med 60 % på några månader och värdet på Irans valuta har minskat kraftigt. Regeringen kände sig tvungen att slopa mat- och drivmedelssubventioner i april enligt Reuters. USA, med sin barbariska och inhumana utrikespolitik har skärpt sanktionerna.
Israel och bombningen av OSIRAK-reaktorn
Israel bombade 1981 den irakiska kärnreaktorn Osirak och åberopade en långtgående preventiv ”självförsvarsrätt”. Men säkerhetsrådet och generalförsamlingen fördömde attacken som stridande mot FN-stadgan. Säkerhetsrådet erkände då fullt ut den suveräna rätten för särskilt utvecklingsländerna att utveckla kärnkraft för fredliga ändamål enligt NTP.

Kanske ska man överträffa insatserna i Irak under 1990-talet. 1997 beräknades också mer än en halv miljon barn under fem år ha dött som en följd av sanktionerna, fler än de som dog efter atombomben över Hiroshima. ”Jag tycker att valet är mycket svårt, men priset – vi tycker att det är värt priset” sade USA:s dåvarande, aktade utrikesminister Madeleine Albright, när hon intervjuades i TV-programmet ”60 Minutes” 12 maj 1996.

Sanktionerna motiveras av Irans kärnenergiprogram.
Icke-spridningsavtalen (Nuclear Non-Proliferation Treaty, NPT) är internationella överenskommelser som trädde i kraft 1970 och är underskrivna av de allra flesta av staterna på jorden. De tre grundpelarna är icke-spridning av kärnvapen, kärnvapensavrustning och möjlighet till fredlig användning av kärnteknologi.
En pelare i NTP-avtalet är att underlätta fredlig användning av kärnkraft, särskilt för utvecklingsländer. Inte heller detta har infriats.Enligt avtalet har alla stater rätt till utveckling och användning av kärnkraft för fredliga ändamål, allitfrån anrikning av råmaterial till anrikning och klyvning av kärnbränsle. Varje stat är skyldig ”att inte tillverka eller på annat sätt förvärva kärnvapen eller andra kärnladdningar”. NTP-avtalet tillåter att en stat blir en ”tröskelstat”, dvs. en stat som inte har kärnvapen men utvecklar förmåga att tillverka sådana. Att motivera sanktionerna mot Iran med dess kärnvapenprogram är olagligt.

En betydande brist är att de tre kärnvapenstaterna Indien, Israel och Pakistan inte har skrivit under avtalen. NPT-avtalet säger att anslutna kärnvapenstater ska genomföra: ”allmän och fullständig avrustning under strikt och effektiv internationell kontroll”, vilket inte skett i någon nämnvärd grad.

Det speciella med Iran är stormakternas inblandning. USA hävdar att Irans kärnkraftsprogram är ett hot mot freden. Iran, ett fredligt land, som – liksom Sverige – inte angripit någon annan stat på oerhört länge medan raka motsatsen gäller för USA och dess nära allierade apartheidstaten och kärnvapenmakten Israel.

I IAEA:s om Iran 8 november 2011, kritiseras Irans nukleära program, som rapporten försäkrar ”indikerar att Iran har utfört … aktiviteter som är relevanta för utvecklingen av kärnladdningar.” Men det finns inga bevis för att kärnvapen håller på att utvecklas.”

Säkerhetsrådet har antagit flera resolutioner mot Iran.
Säkerhetsrådet påstår att Irans kärnenergiprogram skulle utgöra ett hot mot internationell fred och säkerhet. Vad rådet primärt beslutat är att Iran skall upphöra med anrikning, något som Iran har rätt till enligt NTP-avtalet. Rådet använder förbudet att utöva en traktatsenlig ”oförytterlig” rätt som primär sanktion.”
Är inte detta ett upprörande exempel på att FN ej alltid korrekt använder/följer ett internationellt avtal?

Pulitzerpristagaren Seymour Hersh rapporterade i en artikel i New Yorker 17 april 2006 att Bush hade planer på ett flygangrepp mot Iran och att man övervägde ett anfall med B61-11 bunker-buster kärnvapen för att eliminera Irans möjligheter att anrika uran. (Seymour Hersh (2006-04-17. ”The Iran Plans”. The New Yorker.)
Ja, USA:s Mellanösternpolitik går ut på att söndra och få ökad kontroll över regeringar och naturtillgångar och att ge stöd till Israel och att i praktiken acceptera Israels bosättnings-, apartheid- och kärnvapenprogram.

