Ganska fördolt pågår ganska hemliga förhandlingar om det ganska hemliga frihandelsavtalet TPIP som bygger på det hemliga handelsavtalet TTP. Detta ämne diskuterades här i blogginlägg 10 jaunari.
Frågan behandlades 27/3 av Håkan A Bengtsson i ett inlägg på Dagens Arena: ”Förhandlingarna om en frihandelszon mellan USA och EU har hittills inte skapat några större konvulsioner. Det ska bli världens största frihandelsområde. Men ”The Transatlantic Trade and Investment Partnership”, förkortat TTIP, lär inte klubbas i några slutna rum. För TTIP är en utmaning, ja ett allvarligt hot mot demokratin så som vi hittills känt den.I grunden är förstås ökad handel och avskaffande av tullar och olika handelshinder något positivt. Frihandel är också ett positivt laddat ord i Sverige. Decennierna runt 1900 var konservativa politiker protektionister medan vänstern bekämpade tullar.”
TTP är den största ekonomiska överenskommelsen någonsin, då den omfattar länder mer än 40 % av världens BNP. Tillsammans täcker TTP och TTIP mer än 60 % av jordens BNP, men utesluter Kina, den ledande ekonomiska konkurrenten till USA.

Dagen ämne aktualiserades från ett annat perspektiv av Svenska Dagbladet som påpekar i en artikel 27/3 att Putin har planer på att bilda en euroasiatisk union (EAU) och att det inte ska finnas några motsättningar mellan frivilligt medlemskap i EAU och medlemsstaternas europeiska integration, eftersom EU och EAU kommer att ha ett gemensamt mål, nämligen ett välmående stort Europa, ett frihandelsområde som ska sträcka sig från Lissabon till Vladivostok. Tidningen återger en bok av hisorikern Timothy Snyder som ”Med en civilisationernas kamp-retorik beskriver EU som en demokratisk, horisontell struktur där medlemsländerna är trygga välfärdsstater som saknar korruption och respekterar mänskliga rättigheter. EU:s rival i kampen om Ukraina är den euroasiatiska unionen med centrum i Moskva. Snyder konstaterar i och för sig att denna union ännu inte existerar, men karakteriserar den ändå som EU:s fundamentala motpol, en hierarkisk struktur som ”i enlighet med sin natur” inte kan inkludera demokratiska stater.”
I ett senare blogginlägg kommer vi att behandla erfarenheterna av NAFTA och från Afrika.

Ledaren i Flammans 19 december skriver under ruriken ”Vi lämnar över makten till företagen” att ”Den tyngsta kritiken riktas mot att företag kommer att kunna stämma länder som inför lagstiftning som innebär ekonomiska förluster för dem”, t.ex. skärpt miljö- eller konsumentlagstiftning eller förbud mot vinster i välfärden.”

Tvister kommer inte att behandlas i domstolar under demokratisk kontroll utan av särskilda tribunaler med begränsad insyn av allmänheten – Investor-State Dispute Settlements (ISDS). Med detta i ryggen stämde Philip Morris Australien för fräckheten att lagstifta om göra det obligatoriskt att avskräckande bilder på sjukdomar som orsakas av rökning på alla tobakspaket. TTIP har fått kritik från vitt skilda håll, vid sidan av miljörörelsen och vänstern även från Vatikanstaten medan det i stort sett varit tyst varit tyst från Sverige.

ETC påpekar att ”En av de mest kritiserade delarna i förhandlingarna syftar på den rätt företag väntas få att stämma regeringar för uteblivna vinster – i hemliga, autonoma företagstribunaler” -ISDS. Och att föra samtal i hemlighet för medborgare och valda parlementariker – vad har de med demokrati att göra?

WikiLeaks har kommit över och i demokratins namn i november släppt ett viktigt dokument som visar att TPP kommer att få stor betydelse för användning av mediciner, för publicister, internet, medborgerliga rättigheter och biologiska patent. Förhandlingarna om TTP har varit mycket hemlighetsfulla, och medlemmar i USA:s kongress har bara fått se utvalda delar fram till november 2013, varför de kan ha glädje av Wikileaks dokuments, liksom invånarna i USA och andra länder. Enligt en källa har 170 kongressledamöter protesterat mot hemlighetsmakeriet i TPP:s förhandlingar.

Dessutom visar dokumentet förhandlingspositioner och oenighet hos alla 12 tilltänkta medlemmar med meningsskiljaktigheter ofta mellan USA och Australien å ena sidan och Brunei, Kanada, Chile, Japan, Malaysia, Mexiko, Nya Zeeland, Peru, Singapore och Vietnam å den andra.

Globalresearch rapporterar att Obama som presidentkandidat 28/2 2008 sade att ”jag kommer inte att stödja handelsöverkommelser som NAFTA i framtiden. Däremor sa Obama 12/2 2013 ”För att öka USA:s export, ge stöd för amerikanska jobb, och skapa lika villkor på de växande marknaderna i Asien, har vi för avsikt att slutföra förhandlingarna om TTP (Transpacific partnership). Och i kväll kommer vi att inleda samtal om ett omfattande handels- och investeringsöverenskommelse med Europeiska unionen (TTIP) – eftersom fri och rättvis handel kan ge miljontals bra och välbetalda amerikanska jobb”.

Och som framgår i böcker av Nobelpristagaren Joseph Stiglitz och av kapitel 4 i boken ”USA som världspolis” har liberaliseringarna av handel väsentligen gynnat de rika länderna på fattiga länderna bekostnad. De förra har mycket större ekonomisk styrka, många fler kvalificerade förhandlare och jurister, och man förhandlar utifrån en ojämlik utgångspunkt, som Stiglitz betonar.
Några utdrag ur kapitlet:
* »USA och Europa hade fullkomnat konsten att argumentera för frihandel samtidigt som de verkade för handelsavtal som skyddar dem själva inför import från utvecklingsländerna« (Stiglitz, J. 2007. Fungerande globalisering. Daidalos förlag). Så till exempel utvecklade USA och Japan sina industrier under skyddstullar under många decennier och har ännu idag skyddstullar eller statsstöd inom viktiga områden, till exempel jordbruket och stålindustrin.