Brown, daVinchikoden



Detta inlägg är från Jinge. Användarnamnet Anders är fel (tekniskt misstag av Anders).

Efter att ha väntat i ett par månader på att få låna boken från
biblioteket så gav jag upp. Jag fnattade in till Akademibokhandeln vid
Odenplan och köpte den.

Jag har, liksom de flesta andra, hört och läst en hel del om boken, och
hade också en viss inblick i vad boken behandlar.

Det finns många som spekulerat mer eller mindre vilt om var den heliga
Graal, Merkava, eller Förbundsarken som den också kallats, tagit vägen.
Det anses fastslaget att den i vart fall har funnits, och innehållet varit
bland annat Moses stentavlor med budorden. En del andra anser att det var
det kärl som Jesus använde när han drack nattvardsvin.

Teorier om var den är idag har länge utgjort näring för mer eller mindre
fantastiska spekulationer. Jag har sett program på Discovery som gick ut
på att den skulle finnas i Frankrike, andra program i samma kanal har
hävdat att den finns i en liten kyrka i Afrika. Men gemensamt med alla är
att det inte finns någon som vet.

Man tror sig däremot veta att det var korsfararna som en gång i tiden lade
beslag på den. Detta, sammantaget med att Jesus faktiskt var gift med
Maria Magdalena, utgör bakgrunden till den berättelse som Brown har hittat
på.

Korsfararna som utgjorde grunden till det som kom att kallas
Tempelriddarorden, bildades av Hugh de Paynes år 1118, vävs listigt in i
berättelsen och inte särskilt överraskande så hävdar Brown att Leonardo Da
Vinci var en av dess beskyddare.

Dan Brown blandar skickligt in ett antal doser mysticism i historien och
en pojkbok är skapad. Såpass skickligt att den sannolikt kommer att bli
läst av små och stora pojkar i många år framöver.

Bonniers kallar den spänningsroman, själv tycker jag att thriller eller
ungdomsbok är en riktigare beskrivning. Ett bra hantverk, men han når inte
upp till de stora thrillerförfattarnas nivå. Men det kanske kommer…

Läsrekommendation 3,5 på en femgradig skala.