USA:s upprustning av kärnvapen.
Dagens Nyheter skrev 16/9 förra året: ”Trots rasande ekonomisk kris och hårda sparkrav även för militären ska USA storsatsa på en modernisering av sin nukleära arsenal, skriver The Washington Post. Kostnaden över den kommande tioårsperioden beräknas till enorma 352 miljarder dollar, 2,3 biljoner kronor.” Liknande information fanns i andra massmedia.

USA:s hycklande kärnvapenpolitik.
Efter kalla krigets slut genomförde bl.a president George Bush en reell kärnvapennedrustning, vilket även skedde i Ryssland. Kärnvapenindustrin stod inför problem, och började lobba för påstådda nya typer av kärnvapen enligt en artikel i Counterpunch hösten 2011, bl.a ”The Robust Nuclear Earth Penetrator” och ”The Reliable Replacement Warhead”.

Förre presidenten Georgw W Bush var positiv till detta, men kunde ej få stöd för kärnvapenupprustning, men det har nu Obama alltså lyckats med trots sitt tal i Prag 2009 som tolkades som ”anti-kärnvapenretorik”.

Visserligen ingick ett nytt START-avtal med Ryssland in april 2010, som många tolkade som en framgång. Antalet kärnvapen skulle minska med 30 % under ett antal år. Samtidigt infördes ett nytt sätt att räkna kärnvapen. Om ett plan tidigare hade 5 kärnvapen räknades detta just som 5 kärnvapen, men nu började man i stället att räkna antalet kärnvapenbärare och får då i stället ett kärnvapen. Enligt avtalet ska USA och Ryssland få ha kvar 1 500 kärnvapen, tillräckligt mycket för att utplåna livet på jorden flera gånger om. Detta diskuteras bl.a i Counterpunch 16-30 september 2011 under rubriken ”Succeeding Where Bush Failed. The Obama Administration’s Nuclear Weapons Surge.”. Av artikeln framgår att ”Obama’s first term will go down in history, however, as containing one of the single largest spending increases on nuclear weapon ever”.

Enligt Obama’s SSM-plan för kärnvapen ska många miljarder US dollar spenderas varje år i c:a 15 år för att söka förlänga användningstiden för kärnvapen. (I SSM-planen återfinns ordet ”öka utgifterna” ett tjugotal gånger enligt Counterpunch.) I SSM-planen ingår också konstruktion av fabriker och nya typer av kärnvapen.
USA:s militärutgifter uppgick år 2010 till 791 miljarder US dollar enligt svenska fredsforkningsinstitutet SIPRI, 49 %, av de totala i världen på 1 620 miljarder. USA har mer än 900 militärbaser i mer än 100 länder.
Vem tror fortfarande att USA, den i särklass mest aggressiva staten efter andra världskriget, rustar upp kärnvapnen för fred?

Och krigsorganisationen NATO:s militära program vilar till syvende och sist på kärnvapeninnehavet.

Skarpa protester mot Irans kärnenergiprogram och Nordkoreas kärnvapenprov kommer också från länder i EU och Europa – världens kärnvapentätaste världsdel
Två kärnvapenstater finns inom EU, som fick fjolårets Nobelpris. Storbritannien har c:a 185 kärnvapen och Frankrike c:a 300 kärnvapen, medan USA har ca 110 kärnvapen utplacerade innanför EU:s gränser

Låt oss stärka arbetet för att bilda en mäktig opinion för att avskaffa kärnvapen i världen!
Vem tror inte att minst 90 % av jordens befolkning ställer sig bakom?
I en värld med utökad demokrati skulle en världsomfattande folkomröstning ordnas i denna centrala fråga.

i Andra om: kärnvapen, Iran,sanktioner, FN, FN-stadgan,Andra om: kärnkraft, Israel,imperialism, Krig, USA, Politik, EU, massmedia IAEA desinformation

DN 24/9 Counterpunch DN 18/6 Blogg -politisk jordbävning Per Jönsson DN 14/6 DN 14/6 SvD 14/6 Globalresearch 7/6 Annarkia Globalresearch 25/3 Gunnar Westberg Newsmill 2011-11-10Björnbrums rescension 2/4 Pierre Gillys hemsidaBjörnbrums rescension av boken ”Bombdiplomati” Verbal förlag Globalresearch 22/9 2012 Globalresearch 27/5 2012 Nils Bowie Russia Today 8/4 2013 Björnbrum 13/4DN1
DN2
Svenska Dagbladet
Expressen
Aftonbladet
Dokument utifrån 30/9 FIB-Kulturfront DN 22/8 Economy Watch 24/8 Globalresearch 21/8 SvD 22/8 Aftonbladet Expressen 23/8 New York Times 3/8 SvT GP Pierre Gilly