Ulf Karlström har skrivit detta gästblogginlägg. Han är fil dr, miljöexpert (Macoma Miljöutredningar) och skriver facklitteratur. Han är också med i styrelsen för ”Folkrörelsen Nej till EU”. Ulf har tidigare publicerat inlägg här i flera olika ämnen. De har behandlat miljö och ekonomi, och så kallad ”humanitär intervention”, ”Är du teknikberoende min vän?”, om Borgs budget, om Södertäljerättegångarna, om religion. Han har skrivit om Willy Silberstein och AS i Sverige, om ”Det själviska samhället” och om ”Den irrationella kapitalismen”. Han har skrivit om EU, tex. ”Varför angriper David Cameron EU”? om bankunionen, senast 13/7. Han har skrivit om kanon, unga vuxna och tidigare om privatisering av vården samt senast om science och fiktion och senast ”Jag känner mig ledsen” sa Anders Wijkman och ”Skall vi tala om raser?” Ulf Karlström har också skrivit om GMO, genmodifierad gröda, ett ämne som debateras nästan lika hett som rasism, senast i inlägget ”Hotet mot liver – den genetiska manipulationens dolda agenda” 31 januari.

Dagens inlägg (nedan) kan kanske placeras inom området ”Populärkultur”.

”Den amerikanska TV-serien ”House of cards” kommer nu med en andra säsong med 13 avsnitt. Radions kulturprogram i P1 uppmärksammade lanseringen med ett inslag och SvD (15/2) hade en lång recension på kultursidan. Det är fascinerande med vilken entusiasm det lönebetalda Kultur-Sverige kastar sig över TV-serier numera. Kanske är det lättare för de professionella skribenterna att analysera TV-serien än verkligheten? Kanske uppfattas TV-serierna mer verkliga än verkligheten själv?

”House of cards” handlar om paret Francis och Claire Underwood, vilka är politiska karriärister, med en god portion cynism. I den nya omgången blir Francis Underwood vicepresident. Serien skildrar Makten, men också det som kringskär och hotar denna Makt. Mycket tycks handla om att jaga eller jagas, bortom all föreställning om moral. Snarare är väl budskapet att den som håller sig med principer och moral är dömd att gå under i maktkampen.

Det finns – både historiskt och i nutiden – en uppsjö av litteratur, teater och film om Makten, dess sötma, fasa och eventuella undergång. Shakespeares kungadramer får stå som en symbol för denna enorma genre. Generellt rymmer många historiska framställningar frågor om Makten. I marxismen och t ex hos en marxistiskt påverkad forskare som Michel Foucault står maktfrågan i centrum.

Om vi skulle försöka schablonisera Maktens centra så kan vi tala om ekonomisk, politiskt och militär maktsfär. Går vi bakåt i historien vore kyrklig makt inte oväsentlig att peka ut. Går vi in i Bourdieus värld vore det självklart att även tala om kulturellt och socialt maktfält. Men vi renodlar och förenklar diskussionen. De maktsfärer som avhandlas mest är den politiska och den militära, medan ekonomisk makt presenteras i mindre grad. Visst förekommer böcker och filmer den ekonomiska Makten. Tag t ex Tom Wolf ”Fåfängans fyrverkeri” och ”En riktig man”, vilka dock bägge skildrar en ekonomisk makthavares undergång. Det är också temat i filmerna om finanshajen Gordon Gecko och Lehman ”Brothers krasch”. Och visst finns det flera verk som kan nämnas, men det slående är att skildringarna av den politiska Makten dominerar.

Törs vi ge oss in på en förklaring av den politiska Maktens primat? En enkel, och nära till hands liggande förklaring är att journalister och författare har större insikter i den politiska Makten än den ekonomiska. Med undantag för devota ekonomijournalister – och majoriteten av dem vill ogärna bita den hand som föder dem – så är kunskapen hur storkapitalet fungerar troligen skral bland skrivarkåren.

Kanske är förklaringen så enkel? Det är dock frestande att i stället börja granska den politiska mytbildningen som västvärldens något begränsade demokrati framälskar och underhåller. Den lär oss att vi väljer politiker till lagstiftande församlingar, vilka lägger fast ramarna för samhället. Den exekutiva makten, i form av regering och stat, verkställer så lagstiftningen. Om detta kan minst två saker sägas:

1. Den ekonomiska Makten, i form av storkapitalet, lägger så att säga en yttre ram, utanför den lagstiftande Maktens. Den inre ramen får så att säga anpassa sig till det mindre utrymme den yttre ramen anvisar.

2. Nyliberalismen har genom privatiseringar och annat urholkat och snöpt den politiska Makten. Och som ett av nyliberalismens inslag eller redskap tjänar EU.

Den här bilden går helt på tvärs mot gängse, förhärskande beskrivning av den politiska Makten. Det är därför frestande att söka sig till en stor och kritisk ande som Karl Marx. I Kapitalets första band klargör Marx hur ekonomer mystifierar det mervärde som t ex en fabriksarbetare skapar åt fabriksägaren. Det sägs att lönen är betalning för arbetets värde, dvs för allt arbete. Marx skriver:

”Det är därför av avgörande betydelse att arbetskraftens värde och pris förvandlas till arbetslön, till värde eller pris på arbetet självt. Både arbetarens och kapitalistens rättföreställningar, hela det kapitalistiska produktionssättets mystik, alla dess frihetsillusioner, allt dravel från vulgärekonomernas sida beror på denna yttre form, som visar raka motsatsen till det verkliga förhållandet, som den döljer.” (Kap. I, sid 471).

Och det tycks mig som samma fenomen gäller idag om förhållandet mellan den politiska och ekonomiska Makten: man döljer det verkliga förhållandet. Kan det vara en förklaring till att TV-serier m m hellre skildrar den politiska Makten än den ekonomiska?”

intressant.se,TV, kultur, makt, miljö, Obama, forskning, USA, politik, Marx, ekonomi, desinformation, ideologi kapitalism, imperialism

DN 16/2 DN 14/2 SvD 15/2 SvD Kultur 15/2
” target=”_blank”>
Nya demonstrationer mot rasism