Den här artikeln publicerades här för exakt ett år sedan – och är lika aktuell idag. Jag ser den som en nyttig påminnelse och den ingår i sektionen ”Aktuella ettårsartiklar”.

Här kommer nästa blogginlägg av Charlotte Svärdström om Tunisien. Hon berättar ”Efter drygt tio år i landet Tunisien där jag bl.a. upplevde revolutionen 2011 tror jag mig vara lite av expert på Nordafrika. Har skrivit många artiklar och kommer i januari ut med en bok ”Upproret i Tunisien med Jenny Bond direkt”. Hon har publicerat flera andra böcker.

Denna artikel handlar dock om regionalpolitik i Sverige.

Artikeln.
På landet bor liksom i städerna mest arbetande människor. Där skapar de en del bruksvaror åt sig själva men mest produkter till försäljning. En växande andel av landsbygdens befolkning är lönerbetare och en ökande andel av dessa måste färdas långa vägar för sin utkomst. Landsbygden har också på det senaste genomgått en språngartad för ändring i samband med inflyttning av mängder så kallade migranter och flyktingar.

Pga av den ofta lägre mekaniseringen av produktionsmedlen på landsbygden vilket är ett resultat av centralisering av kapitalet till storstäderna är lönerna generellt lägre på landet vilket å sin sida kan verka lönenedpressande också i städerna. Transportmedlens privatisering har även den drabbat landsbygdens befolkning hårt. Busslinjer dras in, tågstationer läggs ner medan priset på färdbiljetter ökat.
När stat och kommun heller inte tagit ansvar för vägar utan detta övertagits av privata vägföreningar vilka kunnat sätta upp bommar och avgiftsbelägga dom som färdas på vägarna likt medeltida feodalherrar är detta också hårda slag mot folk som bor i glesbygden.

Jordbruk och fiske har drabbats av kapitalets monopolisering och finanskrisenSmåbruk är inte längre lönsamma, tidigare odlas mark läggs i träda och i de fall marken ligger naturskönt kunnat säljas till fastighetsspekulation i de fall marken ligger naturskönt. Priset på hus på Bohuskusten har rasat i höjden så att fiskarbefolkningen inte har råd att bo kvar i sina hem. Postkontor läggs ner.

Den här utvecklingen som accelererat under de senaste årtiondena har naturligtvis inte skett utan protester från landsbygdens befolkning. Vi har kunnat se gigantiska protestdemonstrationer för att rädda skolor, sjukhus och industri. ”Trädkramarna” utefter vägsträckan Ljungskile-Uddevalla är ett av många organiserade upplopp för att rädda skog och mark och miljö undan storkapitalets framfart , i detta fall EU-monopolen.

Dessvärre har ledningen över de folkliga protesterna inte varit vaksamma nog mot de ideologiska manipuleringar de efter aktionerna blivit utsatta för och kampen har inte utmynnat i några större vinster för folket och landet.

En titt i Kommunistiska Manifestet av Marx och Engels ger däremot lite tips om paroller som skulle kunna användas.

1.Konfiskera alla obebodda bostäder- tiotusentals torp och mindre gårdar står obebodda. Beslagta alla de lyxkåkar som byggs utefter kusterna med det enda syftet att placera överflödigt finanskapital. Låt staten hyra ut till behövande för en rimlig kostnad.
2.Expropiera mark som ligger i träda och odla upp i stordrift.
3. Avprivatisera kollektivtrafiken!

Dessa åtgärder kan motverka skillnaderna mellan stad och landsbygd och rycka upp landsbygden från den politiska efterblivenhet som resulterat i ett kraftigt ökande av antalet SD-lika väljare.

i kapitalism politik, finanskapital land, ekonomi, landsbygd,